ALLT HANDLAR OM TID

Det är som jag har sagt: Allt handlar om tid. Tid är en rikedom eftersom man äger sin tid. Ibland kan man ha gott om tid medan de flesta kanske har ont om tid. Det senaste händer oftast då man sätter igång med ett projekt eftersom man då lägger all sin tid på detta projekt. Det kan handla om en filminspelning eller om att förbereda en föreläsning som man ska hålla som båda kräver stort engagemang. Men det kan också handla om något så enkelt som att köpa och sälja något materiellt då den mesta tiden går åt till att räkna ut hur man gör den största vinsten. Den mesta tiden går då åt till att träffa banken.
I en artikel i DN reder Nina Björk ut fördelen med långsamhet. Hon skriver att långsamhet är ett alternativ till nuvarande samhällsfilosofi där snabb är lika med bra. Ändå kan båda alternativen långsamhet och snabbhet leda fram till samma mål om man bortser från lönsamhet och tillväxt.
Då jag nu tillbringar mycket av min tid med Hedvig, elva månader gammal, måste långsamheten prioriteras eftersom det går lättare att umgås med barn om man inte har bråttom. Det går lättare att dra hennes tröja över huvudet om jag samtidigt leker tittut även om det tar lite längre tid. Att leka tittut är förresten något som hon tycker om och lockar till skratt. Hon kan t o m nästan kikna av skratt när vi leker. När det är tid att sova måste man ”bädda” för det. D v s inte jäkta och säga att nu ska du sova utan leda in henne på hur skönt det ska bli att sova. Det tar tid men lönar sig.
Just nu håller jag på med ett projekt som tar tid. Men eftersom jag är bra på att planera och ser till att varje del i projektet får sin tid behöver jag inte jäkta. Projektet kallas ”soppsöndag” då jag bjuder barn och barnbarn med familjer på soppa och nybakat bröd med ostar. Vi blir femton personer och jag bjuder på en minestronesoppa och en fisksoppa och till efterrätt blir det våfflor. Grundstommen till sopporna är klar och klockan elva ska jag sätta degen och dukningen är påbörjad. Ändå har jag tid att sitta vid datorn och fila på min blogg.

Vem har makt över tiden?

”Fler vill ta makten över sin tid” stod det i DN för några dagar sedan. De som vill ta makten över sin tid är inte så intresserade av konsumtion, menade artikelförfattaren, Thomas Lerner som hänvisar till två forskare i ämnet. Vad har makt över tid med konsumtion att göra, undrar då jag. Det finns ju konsumtion som verkligen ger mig makt över min tid och är väl använd tid. Att läsa t ex är en sorts konsumtion eller att äta hälsosam mat är att konsumera eller kan man använda tiden till att öka sin kondition eftersom den är en färskvara, att dansa är heller ingen bortkastad tid.
Jag vet för jag har just kommit hem från dansen i Alvik och mår så himla bra. Jag har konsumerat musik, varit omkramad i sköna tryckare, buggat i häftiga killars rytm, känt hormonerna bubbla i kroppen, känt mig uppskattad, pratat och skrattat. Det vill säga jag har konsumerat livsglädje. Konsumtion på hög nivå är väl använd tid och ingen bortkastad tid. Jag har nytta av dansen hela veckan ända till nästa fredag då jag går dit igen. Tid som ger mig makt över konsumtion.

TID ÄR NU.

Nu har jag äntligen tid att skriva i min blogg. Var i veckan och såg filmen ”Viva Zapata” där det faktiskt ofta talades om tid. T ex sa man att tid är nu och mer rätt än så kan det knappast bli. Men vad menade de när de måste tänja på tiden. Man kan tänja ut något som stelnat som
t ex en muskel. Men hur tänjer man på tiden? Kanske är det så att man försöker hinna med så mycket som möjligt på en viss tid eller försöka förlänga tiden. Jo, man få skaffa sig mer tid, vilket inte är detsamma som mertid. Hur som helst så har jag tid nu att skriva. Tid är nu…. eller nu … eller förresten den tiden var nyss för nu är nu och inte då.
Nu kan man också högtidlighålla att det är exakt hundra år sedan Selma Lagerlöf fick nobelpriset i litteratur. Selma som jag i min moralfilosofiska forskning funnit att hon önskade att män skulle ha allvar och djup. Hon samlade på egenskaper hos människor i sin omgivning, har hon sagt, egenskaper som hon sedan byggde karaktärer av och gav sina fiktiva gestalter.
Att ingen av hennes manliga gestalter har allvar och djup måste alltså tyda på att de människor hon hade i sin omgivning inte hade de egenskaperna. Denna min forskning som gjordes för tjugo år sedan har inte varit särskilt gångbar i de akademiska kretsarna för inte kunde väl Selmas manliga gestalter vara svaga, tyckte de.
För ett tag sedan såg jag ett program i kunskapskanalen om Staffan Göthe och där säger han att kvinnor oftast brottas med att klara av sin situation medan männen istället flyr, inte tar ansvar, gärna dricker eller förnekar. Han uppmuntrar också det egenartade. Dessutom sa han att teatern ska föreställa, inte avbilda verkligheten. Alltså tror jag att Staffan Göthes pjäser förhåller sig till samma koncept som Selma Lagerlöfs författarskap vad gäller gestaltningen.
Jag har skrivit två essäer om Selma Lagerlöf och som ligger bra i tid med tanke på hennes jubileum. Nu gäller det bara att få någon tidning att ta in dem. En heter Selma Lagerlöfs faustiska förbindelser. Ett ämne som ingen tidigare skrivit om. Faust är hennes favorithjälte i dikten, har jag läst och det föranledde en forskning som blev mycket intressant.
Men nu får det räcka för NU är tiden ute för den här gången.