lördag 31 december 2011

nyårstid

Nyårstid. Nyår betyder januari och mörker och kallt. Men jag tror vi har fått en ny årstid, januari med grönska, blommor och vår. Ja, jag hoppas på vår precis som den arabiska våren som betyder förändring och bättre tider. Bättre för folket och då inte bara för de rika för de har det redan mycket bättre än alla andra. Istället bör det bli bättre för de som drabbats av regeringens besparingar, som de gjort, för att kunna ge till de rika. Det sorgligt att inte alla i skolan fick lära sig att vi ärver våra föräldrars gener. I dessa gener ligger disposition för olika egenskaper som sedan miljön har betydelse för i vilken grad vi utvecklar dessa egenskaper positiva eller negativa. Av detta följer att vi behöver hjälp och inte straff för vissa beteenden. Det finns ett talesätt som säger att alla är inte födda med en guldsked i hand, det vill säga att de inte har förmåga att ta för sig. Men jag vill ändå hoppas på bättre tider för alla så därför: Nu randas åter ett annat år istället för det som går där katastrofer vällt fram ur alla vrår men vi hoppas och spår att de frön vi sår leder fram till en alldeles egen vår som vi firar ikväll med fyrverkei och gutår till ett himla GOTT NYTT ÅR då vi på kärlekens klocka slår.

onsdag 7 december 2011

filmtime

Ang.debatten om filmen PLAY. Är PLAY en film eller ett filmat debattinlägg? En regissör ska inte behöva förklara vad han vill säga med sin film. Åskådaren ska heller inte bli tillsagd vad det är som regissören tänkt med den. När Ruben Östlund går i svaromål mot vad vissa kritiker tycker om hans film berättar han om företeelser som absolut inte syns i filmen men som för hans egen del är avgörande för dess innehåll. Han menar att händelser bakom kameran var med om att förstärka vad han ville säga med filmen. Något som visserligen är intressant som debattinlägg men inte för vad som syns i de rörliga bilderna eller filmens konstnärlighet. Ändå är han tvärsäker på att jag inte gillar att bli avslöjad såsom varande deltagare i en social och ekonomisk obalans när jag ser hans verk. Glöm det, eftersom den obalansen ändå existerar bortom varje filmmakares intentioner. Vad jag ser i bilderna har heller inget att göra med hur nervös regissören var över om skådespelarna skulle klara sina roller. Hans nervositet syns inte på filmen, blott resultatet och har alltså inget att göra med vad filmen säger mig. Tydligen är han själv missbelåten med att alla inte ser vad han EGENTLIGEN ville berätta. Jag såg vad som försiggick på vita duken, det vill säga resultatet. Allt det andra är en annan berättelse. Film är ett konstverk och det kan i bästa fall sammanfalla med vad filmen säger mig men inte alltid med vad regissören vill säga med sin film.