fredag 18 juni 2010

Sommartid?


I min lingonrisalmanacka där det finns en rad för varje dag brukar jag skriva in temperatur och väder. Den senaste tiden står det KALLT på nästan varje rad. Ibland undrar jag när det ska bli sommar.
Tiden går. Nyss fyllde jag åttio och idag fyller mitt äldsta barnbarn trettio år. Han är en eftertraktad ljudtekniker i ”gigbranschen” och just nu reser han med ”Teddybears” och ”The Hives” så han har nog inte tid att fira förrän efter sommaren. Sedan fyller mitt femte barnbarn sju år dagen före midsommarafton och det tänker jag vara med och fira i Stockholm.
Hela eftermiddagen igår gick till trädgårdsarbete. Växtligheten frodas och det blir gott om sallad. Idag tänker jag skörda de första bladen och sedan behöver jag inte köpa sallad förrän till hösten.
Köpte fyra guldfiskar till min lilla damm i tisdags men eftersom de tyckte det var för kallt så drog de sig tillbaka och har först nu börjat visa sig eftersom det blivit lite varmare Men tyvärr är vi på väg mot svalare väder igen och idag regnar det. Har just tänt en brasa och tänker ägna förmiddagen åt skrivande.
Detta jag nämnt är den sanna verkligheten och den lär vara tidlös och i den finns ingen förändring, ingen skillnad mellan före och efter, mellan förr och nu. Jaså? Men andra säger att den sanna verkligheten är i tiden och att förändringen tillhör verklighetens väsen, utgör livet.
Ja ja, men när blir det sommartid. Då menar jag inte klocktid utan när blir det varmt och skönt så jag kan börja ta mina morgonsimturer?

tisdag 8 juni 2010

Skrivtid

8 juni 2010
Tid är medvetandets sätt att hålla koll på skeenden, sägs det.
Jo, det ska gudarna veta för så många skeenden jag varit med om den senaste månaden så har det ändå fattats tid för andra skeenden. Det vill säga att min tid har varit fylld av att festa och inte minst av planerandet för att det skulle bli en bra fest. Sedan har det gått åt tid till att tacka alla som firade mig på ena eller andra sättet och att göra allt som inte blev gjort för festens skull.
Tänk bara på alla mina barn i min trädgård som blivit åsidosatta. För det första ville de komma i jorden och sedan ville de ha att dricka varje dag. Sånt tar sin tid. Idag är faktiskt första dagen på länge då jag i morse ställde frågan om vad jag skulle göra idag. Potatisen har kommit upp liksom bondbönorna och snart finns det sallad att skörda. Blommorna spirar på ännu vingliga stänglar och vill ha stöd. Trädgården har kommit igång på ett bra sätt.
Nåväl, nu äntligen skulle det bli tid för mitt skrivprojekt som påbörjades tidigare i vår. Jag har verkligen sett fram mot att få skrivtid.
Men nej, så enkelt är det inte, att tro att det är bara att börja där jag slutade för en månad sedan. Särskilt inte sedan jag upptäckte att alla anteckningar som jag behövde finns i Stockholm. Istället blev det att skriva om skrivandets våndor. Ska dock till Stockholm till helgen för att bli firad av mina barn och barnbarn på själva födelsedagen och de har lovat att jag ska inte behöva göra någonting mer än att ta emot deras hyllning. Det ser jag fram emot.
Sedan ska jag se till att få med mig rätt pärm när jag återvänder till landet och då ska jag skriva. Då ska jag ta mig tid till det. Nu blev det bara en blogg.