Möten i tiden

Det finns så många tankar som jag har om allt och ingenting, om stort och smått, om vad som meningen med livet är. Jag ofta undrar och funderar på kanhända är det bara så att vi är här för att fördriva lite tid och att vi själva måste finna ut nånting som gör den meningsfull och bra. Att skapa är en skön process jag vet som gör att mina inre rum får kraft när de bespeglas av den andlighet som föds i kreativitetens krets. Att ha en hobby säger någon att kan ge en känsla av att tiden fylls med ett och annat man har glädje av. Och själv jag fallit offer för vad också kallas samlandets mani, men inte frimärken och inte kitsch nej det som jag istället samlar på kan ej beröras av en mänsklig hand men ändå är det något som berör som lämnar spår av kärlekens passion liksom av smärtor och den sorg den bär. Ibland är detta samlarting helt fyllt av erotik och inte sällan lust men också vänskap och förtrolighet dock alltid alltid av nånting jag minns, med känslor de som finns för evigt kvar. Jag menar alla möten som jag haft som givit mening åt den tid jag levt. Men särskilt minns jag stunderna med dem som har mig allra närmast stått Catherine är en av dem, men hon har nu förlorat mot den kamp hon kämpat har jag tror i över mer än tio år då hon behandlats, ätit medicin och viljestarkt hållt cancern stången för att leva och få va´ med sin familj få glädja andra med teaterkonst men också ge en smula framtidshopp Jag har så många fina minnen just i mötena med dig, min kära vän. Din kamp är över och vi saknar dig.