Ljusare tider.

Vi går mot ljusare tider och från vintersolståndet räknat har dagen redan blivit tio minuter längre. Till tjugondag Knut då julen dansas ut har den blivit ytterligare en halvtimma längre. Nu går det fort och med tanke på allt tragiskt som hände under detta år 2010, kan allt bara bli bättre.
Tiden går och det gäller att den inte rinner oss ur händerna. Det jag just skrivit skrev jag i dåtid och även det jag skriver NU blir genast NYSS.
Det var redan länge sedan det var jul. Jul kan vara påfrestande för många eftersom de tycker att tiden före jul inte räcker till för allt som måste göras. Vem har sagt att allt måste göras. Inte vet jag, men någon måste det vara. Jovisst det är traditionen som säger att så och så var det förr i tiden och därför vågar ingen ändra på det.
Vi måste förstå att traditionen har med myterna att göra. Det heter att det var en gång och då hamnar vi i en tidsepok som bildar underlag till traditionen. Vi hämtar idéer från ursprungligheten och omvandlar det till ett nu, dvs nyss.
Jag har i alla fall haft en bra juletid tillsammans med alla barn, barnbarn, sambor och deras morfar. Precis som det var en gång. Men nyår är annorlunda. Förr var det en trygghet i att vara nära sina närmaste då tiden vid tolvslaget för ett ögonblick stod stilla då vi tog farväl av det gamla året. Sedan utbröt en orgie i kramande och önskan om ett GOTT NYTT ÅR då tårar fälldes i glädjen över att ha varandra och gemensamt såg vi de gnistrande fyrverkerierna förgylla natthimlen.
Det var tider det. Men så är det inte idag.

Ur led är tiden.

Tiden höll andan stod det i tidningen igår. Därefter beskrev journalisten i artikeln hur det var förr på julen och där jag påmindes om barndomens jular, både mina och mina barns. Precis som han skriver kläddes granen på kvällen när barnen lagt sig och om hur de förundrades på morgonen när granen stod där klädd och med tända levande ljus. Han nämner också marsipangrisen som jag också minns med ögon av silversocker-kulor. Jag njöt och skar tunna skivor med början från grisens bak som var doppad i choklad. Den skulle räcka ända till nyår. På julbordet som avåts till lunch tillsammans med hela släkten fanns bara den traditionella skinkan, syltan, sillen, sillsallad och doppet förstås. På vårt julbord igår fanns förutom det traditionella i riklig mängd med t ex sex olika sillinläggningar, också lax i olika former, ägghalvor med räkor, tacos, grönsakspaté och annat vegetariskt.
Han skriver på tal om den myckna snön att
”På den tiden fanns om jularna folk som fastän helg spottade i nävarna och kunde lägga om en växel. Snön låg meterhög nästan ända nere vid Strömmen och ordentligt med grov sand var strött också på bakgator använda av ingen. Ty anspråkslösa och oförargliga var dessa jular mellan Gud och Mammon, som om Tiden då själv hållit andan, osäker på hur den skulle gå vidare”.
Nej det kunde ju Tiden inte veta. Men idag tror jag verkligen att Tiden om den inte håller andan så kan den i alla fall hålla sig för skratt. Vad säger Tiden om tågtrafiken som kollapsat eller om att fredsaktivister blir fängslade eller att en självmordsbombare hittat till vårt land?
Osökt kommer jag att tänka på ett citat ur Hamlet i akt 1 där Marcellus säger Ur led är tiden: ve! att jag är den som föddes att den vrida rätt igen.

Med tiden...

Med tiden kommer man underfund med vem man är. Som barn var jag ingen mer än ett barn. Trodde att alla var lika i sinnet. Visste inte om några skillnader mer än att somliga var rika och andra fattiga. Mamma var ensamstående med mig och det var på 30-talet och pappa skulle betala 40 kronor i månaden i underhåll. Vad jag har förstått så uteblev de pengarna så mamma fick vända på slantarna. Lingon och mjölk med kokt potatis till middag smakade inte alls så dåligt. Tisdagarna var bäst då jag åt en stekt kroppkaka med lingon och då kom också Allers där jag läste serien om Nalle och Lisa. Jag trivdes ensam hemma och jag njöt. Mamma dog när jag var tolv år och jag fick bo hos släktingar till jag var sjutton och hade jobb och skaffade eget boende. Om jag inte var bra så blev jag istället stark. Det är först som vuxen som jag kom på att jag aldrig fick höra att jag var bra. Jo, jag var bra på orientering och vann för det mesta, men jag menar att vara bra som människa. Jag hann faktiskt att få tre barn innan jag kom underfund med att jag är jag och jag är bra.
Med tiden kom jag alltså underfund med att jag är bra. Min man tyckte kanske att jag var bra, men mest att jag var bra att ha. Jag är bra på att fixa och det ledde fram till att jag blev producent på SVT vilket innebär att vara produktionsledare bakom kameran och styra och ställa.
En sak har jag lärt mig och det är att tala om för mina barn att de är bra. Om barn får höra att de är bra blir de ännu bättre. Tror de att de är dåliga tappar de självförtroendet och blir ”dåliga”. Det finns alltid något att berömma. Gör det!

Så här i juletid vill jag önska alla GOD JUL