Enskede 100 år

Enskede 100 år.
I år fyller stadsdelen Enskede 100 år och med anledning av det ordnade föräldraföreningen i Enskedeskolan en ”berättardag” då före detta elever fick komma och berätta i klasserna om hur det var förr i Enskede och i skolan.
I år är det sjuttio år sedan jag kom från Göteborg och började i tredje klass i Enskedeskolan, så jag anmälde mig som en berättare. Jag bodde i Enskede mellan 1939 och 1942 och har tidigare skrivit ett manus som heter ”Tre år i en barndom” som just handlade om de åren och som jag har försökt få något förlag att intressera sig för, men ingen har velat låta trycka det. Det är ett dokument eftersom det bygger på fakta. Lite är det dock putsat med en del fiktion.
Det materialet blev underlag till det jag ville berätta för eleverna i Enskedeskolan med anledning av 100-årsjubileet. Jag plockade först och främst ut de bitarna ur manuset som just handlade om hur jag hade det i skolan då. Sedan tog jag med det som handlade om hur vi påverkades av andra världskriget med kokslov, ransonering och annat. Jag berättade också om vilka lekar som var populära på den tiden. Dessutom flätade jag in en sann kärlekshistoria. När jag var tio år hade jag nämligen en romans med en kille som hette Lennart Bondesson och som jag minns brottstycken av.
Jag fick ett schema och gick från klass till klass och berättade en halvtimma på varje ställe i fem olika klasser. Det kändes som det var uppskattat och en kille svarade på min fråga om vad han tyckte om min berättelse, att den var ”asbra”. Det tycker jag var ett bra betyg.
Eftersom jag flyttade tillbaka till Göteborg efter de där tre åren så tappade jag kontakten med mina kamrater och med Lennart.
Bodde sedan i Stockholm igen mellan 1970-1980 varefter jag arbetade i Leksand och Luleå och kom som pensionär åter till Stockholm 1995.

Men efter den lyckade berättardagen blev jag lite sugen på att kolla om Lennart finns kvar i trakterna. Det vore kul att höra vad han minns från skoltiden i Enskede.

Tiden består av olika stora bitar och detta var några av de större i mitt liv. Men tiden består också av små bitar som korn, som man kan samla på och det jag berättade vill jag mena var en sorts guldkorn.