söndag 15 september 2013

Tiden går och nu fyller min svärdotter 40 år. Till Hanna, 40 år 2013 Jag faktiskt många vänner har och med de flesta är jag också släkt för att de bär på gener ifrån mig men se´n det också finns en del som knutit band med Leifs och mina barn och kära Hanna du är en av dem. Vi vet att ingenting i livet gratis är nej för det mesta krävs det kämpaglöd så även när små barn blir till minsann men efter mycken möda hände det en flicka och en pojk såg dagens ljus så raden utav barnbarn blev till sju Och se´n du skaffat dig en profession som också kostat tid och energi är ock beundransvärt på många sätt men för ett mönsters linjer hit och dit ska bli på sådant sätt att det berör det måste ha ett sting liksom struktur. Jag läst att Hanna faktiskt sagt en gång att till naturen har hon starka band där som idéer hämtas upp helt lätt ibland kan också något oväntat helt plötsligt bli till ljuvlig harmoni när som hon blandat något ärvt med nytt just som hon fångat tankens snabba flykt en rörelse, ett infall i ett språng så gör en konstnär utav stora mått och därför är jag himla glad att jag har blivit svärmor just till dig min vän.

torsdag 12 september 2013

Kräftkalas på Hjuvik. Jag undrar om det någon finns som vet vad hela tiden är för någonting en del de säger den är cirkulär men andra att den endast framåt går. Jag tror att vi nog var och en har fått ett stycke av en evig tid en liten bit som delas upp i år och som man sedan samlar på. Men tiden ingen guldkant har i fall man inte själv förgyller den och därför är jag väldigt glad för att få komma hit och fira kräftans dag det är ju tradition just varje år få äta, surpla ur varenda klo det är så himla gott minsann men att det blir en fest beror nog allramest att jag får va´ tillsammans här med er. Vi känt varandra uti många år ja, faktiskt man kan säga att de är en viktig del av våra långa liv med alla minnen vi tillsammans har då särskilt Bittan, Eva också jag när vi var små och på kalasen då vi drack choklad med grädde ovanpå när som vi satt i herrummet minsann fastän vi bara flickor var just då ni bodde uti Änggården jag minns en himla massa år sen nog det är och om man sedan tänker på hur som vår värld ser ut idag i orostid där livet inte alltid är så lätt så har vi nog ju haft det ganska bra och inte minst på denna träff jag är så himla glad att få va´ med att skåla också sjunga kräftans lov ja, det är tiden när den är som bäst. Britta i september 2013

söndag 8 september 2013

Kursträff 2 september 2013 För det mesta jag vet vad som är upp och vad som är ned att solen är gul och att månen finns men det är inte alltid som man vet vad sanning är och ibland man inte veta kan om människor just menar vad de sagt men något som jag säkert vet det är att överallt det finns små rosa rum ett rum för kärleken som viktig är en kärlek skön som griper tag i oss som värmer och som kryddar våra liv ett rum för ljuset, det som lyser upp och visar oss var stigen ringlar sig ett ljus som finns uti ett inre rum och som jag tror man kanske växer av ett rum för livet i en stor natur oändlig den natur som bjuder oss att leva här och nu i skördetid i blå natur vårt öde stakas ut utav en väldigt mäktig regissör som kan va´ hårdhänt när den vill med blixt och dunder och med regn kan dock ironiskt le med läcker sol ibland för vår natur har alltid trumf på hand så´n tur att det då också faktiskt finns små mellanrum som lyser här och var kom hit och var med mig en liten stund jag är ditt närmsta mellanrum minsann för där finns tid för poesi och dans för frihet och små snedsprångs vilda lek idag här finns ett särskilt sådant rum för vänners samvaro med mat och prat om hur det var en gång då vi slöts samman i vår kurs då vi var väldigt väldigt små men sedan tiden har jag tror nog format oss så att i denna dag vi vet att vi är himla bra. Ulla B