torsdag 31 december 2009

Nyårstankar

Vi lever nu i tidens blå berättelse
där vågor sakta röra livets strand
där vi om morgondagen intet vet.
En fjäril i en kupa utav glas
som man försiktigt måste handskas med
så vacker och så skör ska visa oss
en väg dit ljusets gyllne strålar når
kanhända där som tiden slår en volt
och allt kan bara till det bättre bli.
GOTT NYTT ÅR!

tisdag 22 december 2009

22 december 2009

Nu stundar juletid och jag försöker ta det lugnt. Eftersom jag inte ska ha några gäster har julematen blivit minimal. Skinka med doppspad är ett måste. Har bakat doppbröd förstås som alltid. Inte bara för egen skull utan mina söner som säger att det är ingen jul utan mitt bröd. Klappar har varit lätt att ordna, inte bara går ut och köpa utan istället tillverka eller köpt för länge sedan då jag sprungit på något jag vet skulle uppskattas av olika personer.
Blev lite orolig då jag i lördags fick ont i kroppen och feber. Det var fjärde dagen efter svininfluensasprutan och trodde inte att man kunde bli sjuk av vaccinet så långt efter. Men nästa dag var jag frisk, alltså var det en reaktion.
Jag har skrivit många julkort och skickat många julmejl som vanligt och därför har jag fått många kort och mejl. Men ett par saknar jag och det oroar mig. Nåväl det bärs ut post i morgon också. Så kanske…
Julen är en helg som de gamla hedenhösarna firade för att ljuset återvände till dess de kristna stal det upplyftande i naturens vidunderliga handhavande av årstiderna och tidens gång. Jag fortsätter i hedenhösarnas spår för jag tycker det är så fantastiskt att just på en bestämd minut upphör dagen att kortas och ljuset tar makten. Vi går mot ljusare tider! Yippiii!

måndag 7 december 2009

7 december 2009

Tiden går och det är fyrtio år sedan TV 2 började sina sändningar och alla vi som var med då samlades i fredags kväll för att fira jubileet. Snacka om möten! Vi mindes pionjärandan att nu ska det minsann göras bra teve. Vi ville göra program som tittarna inte visste att de saknade. Det fanns pengar, det fanns arbetsglädje, det fanns energi, det fanns kärlek till arbetet. Många av samtalen den kvällen handlade om hur roligt vi hade. Vi glömde att fylla i arbetstidslistor, vi arbetade till programmen var färdiga och upptäckte att det var sen kväll. Men vaddå, det var så roligt att jobba.
I privatlivet drabbades jag då av en stor sorg. Det kom åter till ytan då jag den kvällen träffade de som då stod vid min sida och stöttade i sorgen. Margareta Strömstedt som jag jobbade ihop med just då tog tag i mig så vi kunde fullfölja inspelningsplanen och när arbetsdagen var slut tog vi långa promenader och pratade om livet och döden, om kärleken och saknaden. Hon hjälpte mig att hålla mig ovanför ytan. Sedan fanns andra som tvingade mig att prata om det som hänt. Det var som tiden stod stilla, jag ville fatta vad som hänt, det fick inte vara ofattbart. Men det var det.
För ett par dagar sedan läste jag Nina Björks krönika över Monika Fagerholms nya roman ”Glitterscenen och flickan hon går i ringen med röda gullband”. Hon skriver om hur elegant MF bollar med tiden. ”Samtidigt som tid kan översättas med liv kan det ju översättas med död. Tid är det vi har fått och att använda den gåvan på det enda sätt som den kan användas – genom att leva – är att närma sig döden. Tid är kanske både det mest vardagliga och det mest laddade av existentiella begrepp,” skriver Nina Björk. Eller som jag skrev i en av mina första bloggar att meningen med livet är att leva det.
Vilka tider? Det visar sig att det finns förvirrade koltrastar lite var stans i staden. Jag hör en i parken utanför mitt fönster när jag öppnar för att få in lite morgonluft. Det är alltså kolsvart ute samtidigt som koltrastens vårsång klingar i träden mellan de av regnet blanksvarta grenarna. Men nu är det bara två veckor kvar till vintersolståndet då det vänder och ljuset varsamt tar åt sig tid. Vi går mot ljusare tider.