Åren går. Jag undrar om det någon finns som vet/ just nu, vad tiden är för någonting/ en del de säger den är cirkulär/ men andra att den endast framåt går/ jag tror att vi nog, var och en/ har fått ett stycke av en evig tid/ en liten bit som delas upp i år/ och som man sedan samlar på/ och när man har en hög på åttitre/ man har då fått en massa klokskap med/ men som tyvärr av många i min värld/ kanhända säkert mest besväras av/ för gamlas värde tycker de helt visst/ det hör till tiden som precis har gått . På tal om att bli gammal. Häromdagen när jag var på väg ut från Liljeholmens galleria hände det här. Jag hade inte särskilt bråttom, men framför mig gick en man i 30-årsåldern som heller inte hade bråttom men som utan att vara berusad gick lite hit och dit. Jag bestämde mig för att gå förbi honom, först på höger sida eftersom där fanns plats. Dock bestämde han sig för samma riktning varvid jag ändrade mig och försökte gå förbi honom på hans vänstra sida. Jodå, då svängde han också åt vänster. Det blev nästan komiskt medan jag tog ett steg till höger igen och sa i skämtsam ton, att nu får du bestämma dig. Varvid han vände sig om, för att se vem det var som tilltalade honom. ”Håll käften käringjävel”. Jag nedlät mig inte att tilltala honom utan vände och gick en annan väg, men konstaterade att det är inte kul att vara gammal.

< Nästan trehundra år gammalt damm. Usch, det var nära att jag hade tvättat händerna och det hade varit att häda. Vid ett besök på antikvariatet Haralds Hylla i Aspudden dit jag brukar gå, när jag rensar i mina bokhyllor hemma, med ett par kassar. Harald som förresten heter Hultqvist i efternamn är den i "Antikrundan" som värderar och ger kunskap om gamla böcker, bjöd på kaffe och bulle samtidigt som han stack en bok i mina händer. En mycket liten bok, ett skinnband med guldsnitt på pärmen både bak och fram. Den var skriven 1723 av Ulrika Eleonora, Karl XII:s systerdotter och drottning mellan 1719 och 1720 i Sverige. Den boken fick jag ta i och bläddra i utan vantar. Snacka om historiens vingslag. Hon hade själv gjort anteckningar med gåspenna på ett par sidor. Oj, oj, det var stort.