fredag 19 augusti 2011

Från tid till annan


I min bok om vad som hände kring förra sekelskiftet har jag kommit fram till år 1917. Då efter hungerkravaller och upplopp i Sverige var det oro i de politiska leden. Man undrade hur man skulle hantera de revolutionära tongångarna som rådde. Det fanns en kampvilja bland folket som det var viktigt att fånga upp så den inte hamnade i fel händer och det blev revolution. Man kallade till möte. Skulle det bli revolution eller storstrejk. Det blev ingetdera, men tänk så nära det var den gången
Istället rättade folket in sig i leden och avskrev kraven på höjda löner, arbetstidsförkortning, och rösträttsreform, medan politikerna förespråkade författningsrevision.
Vad händer nu i världen? Revolutioner i Nordafrika och trakterna däromkring, och åter en finansiell kris i Europa. Nog skulle finansmarknaden vinna på att revolutioneras. Vi behöver ett slut på att kapitalismen genom att gå bärsärkagång i finansvärlden sorterar fram vinnare och förlorare. Det är vi småsparare som drar det kortaste strået medan magnaterna tackar och lyfter på hatten. Sannerligen behövs en revolution. Tiden är inne.
Marx var övertygad om att kapitalismen i hans tid snart skulle spränga sina överbyggnader och därmed de politiska och sociala förutsättningarna för sin existens och att ett helt nytt samhällssystem därvid skulle vara moget att födas fram med hjälp av proletariat och revolution. Så det så.
Kapitalismen har en benägenhet att från tid till annan rasera grundvalarna för sin egen existens och återigen bevisas att tiden är cirkulär. Allt går igen.
Göran Rosenberg menar att Marx är en tänkare i tiden. Och Marx sa att filosofernas uppgift är inte längre att förklara världen utan att förändra den. Så låt dem göra det nu, säger jag. Det är dags att stå upp på barrikaderna.

söndag 7 augusti 2011

Tidens gång igen.

Nu är det mer än ett månvarv sedan jag skrev i min blogg, mer än en månad sedan, då månen var i nedan.
Men vad då? Den sanna verkligheten är tidlös, evig; i den finns ingen förändring, ingen skillnad mellan förr och nu. Kant anser att tiden är blott ett uppfattningssätt hos oss, en apriorisk form för det inre sinnets åskådningar.
Allt som är till för oss, måste ha tidens form, men av dess art vet vi inget eftersom tid är både nu och då.
En annan filosof säger att tiden är inte bara hur vi uppfattar den utan det verkligaste av allt detta nuflöde som innebär ständig förändring, men icke fortvaro, samtidigt som han bestrider skillnaden mellan det förflutna och det närvarande. Det vi en gång upplevt ingår i vårt nuvarande liv ej blott som ett ”minne” utan som en fortvarande verklighet.
Den sanna verkligheten är icke ett evigt varande utan ett ständigt vardande.

Den sista meningen här är så bra, tycker jag för den liksom ringar in tiden. Tiden försvinner inte utan som jag sagt tidigare den omvandlas till minnen och känslor. Inte minst ger det sig tillkänna då jag skriver om vad som hände för hundra år sedan i min släkt, i Göteborg, i historien och i tiden. Arbetar just nu med de två sista kapitlen om vad som sig tilldrog år 1917 och 1918
Eftersom jag är på landet använder jag tiden, förutom till att skriva, att fixa i trädgården där jag hämtar potatis och sallad varje dag. Trädgården är som ett barn som behöver tillsyn hela tiden. Dessutom hinns det med två, tre bad varje dag. Vatten är också som tiden, den försvinner inte utan omvandlas till en andra former bara. Tidens gång.