Vi går mot ljusare tider och från vintersolståndet räknat har dagen redan blivit tio minuter längre. Till tjugondag Knut då julen dansas ut har den blivit ytterligare en halvtimma längre. Nu går det fort och med tanke på allt tragiskt som hände under detta år 2010, kan allt bara bli bättre.
Tiden går och det gäller att den inte rinner oss ur händerna. Det jag just skrivit skrev jag i dåtid och även det jag skriver NU blir genast NYSS.
Det var redan länge sedan det var jul. Jul kan vara påfrestande för många eftersom de tycker att tiden före jul inte räcker till för allt som måste göras. Vem har sagt att allt måste göras. Inte vet jag, men någon måste det vara. Jovisst det är traditionen som säger att så och så var det förr i tiden och därför vågar ingen ändra på det.
Vi måste förstå att traditionen har med myterna att göra. Det heter att det var en gång och då hamnar vi i en tidsepok som bildar underlag till traditionen. Vi hämtar idéer från ursprungligheten och omvandlar det till ett nu, dvs nyss.
Jag har i alla fall haft en bra juletid tillsammans med alla barn, barnbarn, sambor och deras morfar. Precis som det var en gång. Men nyår är annorlunda. Förr var det en trygghet i att vara nära sina närmaste då tiden vid tolvslaget för ett ögonblick stod stilla då vi tog farväl av det gamla året. Sedan utbröt en orgie i kramande och önskan om ett GOTT NYTT ÅR då tårar fälldes i glädjen över att ha varandra och gemensamt såg vi de gnistrande fyrverkerierna förgylla natthimlen.
Det var tider det. Men så är det inte idag.
fredag 31 december 2010
lördag 25 december 2010
Ur led är tiden.
Tiden höll andan stod det i tidningen igår. Därefter beskrev journalisten i artikeln hur det var förr på julen och där jag påmindes om barndomens jular, både mina och mina barns. Precis som han skriver kläddes granen på kvällen när barnen lagt sig och om hur de förundrades på morgonen när granen stod där klädd och med tända levande ljus. Han nämner också marsipangrisen som jag också minns med ögon av silversocker-kulor. Jag njöt och skar tunna skivor med början från grisens bak som var doppad i choklad. Den skulle räcka ända till nyår. På julbordet som avåts till lunch tillsammans med hela släkten fanns bara den traditionella skinkan, syltan, sillen, sillsallad och doppet förstås. På vårt julbord igår fanns förutom det traditionella i riklig mängd med t ex sex olika sillinläggningar, också lax i olika former, ägghalvor med räkor, tacos, grönsakspaté och annat vegetariskt.
Han skriver på tal om den myckna snön att
”På den tiden fanns om jularna folk som fastän helg spottade i nävarna och kunde lägga om en växel. Snön låg meterhög nästan ända nere vid Strömmen och ordentligt med grov sand var strött också på bakgator använda av ingen. Ty anspråkslösa och oförargliga var dessa jular mellan Gud och Mammon, som om Tiden då själv hållit andan, osäker på hur den skulle gå vidare”.
Nej det kunde ju Tiden inte veta. Men idag tror jag verkligen att Tiden om den inte håller andan så kan den i alla fall hålla sig för skratt. Vad säger Tiden om tågtrafiken som kollapsat eller om att fredsaktivister blir fängslade eller att en självmordsbombare hittat till vårt land?
Osökt kommer jag att tänka på ett citat ur Hamlet i akt 1 där Marcellus säger Ur led är tiden: ve! att jag är den som föddes att den vrida rätt igen.
Han skriver på tal om den myckna snön att
”På den tiden fanns om jularna folk som fastän helg spottade i nävarna och kunde lägga om en växel. Snön låg meterhög nästan ända nere vid Strömmen och ordentligt med grov sand var strött också på bakgator använda av ingen. Ty anspråkslösa och oförargliga var dessa jular mellan Gud och Mammon, som om Tiden då själv hållit andan, osäker på hur den skulle gå vidare”.
Nej det kunde ju Tiden inte veta. Men idag tror jag verkligen att Tiden om den inte håller andan så kan den i alla fall hålla sig för skratt. Vad säger Tiden om tågtrafiken som kollapsat eller om att fredsaktivister blir fängslade eller att en självmordsbombare hittat till vårt land?
Osökt kommer jag att tänka på ett citat ur Hamlet i akt 1 där Marcellus säger Ur led är tiden: ve! att jag är den som föddes att den vrida rätt igen.
onsdag 15 december 2010
Med tiden...
Med tiden kommer man underfund med vem man är. Som barn var jag ingen mer än ett barn. Trodde att alla var lika i sinnet. Visste inte om några skillnader mer än att somliga var rika och andra fattiga. Mamma var ensamstående med mig och det var på 30-talet och pappa skulle betala 40 kronor i månaden i underhåll. Vad jag har förstått så uteblev de pengarna så mamma fick vända på slantarna. Lingon och mjölk med kokt potatis till middag smakade inte alls så dåligt. Tisdagarna var bäst då jag åt en stekt kroppkaka med lingon och då kom också Allers där jag läste serien om Nalle och Lisa. Jag trivdes ensam hemma och jag njöt. Mamma dog när jag var tolv år och jag fick bo hos släktingar till jag var sjutton och hade jobb och skaffade eget boende. Om jag inte var bra så blev jag istället stark. Det är först som vuxen som jag kom på att jag aldrig fick höra att jag var bra. Jo, jag var bra på orientering och vann för det mesta, men jag menar att vara bra som människa. Jag hann faktiskt att få tre barn innan jag kom underfund med att jag är jag och jag är bra.
Med tiden kom jag alltså underfund med att jag är bra. Min man tyckte kanske att jag var bra, men mest att jag var bra att ha. Jag är bra på att fixa och det ledde fram till att jag blev producent på SVT vilket innebär att vara produktionsledare bakom kameran och styra och ställa.
En sak har jag lärt mig och det är att tala om för mina barn att de är bra. Om barn får höra att de är bra blir de ännu bättre. Tror de att de är dåliga tappar de självförtroendet och blir ”dåliga”. Det finns alltid något att berömma. Gör det!
Så här i juletid vill jag önska alla GOD JUL
Med tiden kom jag alltså underfund med att jag är bra. Min man tyckte kanske att jag var bra, men mest att jag var bra att ha. Jag är bra på att fixa och det ledde fram till att jag blev producent på SVT vilket innebär att vara produktionsledare bakom kameran och styra och ställa.
En sak har jag lärt mig och det är att tala om för mina barn att de är bra. Om barn får höra att de är bra blir de ännu bättre. Tror de att de är dåliga tappar de självförtroendet och blir ”dåliga”. Det finns alltid något att berömma. Gör det!
Så här i juletid vill jag önska alla GOD JUL
tisdag 30 november 2010
Tiden går.
Jag förstår inte. Hela tiden något att göra. Mår dock bra av det. Simmade igår och hämtade barn i Årstaskolan och ska hämta två-åringen idag på förskolan.
I söndags hade jag "soppsöndag" med barn och barnbarn med respektive = 15 personer mellan 83 och 2 år. Min exman är 83 år och som också var med tillsammans med sin 19 år yngre fru. Bjöd på minestrone och fisksoppa med saffran samt nybakat bröd. Alla var nöjda och då också jag. Med god planering fungerar det även i en etta på 42 kvadratmeter. På julafton blir vi 25 personer hemma hos min äldste son, som har betydligt bättre plats. Det är så vartannat år då alla är i Sthlm medan det andra året blir blygsammare då många är bortresta.
Just nu har jag lite tappat taget om skrivandet till både blogg och roman. Koncentrationen är splittrad inför kalas och helgfirande. Kanske ska jag anamma ett tips om Nonijuice. Fick till tipset en intressant artikel och som säger att det är en enastående adaptogen och antioxidant som bidrar till att skapa en basisk miljö i kroppen och har ett lågt GI och stärker immunsystemet. Ska väga den mot min kost, motion och livsföring och tänka efter vad den ytterligare eventuellt kan tillföra just mig.
Har en god vän som jag mejlar med. Vi träffades för några månader sedan på en tågresa och samtalade hela vägen mellan Göteborg och Stockholm. Vi kände båda att vi inspirerade varandra till livslust och projekt. Hon mitt i karriären och jag mitt i ständiga projekt. Vi har inte träffats sedan, men fortsätter kontakten via uppmuntrande mejl
Sedan finns det andra som bara ser det negativa och som inte föder inspiration. Jag vidhåller att livet och tiden består av projekt och har man inga är det lika bra att lägga av medan tiden går.
I söndags hade jag "soppsöndag" med barn och barnbarn med respektive = 15 personer mellan 83 och 2 år. Min exman är 83 år och som också var med tillsammans med sin 19 år yngre fru. Bjöd på minestrone och fisksoppa med saffran samt nybakat bröd. Alla var nöjda och då också jag. Med god planering fungerar det även i en etta på 42 kvadratmeter. På julafton blir vi 25 personer hemma hos min äldste son, som har betydligt bättre plats. Det är så vartannat år då alla är i Sthlm medan det andra året blir blygsammare då många är bortresta.
Just nu har jag lite tappat taget om skrivandet till både blogg och roman. Koncentrationen är splittrad inför kalas och helgfirande. Kanske ska jag anamma ett tips om Nonijuice. Fick till tipset en intressant artikel och som säger att det är en enastående adaptogen och antioxidant som bidrar till att skapa en basisk miljö i kroppen och har ett lågt GI och stärker immunsystemet. Ska väga den mot min kost, motion och livsföring och tänka efter vad den ytterligare eventuellt kan tillföra just mig.
Har en god vän som jag mejlar med. Vi träffades för några månader sedan på en tågresa och samtalade hela vägen mellan Göteborg och Stockholm. Vi kände båda att vi inspirerade varandra till livslust och projekt. Hon mitt i karriären och jag mitt i ständiga projekt. Vi har inte träffats sedan, men fortsätter kontakten via uppmuntrande mejl
Sedan finns det andra som bara ser det negativa och som inte föder inspiration. Jag vidhåller att livet och tiden består av projekt och har man inga är det lika bra att lägga av medan tiden går.
torsdag 18 november 2010
Betänketid
Betänketid.
Som sagt, vi är inne i mörkrets tid som man måste värja sig mot och helst hålla på utsidan och i stället ta in ljuspunkter i hjärtat. Men ljuspunkter måste man skapa själv till skillnad från mörker som bara finns ändå.
Det är så kul att skriva om tid eftersom det inte finns något rätt eller fel, bara olika åsikter. Någon sa att tiden går fort när man har roligt och frågade sig då om man måste ha tråkigt för att få ett långt liv. Det blir svårt för man vill ju inte ha tråkigt. Sedan är frågan vad som är ett långt liv. Själv brukar jag säga att jag vill leva ända till jag dör. Med leva menar jag då att det jag gör ska kännas meningsfullt i både själ och kropp, dvs ej blott överleva.
Tyvärr har jag förnummit att vänner i min omgivning pga min ålder ofta behandlar mig som mindre vetande. Och kanske är det i det sammanhanget som ljuspunkterna kommer in. För när jag träffar på människor som respekterar mig för den jag är och inte för min ålder, känns det bra. Bland de människorna finns naturligtvis mina verkliga vänner, mina barnbarn, mina ljuspunkter som jag känner står mitt hjärta nära tom närmare än mina barn ibland.
Bodil Jönsson frågar t ex ”om kulturen verkligen har råd med att gamla människor inte bidrar med sina insikter och sådana korn av sanning som faktiskt kan uppenbaras först sent i livet?” Hon säger också att ta ut glädjen i förskott är den säkraste glädjen.( på tal om det ser jag med glädje fram mot dansen på Alvik i morgon)
Hon menar också att man ska unna sig betänketid.
Betänk det, mina läsare.
Som sagt, vi är inne i mörkrets tid som man måste värja sig mot och helst hålla på utsidan och i stället ta in ljuspunkter i hjärtat. Men ljuspunkter måste man skapa själv till skillnad från mörker som bara finns ändå.
Det är så kul att skriva om tid eftersom det inte finns något rätt eller fel, bara olika åsikter. Någon sa att tiden går fort när man har roligt och frågade sig då om man måste ha tråkigt för att få ett långt liv. Det blir svårt för man vill ju inte ha tråkigt. Sedan är frågan vad som är ett långt liv. Själv brukar jag säga att jag vill leva ända till jag dör. Med leva menar jag då att det jag gör ska kännas meningsfullt i både själ och kropp, dvs ej blott överleva.
Tyvärr har jag förnummit att vänner i min omgivning pga min ålder ofta behandlar mig som mindre vetande. Och kanske är det i det sammanhanget som ljuspunkterna kommer in. För när jag träffar på människor som respekterar mig för den jag är och inte för min ålder, känns det bra. Bland de människorna finns naturligtvis mina verkliga vänner, mina barnbarn, mina ljuspunkter som jag känner står mitt hjärta nära tom närmare än mina barn ibland.
Bodil Jönsson frågar t ex ”om kulturen verkligen har råd med att gamla människor inte bidrar med sina insikter och sådana korn av sanning som faktiskt kan uppenbaras först sent i livet?” Hon säger också att ta ut glädjen i förskott är den säkraste glädjen.( på tal om det ser jag med glädje fram mot dansen på Alvik i morgon)
Hon menar också att man ska unna sig betänketid.
Betänk det, mina läsare.
onsdag 10 november 2010
Stoppa tiden.
Allt är relativt och när Jörgen påminner mig om att det börjar bli lite lång tid mellan mina bloggar så tycker han att elva dagar är lång tid. Men om man jämför med allt annat som jag hunnit med under tiden så är elva dagar inte lång tid.
I nästa vecka fyller mitt minsta barnbarn två år och det påminner mig om vad jag skrivit tidigare om tidsrelativitet, nämligen att när man är två år är ett år halva livet och av det följer att när man är åttio år är ett år en åttiondel av ett liv och av det i sin tur följer att tiden går fortare ju äldre jag blir och accelerationen går inte att stoppa eftersom vi lever mitt i en acceleration som inte bara ökar utan fördubblas vartannat år.Det finns ett talesätt från förr: ”Stoppa tiden, jag vill hoppa av”.
Nåväl, jag kan förklara varför jag inte haft tid att skriva i min blogg förrän nu. Jag har använt tiden till att skriva och bearbeta ett av mina projekt som jag kallar för ”boken om min mormor”.
Min mormor har en i mitt tycke intressant historia som är värd att berätta. Jag har planerat att varje kapitel ska vara fristående, men att samma platser och människor ska finnas med fortlöpande. Jag vill också förankra händelserna i den tidens historiska miljö där mina gestalter ska spela sina roller i den tidens samhällsstruktur. Varje enskilt kapitel ska ta upp händelser och skeenden som ska leda fram till då mormor skiljer sig 1918 med tio barn. Berättelserna ska bygga på fakta men för att göra det till en roman måste luckorna som det inte finns fakta kring byggas ut med fiktion.
Nu hände att jag lämnade första kapitlet till läsning av en släkting. Ett kapitel som skulle beskriva dels lite om bygdens historia, dels antyda mentalitet och attityder som kan ha gått i arv från en tid till en annan. Det gensvar jag fick var att det där med fiktion var för ömtåligt att beröra i VÅR släkt. Jag förstår vederbörande som förmodligen inte gillade det litterära i min text. Att sedan religion och politik är varje människas ensak kan jag förstå. Men ibland får det konsekvenser för en familj eller dess närstående och då är det svårt att inte beskriva det. Var tid har sin berättelse och det gäller att se på dåtiden utan anakronismer (tidsblandning).
I nästa vecka fyller mitt minsta barnbarn två år och det påminner mig om vad jag skrivit tidigare om tidsrelativitet, nämligen att när man är två år är ett år halva livet och av det följer att när man är åttio år är ett år en åttiondel av ett liv och av det i sin tur följer att tiden går fortare ju äldre jag blir och accelerationen går inte att stoppa eftersom vi lever mitt i en acceleration som inte bara ökar utan fördubblas vartannat år.Det finns ett talesätt från förr: ”Stoppa tiden, jag vill hoppa av”.
Nåväl, jag kan förklara varför jag inte haft tid att skriva i min blogg förrän nu. Jag har använt tiden till att skriva och bearbeta ett av mina projekt som jag kallar för ”boken om min mormor”.
Min mormor har en i mitt tycke intressant historia som är värd att berätta. Jag har planerat att varje kapitel ska vara fristående, men att samma platser och människor ska finnas med fortlöpande. Jag vill också förankra händelserna i den tidens historiska miljö där mina gestalter ska spela sina roller i den tidens samhällsstruktur. Varje enskilt kapitel ska ta upp händelser och skeenden som ska leda fram till då mormor skiljer sig 1918 med tio barn. Berättelserna ska bygga på fakta men för att göra det till en roman måste luckorna som det inte finns fakta kring byggas ut med fiktion.
Nu hände att jag lämnade första kapitlet till läsning av en släkting. Ett kapitel som skulle beskriva dels lite om bygdens historia, dels antyda mentalitet och attityder som kan ha gått i arv från en tid till en annan. Det gensvar jag fick var att det där med fiktion var för ömtåligt att beröra i VÅR släkt. Jag förstår vederbörande som förmodligen inte gillade det litterära i min text. Att sedan religion och politik är varje människas ensak kan jag förstå. Men ibland får det konsekvenser för en familj eller dess närstående och då är det svårt att inte beskriva det. Var tid har sin berättelse och det gäller att se på dåtiden utan anakronismer (tidsblandning).
torsdag 28 oktober 2010
Stelnad tid
Nog är det konstigt. Jag har flera gånger återkommit till vad stelnad tid är och skrivit om det.
T ex att Einstein menar att ”materia är stelnad energi” och då har jag menat att ”minnen är stelnad tid”. Minnena är inte stelnade men tiden stelnade till för ett ögonblick. Precis som jag tidigare har sagt att tid är som energi, den försvinner inte utan omvandlas till något annat som t ex minnen, ångest eller tillfredställelse.
Så är det alltså med stelnad tid. Den finns kvar i våra minnen och kan väckas till liv då vi minns tiden då det begav sig.
När jag sedan hittar dessa mina egna funderingar kring tid blir jag inte så lite förvånad då jag ser att professionella filosofer ägnar sin tid till att klara ut just detta.
T ex hittar Stina en understreckare i SvD som heter ”Med tiden kanske vi lär oss att förstå tiden” och som hon skickar till mig och som jag läser och försöker förstå. Författaren som är professor em i teoretisk filosofi kan sitt ämne och jag kanske inte förstår allt, men artikeln har som slutsats att vårt universum bara är en liten del av ett stort multiversum som består av myriader av universa
Nåja, det är spekulationer och det är vad vetenskapen hänger sig åt. Han säger att tiden är endimensionell och har en riktning t ex från morgon till kväll eller från barndom till ålderdom och Einstein säger i det sammanhanget att tiden är relativ. På tal om riktning så nämns också ordet tidspil som har att göra med kvantmekaniken och som har att göra med atomernas oordning – entropin. Problemet med tidspilen är sambandet mellan entropins ökning och tidens riktning. Allt som sker i världen beror på vad som skett tidigare eftersom entropin ständigt ökar vilket ställer många frågor.
Jag ska be Magnus förklara för jag förstår bara delvis. Tids nog träffar jag honom. Är nu i färd med att hitta en dag då alla mina barn och barnbarn kan ses hos mig på en soppsöndag som jag brukar ordna. Men det gäller att hitta en tid som passar så många som möjligt av femton stycken.
Om det finns en tidspil, vad är då tidsspill frågar jag.
T ex att Einstein menar att ”materia är stelnad energi” och då har jag menat att ”minnen är stelnad tid”. Minnena är inte stelnade men tiden stelnade till för ett ögonblick. Precis som jag tidigare har sagt att tid är som energi, den försvinner inte utan omvandlas till något annat som t ex minnen, ångest eller tillfredställelse.
Så är det alltså med stelnad tid. Den finns kvar i våra minnen och kan väckas till liv då vi minns tiden då det begav sig.
När jag sedan hittar dessa mina egna funderingar kring tid blir jag inte så lite förvånad då jag ser att professionella filosofer ägnar sin tid till att klara ut just detta.
T ex hittar Stina en understreckare i SvD som heter ”Med tiden kanske vi lär oss att förstå tiden” och som hon skickar till mig och som jag läser och försöker förstå. Författaren som är professor em i teoretisk filosofi kan sitt ämne och jag kanske inte förstår allt, men artikeln har som slutsats att vårt universum bara är en liten del av ett stort multiversum som består av myriader av universa
Nåja, det är spekulationer och det är vad vetenskapen hänger sig åt. Han säger att tiden är endimensionell och har en riktning t ex från morgon till kväll eller från barndom till ålderdom och Einstein säger i det sammanhanget att tiden är relativ. På tal om riktning så nämns också ordet tidspil som har att göra med kvantmekaniken och som har att göra med atomernas oordning – entropin. Problemet med tidspilen är sambandet mellan entropins ökning och tidens riktning. Allt som sker i världen beror på vad som skett tidigare eftersom entropin ständigt ökar vilket ställer många frågor.
Jag ska be Magnus förklara för jag förstår bara delvis. Tids nog träffar jag honom. Är nu i färd med att hitta en dag då alla mina barn och barnbarn kan ses hos mig på en soppsöndag som jag brukar ordna. Men det gäller att hitta en tid som passar så många som möjligt av femton stycken.
Om det finns en tidspil, vad är då tidsspill frågar jag.
torsdag 21 oktober 2010
Tiden då det begav sig.
Einstein har liknat tiden vid en näktergalsflock. ”Tiden fladdrar och flyttar sig och hoppar undan med dessa fåglar. Lyckas man fånga en av dem i en glasklocka, stannar tiden. Ögonblicket fryses för allt därinne; människor och träd och jord.”
Alltså måste det vara som jag har tolkat det: att stelnad tid blir till minnen som därmed bevaras och tids nog lär vi oss att ta vara på tiden så att den omvandlas till något bra, som jag tidigare skrev. Veckan som gått har innehållit många minnesvärda händelser.
Releasepartyt innehöll en film om Lars Sjögren, med restaurerade gamla hus och dess skönhetsvärden. Krabbfesten innebar förutom smakupplevelse också möten med alla mina barn och fyra sjättedelar av mina barnbarn. Göteborgsresan med faluborgarna späckades av stelnad tid med sina många infallsvinklar. Inte minst spårvagnsresan då jag under färd med mikrofon berättade om mina minnen då vi passerade Sahlgrenska sjukhuset där jag var elev i tre och ett halvt år och tog min sjuksköterskeexamen 1956. Men också då vi passerade avtagsvägen till Valands målarskola då den låg i Guldheden och där jag på en maskerad träffade mina barns far.
Igår hade pensionärsklubben på SVT träff med höstlunch som avåts på Operaterrassen under högtidliga former. Samtalade där med en av mina gamla arbetskamrater vilket ledde till levandegörande av minnen från då jag producerade teveprogram för barn.
Så är det alltså med stelnad tid. Den finns kvar i våra minnen och kan väckas till liv då vi minns tiden då det begav sig.
Alltså måste det vara som jag har tolkat det: att stelnad tid blir till minnen som därmed bevaras och tids nog lär vi oss att ta vara på tiden så att den omvandlas till något bra, som jag tidigare skrev. Veckan som gått har innehållit många minnesvärda händelser.
Releasepartyt innehöll en film om Lars Sjögren, med restaurerade gamla hus och dess skönhetsvärden. Krabbfesten innebar förutom smakupplevelse också möten med alla mina barn och fyra sjättedelar av mina barnbarn. Göteborgsresan med faluborgarna späckades av stelnad tid med sina många infallsvinklar. Inte minst spårvagnsresan då jag under färd med mikrofon berättade om mina minnen då vi passerade Sahlgrenska sjukhuset där jag var elev i tre och ett halvt år och tog min sjuksköterskeexamen 1956. Men också då vi passerade avtagsvägen till Valands målarskola då den låg i Guldheden och där jag på en maskerad träffade mina barns far.
Igår hade pensionärsklubben på SVT träff med höstlunch som avåts på Operaterrassen under högtidliga former. Samtalade där med en av mina gamla arbetskamrater vilket ledde till levandegörande av minnen från då jag producerade teveprogram för barn.
Så är det alltså med stelnad tid. Den finns kvar i våra minnen och kan väckas till liv då vi minns tiden då det begav sig.
måndag 11 oktober 2010
Tids nog
Vad menar kulturministern med att säga att det finns ingen svensk kultur? Jag vill hävda att jag är svensk och utan kultur är jag ingen. En kultur är en kultur är en kultur, vilket betyder att en kultur bara kan vara en(1) kultur som t ex spansk kultur, iransk kultur, aztekisk kultur, etruskisk kultur o s v. En kultur är något konstant men därmed inte oföränderligt. De flesta av våra seder och bruk som ju är definition på svensk kultur kan härledas långt tillbaka i tiden och det tar lång tid att införliva nya seder. Ta t ex julgranen som kom till Tyskland på 1600-talet och blev allmän i Sverige i mitten på 1800-talet och som nu tillhör svensk kultur.
Det är bra att det finns många kulturer i Sverige. Samtidigt är det viktigt att varje kultur får behålla sin särart. Jag vill hävda att det är varje människas kultur och kulturella ursprung som ger henne sin identitet. Kulturministern måste förklara vad hon menar med att det inte finns någon svensk kultur.
Har just varit i Dalarna och ”gjort vinter” i min trädgård. Nu åter i Sthlm hör jag på väderleksrapporten att frosten kom däruppe så det var på tiden att jag ordnade för det. På tåget åter läste jag i en bok om Einstein att han menar att ”materia är stelnad energi”. Jomenvisst och då menar jag att ”minnen är stelnad tid”. Minnena är inte stelnade men tiden stelnade till för ett ögonblick. Precis som jag tidigare har sagt att tid är som energi, den försvinner inte utan omvandlas till något annat som t ex minnen, ångest eller tillfredställelse.
Tids nog lär vi oss att ta vara på tiden så att den omvandlas till något bra. Att ha skrivprojekt är bra att placera tiden i. De finns då kvar präntade på ett papper som tidsdokument.
Veckan som just börjat kommer att inrymma många minnesvärda händelser,för mig tror jag, när jag ser framåt i tiden. Ett releaseparty, en krabbfest och en göteborgsresa med många infallsvinklar.
Det är bra att det finns många kulturer i Sverige. Samtidigt är det viktigt att varje kultur får behålla sin särart. Jag vill hävda att det är varje människas kultur och kulturella ursprung som ger henne sin identitet. Kulturministern måste förklara vad hon menar med att det inte finns någon svensk kultur.
Har just varit i Dalarna och ”gjort vinter” i min trädgård. Nu åter i Sthlm hör jag på väderleksrapporten att frosten kom däruppe så det var på tiden att jag ordnade för det. På tåget åter läste jag i en bok om Einstein att han menar att ”materia är stelnad energi”. Jomenvisst och då menar jag att ”minnen är stelnad tid”. Minnena är inte stelnade men tiden stelnade till för ett ögonblick. Precis som jag tidigare har sagt att tid är som energi, den försvinner inte utan omvandlas till något annat som t ex minnen, ångest eller tillfredställelse.
Tids nog lär vi oss att ta vara på tiden så att den omvandlas till något bra. Att ha skrivprojekt är bra att placera tiden i. De finns då kvar präntade på ett papper som tidsdokument.
Veckan som just börjat kommer att inrymma många minnesvärda händelser,för mig tror jag, när jag ser framåt i tiden. Ett releaseparty, en krabbfest och en göteborgsresa med många infallsvinklar.
tisdag 14 september 2010
Det var på tiden.
Det var på tiden att jag fick lust att skriva i min blogg. Tiden har gått och jag har gjort allt möjligt sedan sist jag skrev. T ex har jag flyttat till Sthlm med krukväxter och sådant som inte klarar sig utan mig. Och så hann jag dansa på Alvik vilket jag saknat i sommar.
Sedan blev det en visit i Göteborg igen och det var inte fel. Bodde på Rörtången, en plats nära Marstrand hos kära vänner. Tiden har inte varit så snäll mot den ene vännen. Han har tappat tidsperspektivet och minnet har fått sig en knäck. Det är svårt att se en gammal bright vän släppa taget om tillvaron och bara glida med åt något håll. Där fick jag två verkligt friska salta bad. Det tog två dagar sedan innan jag duschade, för jag ville vara en salt brud ett tag.
Hann också träffa kålltorpstjejerna i Gbg. De som har träffats minst en gång i månaden i 64 år. Jag var med när vi började träffas på Ungdomsgården i Kålltorp på 40-talet, där vi såg till att vår ungdomstid blev rik på minnen man gärna ser tillbaka på. Det var tider det.
Har också tittat till huset i Falun igen och skördat tomater och squash och städat och badat. Men nu planerar jag för italienresan. Läser på, kollar kläder och laddar.
Birgerò, Birgerò
må ni tro
är vår klippa och bro
till var vi ska bo
i vårt vackra Veneto
vi ska äta och dricka, jo
smaka vin och sno
från plats till plats och glo
på tavlor av Giotto
liksom Mantegnas i lugnan ro
träffa Gargano
och laga risotto
få en glimt av Pierrot
med hjälp av Birgerò
vi har ett väldigt flow
jojo.
Sedan blev det en visit i Göteborg igen och det var inte fel. Bodde på Rörtången, en plats nära Marstrand hos kära vänner. Tiden har inte varit så snäll mot den ene vännen. Han har tappat tidsperspektivet och minnet har fått sig en knäck. Det är svårt att se en gammal bright vän släppa taget om tillvaron och bara glida med åt något håll. Där fick jag två verkligt friska salta bad. Det tog två dagar sedan innan jag duschade, för jag ville vara en salt brud ett tag.
Hann också träffa kålltorpstjejerna i Gbg. De som har träffats minst en gång i månaden i 64 år. Jag var med när vi började träffas på Ungdomsgården i Kålltorp på 40-talet, där vi såg till att vår ungdomstid blev rik på minnen man gärna ser tillbaka på. Det var tider det.
Har också tittat till huset i Falun igen och skördat tomater och squash och städat och badat. Men nu planerar jag för italienresan. Läser på, kollar kläder och laddar.
Birgerò, Birgerò
må ni tro
är vår klippa och bro
till var vi ska bo
i vårt vackra Veneto
vi ska äta och dricka, jo
smaka vin och sno
från plats till plats och glo
på tavlor av Giotto
liksom Mantegnas i lugnan ro
träffa Gargano
och laga risotto
få en glimt av Pierrot
med hjälp av Birgerò
vi har ett väldigt flow
jojo.
måndag 30 augusti 2010
Tidsförvillelser
Nej, inte kan det vara höst redan som de säger. Kanske är vi på väg dit för just nu håller jag på med höstgrävningen i landen och har skördat det mesta. Dock inte tomatplantorna som dignar av hur många tomater som helst men ännu bara ett fåtal mogna. Squashen är heller inte klara att skördas. Dock är det badtid fortfarande. Såg ett vetenskapsprogram om hur man bör lägga upp ett dagsprogram. Förmiddagen bör ägnas åt filosofiska övningar som att läsa, skriva eller dega. Detta för att blodkärlens väggar är förtjockade på morgonen och skulle man utföra fysiska aktiviteter då så skulle det höja blodtrycket. Efter filosoferandet var det läge för en liten lur, sa de. Sedan passade det med motion då blodkärlsväggarna mjuknat. Denna förändringen hade med cortisolet att göra och fysiska aktiviteter efter lunch fungerade istället blodtryckssänkande.
Alltså har jag lagt allt trädgårdsarbete till eftermiddagarna och som avslutas med ett dopp. Temperaturen i vattnet har länge hållit sig kring 18 grader men idag var det nog bara 16. Det inbjuder inte till simturer men ett skönt dopp.
Igår var jag funktionär på en orientering som min klubb ordnade. Därefter var jag i tre olika affärer, Tekniskt Magasin, Clas Olsson och Siba i Falun för att köpa ett nytt batteri till min mobiltelefon eftersom det inte var mottagligt för fler laddningar. Men ingen hade ett som passade men telefon. Du får söka på nätet, sa de och det är inte så himla lätt eftersom jag inte vet vilket batteri det är som passar just min telefon.
Nu har jag lagt ned det projektet till jag kommer till Sthlm på torsdag. Jag får klara mig utan mobilen.
På fredag är det tid för dans igen. Det ser jag fram emot.
Alltså har jag lagt allt trädgårdsarbete till eftermiddagarna och som avslutas med ett dopp. Temperaturen i vattnet har länge hållit sig kring 18 grader men idag var det nog bara 16. Det inbjuder inte till simturer men ett skönt dopp.
Igår var jag funktionär på en orientering som min klubb ordnade. Därefter var jag i tre olika affärer, Tekniskt Magasin, Clas Olsson och Siba i Falun för att köpa ett nytt batteri till min mobiltelefon eftersom det inte var mottagligt för fler laddningar. Men ingen hade ett som passade men telefon. Du får söka på nätet, sa de och det är inte så himla lätt eftersom jag inte vet vilket batteri det är som passar just min telefon.
Nu har jag lagt ned det projektet till jag kommer till Sthlm på torsdag. Jag får klara mig utan mobilen.
På fredag är det tid för dans igen. Det ser jag fram emot.
onsdag 25 augusti 2010
Tidpunkten
Har varit i Göteborg och var tvungen att besöka Tidpunkten som är det ställe man går till för att ladda sitt spårvagnskort för att kunna åka spårvagn eller buss i Göteborg. Där kan man också få alla tider man behöver för att ta sig från ett ställe till ett annat. Jag skulle till Hjuvik för att besöka och bo hos mina kusiner och inte minst skulle det vankas kräftor på kvällen. Det blev en festlig kväll. Nästa dags morgon tog jag på mig baddräkten under mina kläder och promenerade ned till deras brygga för att ta årets salta bad. Det blåste pålandsvind vilket betydde att allsköns havets lösdrivande växtlighet hade samlats just kring trappan där jag skulle kliva i. Själva badet och simningen varade bara några minuter eftersom vattnet redan hade hösttemperatur. Jag badade inte näck men när jag klev upp var jag inlindad i sjögräs och tång och skulle väl kunna fylla Näckens roll om jag hade haft rätt instrument. Konstaterade att det faktiskt inte var någon badtid på västkusten längre. Den tidpunkten var förbi.
Man kan samla på mycket, t ex år. Jag skrev en gång att tiden ingen guldkant har om man inte själv förgyller den, så när man samlat och har en bunt på 80 år då är det tid att ställa till med fest. Det blev en mycket lyckad fest så nu har jag börjat samla på fester också. Att fylla 80 har dragit med sig fem stycken.
Mötestider. Sedan gammalt har jag också samlat på möten. Ibland kan man bestämma tid för ett möte. Ibland sker ett möte utan att man bestämt tid. Man bara möts. Så skedde på tåget från Göteborg. Tåget var fullsatt och bredvid mig satte sig en dam i sina bästa år. Vi började trevande prata om ditt och datt som avgångstider och vädertider. Jag var heller inte sen med att berätta om mina 80-årsfester. Sedan vet jag inte hur det gick till men snart hade jag berättat om viktiga saker som hänt i mitt liv. Inte för att jag hade behov av det utan för att den jag pratade med var en människa som lyssnade. Jag blev alldeles upprymd och vi pratade om hur man kan ta vara på möjligheterna i livet både till det ena och det andra. Även om det dröjde så fick jag äntligen till en fråga om vad hon gjorde och fick då klart för mig att hon var en inspirationskälla för sin omgivning. Inte förrän vi skulle gå av tåget bytte vi namn och adresser med varandra. Det kallar jag ett MÖTE.
På tal om möten, snart är det tid för dans. Det är också möten av bästa sort.
Man kan samla på mycket, t ex år. Jag skrev en gång att tiden ingen guldkant har om man inte själv förgyller den, så när man samlat och har en bunt på 80 år då är det tid att ställa till med fest. Det blev en mycket lyckad fest så nu har jag börjat samla på fester också. Att fylla 80 har dragit med sig fem stycken.
Mötestider. Sedan gammalt har jag också samlat på möten. Ibland kan man bestämma tid för ett möte. Ibland sker ett möte utan att man bestämt tid. Man bara möts. Så skedde på tåget från Göteborg. Tåget var fullsatt och bredvid mig satte sig en dam i sina bästa år. Vi började trevande prata om ditt och datt som avgångstider och vädertider. Jag var heller inte sen med att berätta om mina 80-årsfester. Sedan vet jag inte hur det gick till men snart hade jag berättat om viktiga saker som hänt i mitt liv. Inte för att jag hade behov av det utan för att den jag pratade med var en människa som lyssnade. Jag blev alldeles upprymd och vi pratade om hur man kan ta vara på möjligheterna i livet både till det ena och det andra. Även om det dröjde så fick jag äntligen till en fråga om vad hon gjorde och fick då klart för mig att hon var en inspirationskälla för sin omgivning. Inte förrän vi skulle gå av tåget bytte vi namn och adresser med varandra. Det kallar jag ett MÖTE.
På tal om möten, snart är det tid för dans. Det är också möten av bästa sort.
måndag 9 augusti 2010
Tiden lider
Tiden lider och med den sommaren. Efter en regnig natt med dagens regntunga skyar ännu kvar anar man vad som komma ska.
Vår tid är idag klockorienterad medan den förr var uppgiftsorienterad. Uppgifterna utfördes på dagtid då man hade hjälp av ljuset. Man tog ledigt när uppgiften var utförd eller arbetade dubbelt så hårt för att hinna före mörkrets inbrott och en sådan tidsordning ledde ofta till dålig ekonomi. Men industrialismen ledde till klocktid och bättre ekonomi. Men hur blir det med vår rastlösa iver att idag målmedvetet konsumera tiden. Blir vi lyckligare?
Har man ensam ansvar för två barnbarn vars föräldrar måste lämna sommarhuset för att tjäna ihop till brödfödan så blir man både klockorienterad och tidslineär. Barnen bestämmer och tiden går.
Vår tid är idag klockorienterad medan den förr var uppgiftsorienterad. Uppgifterna utfördes på dagtid då man hade hjälp av ljuset. Man tog ledigt när uppgiften var utförd eller arbetade dubbelt så hårt för att hinna före mörkrets inbrott och en sådan tidsordning ledde ofta till dålig ekonomi. Men industrialismen ledde till klocktid och bättre ekonomi. Men hur blir det med vår rastlösa iver att idag målmedvetet konsumera tiden. Blir vi lyckligare?
Har man ensam ansvar för två barnbarn vars föräldrar måste lämna sommarhuset för att tjäna ihop till brödfödan så blir man både klockorienterad och tidslineär. Barnen bestämmer och tiden går.
söndag 1 augusti 2010
Tidspress
Hallonen som jag älskar har vållat mig tidspress. Buskarna på tomten fullkomligt dignar av bär och det gäller att hinna före regnet, vilket jag inte gjorde i förrgår. Bären blir tunga av blötan och faller av. Hann dock att plocka en del igår mellan skurarna och idag blev det tre liter innan regnet kom.
Känner mig lite krasslig i halsen viket gör att jag inte längtar efter mina simturer. Det blåser förresten ganska mycket och då är det heller inte roligt att simma.
På tal om tidspress så finns det något som kallas tidsmoral dvs att tiden måste utnyttjas. Den sortens moral är väl olika hos olika människor. Jag tror att det är min tidsmoral som tvingat ut mig att plocka hallon för att hinna före regnet. Skyndar jag mig inte att plocka så får jag mindre i ”ladorna”, i frysen och har i vinter inte så mycket att göra hallongrottor av. Det tycker jag är synd, men vad då…. det spelar väl ingen roll egentligen. Jag måste inte hinna. Förresten är frysen full så nu gäller det bara att plocka bär för att strö i filen och äta med socker och grädde på till efterrätt eller göra hallongrottor till fikat. Sedan är det väl inte hela världen att många bär hamnar på marken. De blir det ju nya buskar av som bär hallon ett annat år. Hallon är himla gott.
Känner mig lite krasslig i halsen viket gör att jag inte längtar efter mina simturer. Det blåser förresten ganska mycket och då är det heller inte roligt att simma.
På tal om tidspress så finns det något som kallas tidsmoral dvs att tiden måste utnyttjas. Den sortens moral är väl olika hos olika människor. Jag tror att det är min tidsmoral som tvingat ut mig att plocka hallon för att hinna före regnet. Skyndar jag mig inte att plocka så får jag mindre i ”ladorna”, i frysen och har i vinter inte så mycket att göra hallongrottor av. Det tycker jag är synd, men vad då…. det spelar väl ingen roll egentligen. Jag måste inte hinna. Förresten är frysen full så nu gäller det bara att plocka bär för att strö i filen och äta med socker och grädde på till efterrätt eller göra hallongrottor till fikat. Sedan är det väl inte hela världen att många bär hamnar på marken. De blir det ju nya buskar av som bär hallon ett annat år. Hallon är himla gott.
onsdag 21 juli 2010
Hallontider
I min trädgård, som alltså är gjord av tid, växer nu det jag har sått och planterat. På söndag då jag tänkt bjuda på middag då Jockes familj kommer och vi blir tio till bordet ska vi premiäräta min potatis och förutom skinka ska det bli sockerärtor, kokta rödbetor med rört smör, sparris med mynta och chevreost, sallad, och till efterrätt blir det citron och limegranité med nyplockade hallon för nu har hallonen mognat. Det kommer att bli mycket hallon i år och jag tänker ha hallon i min kefir varje dag och hallon till efterrätt så länge det varar.
Hallon innehåller nyttiga antioxiderande ämnen som kan skydda kroppen mot allvarliga sjukdomar, läser jag på google.
Men jag kan tillägga att mina bondbönor har haft det kämpigt i torkan. Men igår bar jag upp 50 liter vatten från sjön och gav dem och det var bra för sedan kom det en kraftig men kort regnskur som gjorde att jorden lättare kunde ta till sig skuren. Dessutom tar jag alltid 10-liters- vattenkannan med mig ned till sjön vid morgondoppet och bär upp till alla växter jag har i krukor och som måste ha sin dos varje dag. Förutom tid är trädgården som synes också motion. Sly och busk bryr sig inte om om det är torrt, det växer ändå. Jag har i alla fall ägnat många timmar åt att för hand knipsa av dem med en sorts sax som tar stammar ca 6 cm i diameter, men då får jag ta i ordentligt, och det kommer att bli många timmar till. Av allt jag rensat och släpat ned till sjön kommer det att bli en rejäl brasa att elda på isen till vintern. Tur att man än har krafter att utföra kroppsarbete och som synes har jag inga problem med att fylla tiden med aktiviteter.
Hallon innehåller nyttiga antioxiderande ämnen som kan skydda kroppen mot allvarliga sjukdomar, läser jag på google.
Men jag kan tillägga att mina bondbönor har haft det kämpigt i torkan. Men igår bar jag upp 50 liter vatten från sjön och gav dem och det var bra för sedan kom det en kraftig men kort regnskur som gjorde att jorden lättare kunde ta till sig skuren. Dessutom tar jag alltid 10-liters- vattenkannan med mig ned till sjön vid morgondoppet och bär upp till alla växter jag har i krukor och som måste ha sin dos varje dag. Förutom tid är trädgården som synes också motion. Sly och busk bryr sig inte om om det är torrt, det växer ändå. Jag har i alla fall ägnat många timmar åt att för hand knipsa av dem med en sorts sax som tar stammar ca 6 cm i diameter, men då får jag ta i ordentligt, och det kommer att bli många timmar till. Av allt jag rensat och släpat ned till sjön kommer det att bli en rejäl brasa att elda på isen till vintern. Tur att man än har krafter att utföra kroppsarbete och som synes har jag inga problem med att fylla tiden med aktiviteter.
torsdag 15 juli 2010
Tids nog
Tids nog ska jag skriva i min blogg, tänkte jag. Det var länge sedan sist jag skrev. Det har varit värmebölja och man har inte orkat mer än det nödvändigaste. Vi har haft besök några dagar med två vuxna och två barn, fyra och tio år gamla. Vi har ju nära till vattnet och barnen har legat i sjön mest hela dagarna. Det har varit trevlig samvaro med grillat till middagarna. Jag har skrivit på förmiddagarna och försökt göra något fysiskt på eftermiddagarna. Idag ska jag ta itu med prästkrageängen som nu är utblommad och inte så fin längre.
Här försökte jag få in en bild på ängen. Men lyckades inte. Jag ska lära mig det.
Sedan ikväll ska jag på teater inne i Falun. Fick en inbjudan på facebook eftersom jag känner de medverkande. Det ska bli kul.
Här försökte jag få in en bild på ängen. Men lyckades inte. Jag ska lära mig det.
Sedan ikväll ska jag på teater inne i Falun. Fick en inbjudan på facebook eftersom jag känner de medverkande. Det ska bli kul.
Tids nog.
Tids nog ska jag skriva i min blogg, tänkte jag. Det var länge sedan sist jag skrev. Det har varit värmebölja och man har inte orkat mer än det nödvändigaste. Vi har haft besök några dagar med två vuxna och två barn, fyra och tio år gamla. Vi har ju nära till vattnet och barnen har legat i sjön mest hela dagarna. Det har varit trevlig samvaro med grillat till middagarna. Jag har skrivit på förmiddagarna och försökt göra något fysiskt på eftermiddagarna. Idag ska jag ta itu med prästkrageängen som nu är utblommad och inte så fin längre.
Tids nog ska jag skriva i min blogg, tänkte jag. Det var länge sedan sist jag skrev. Det har varit värmebölja och man har inte orkat mer än det nödvändigaste. Vi har haft besök några dagar med två vuxna och två barn, fyra och tio år gamla. Vi har ju nära till vattnet och barnen har legat i sjön mest hela dagarna. Det har varit trevlig samvaro med grillat till middagarna. Jag har skrivit på förmiddagarna och försökt göra något fysiskt på eftermiddagarna. Idag ska jag ta itu med prästkrageängen som nu är utblommad och inte så fin längre.
Huset i bakgrunden är inte mitt, det ligger på andra sidan vägen.
Sedan ikväll ska jag på teater inne i Falun. Fick en inbjudan på facebook eftersom jag känner de medverkande. Det ska bli kul.
Sedan ikväll ska jag på teater inne i Falun. Fick en inbjudan på facebook eftersom jag känner de medverkande. Det ska bli kul.
lördag 3 juli 2010
Tiden går hela tiden
Sist jag skrev i min blogg väntade jag fortfarande på sommarvärme. Nu har den kommit och idag har jag hissat ned jalusierna på min inbyggda balkong och stängt alla dörrar och fönster för att hålla värmen på utsidan eftersom den nu är uppe i 28 grader. Är för tillfället ensam här uppe då ingen finns i det andra huset och jag njuter av ensamheten.
Har hittat en bra rytm med morgonbad med simtur strax efter klockan sex och sedan frukost med första delen av DN och sedan skrivprojekt. Lunch med kulturdelen mellan klockan elva och tolv och sedan vila och en kort slummer. Efter klockan två blir det fysiska aktiviteter. En gång i veckan cyklar jag sju kilometer till ICA Maxi och handlar dvs 1,5 mil fram och tillbaka, andra dagar ska gräset klippas, trädgården skötas och som nu i värmen bära upp vatten från sjön att vattna med. Dessutom firar jag fortfarande min 80-årsdag. Häromdagen ordnade faluteves pensionärsklubb en båtresa på Runn och firade de som fyller jämna år i år. Vi blev bjudna på resa och lunch och då tackade jag med följande blankvers:
EN SLUSSBRUD.
Jag undrar om det någon finns som vet
vad tiden är för någonting
en del de säger den är cirkulär
men andra att den endast framåt går
jag tror att vi nog var och en
har fått ett stycke av en evig tid
en liten bit som delas upp i år
och som man sedan samlar på
och när man har en hög på åtti´ år så där
då börjar minnena att poppa upp
man minns hur väldigt kul det var ibland
men också sorgen tittar fram ett grand
för det är faktiskt inte alltid som
det känns som livet är en fest
då är det tryggt att många vänner ha
just alla ni som äro här idag.
Bland alla dessa gamla gäng jag känt
finns ock ett troget dalagäng och tänk
att nu jag åker båt med dem på Runn.
För länge se´n jag jobbade i Leksand
Och byggde där en studio som blev
så bra att SVT på denna la beslag
den tidens vänner finns ju också kvar.
När jag nu ser tillbaks på år som gått
jag undrar så och tänker: hör du liv
du tog så smala vägar där ibland
du lät mig falla ner i svarta hål
det gjorde väldigt ont och där var mörkt.
Men livet tog min vilsna hand och sa
du måste hjälpa till och klättra nu
du måste finna dig en annan väg,
att växa och att hitta nya mål
och våga göra just precis tvärt om,
och därför har emellanåt jag gjort
en sväng åt alldeles ett annat håll
då jag vid ungefär vart femte år
gjort uppbrott eller också har bytt jobb
från sköterska till filmens heta värld
till chef och producent och recensent
och dessemellan ock fött trenne barn
de barn jag älskar högst på denna jord
dom är min rikedom, mitt guld.
Vi lever nu i livets blå berättelse
där vågor sakta röra tidens strand
där framtiden som börjar nu är vår
den fladdrar likt en fjäril i en håv
som man försiktigt måste handskas med.
Men tiden ingen guldkant har
ifall man inte själv förgyller den
och därför vill jag tacka nu för att
jag fick va´ med och låtsas va´
en slussbrud ibland vackra gossar här
om blott för denna enda lilla stund..
Har hittat en bra rytm med morgonbad med simtur strax efter klockan sex och sedan frukost med första delen av DN och sedan skrivprojekt. Lunch med kulturdelen mellan klockan elva och tolv och sedan vila och en kort slummer. Efter klockan två blir det fysiska aktiviteter. En gång i veckan cyklar jag sju kilometer till ICA Maxi och handlar dvs 1,5 mil fram och tillbaka, andra dagar ska gräset klippas, trädgården skötas och som nu i värmen bära upp vatten från sjön att vattna med. Dessutom firar jag fortfarande min 80-årsdag. Häromdagen ordnade faluteves pensionärsklubb en båtresa på Runn och firade de som fyller jämna år i år. Vi blev bjudna på resa och lunch och då tackade jag med följande blankvers:
EN SLUSSBRUD.
Jag undrar om det någon finns som vet
vad tiden är för någonting
en del de säger den är cirkulär
men andra att den endast framåt går
jag tror att vi nog var och en
har fått ett stycke av en evig tid
en liten bit som delas upp i år
och som man sedan samlar på
och när man har en hög på åtti´ år så där
då börjar minnena att poppa upp
man minns hur väldigt kul det var ibland
men också sorgen tittar fram ett grand
för det är faktiskt inte alltid som
det känns som livet är en fest
då är det tryggt att många vänner ha
just alla ni som äro här idag.
Bland alla dessa gamla gäng jag känt
finns ock ett troget dalagäng och tänk
att nu jag åker båt med dem på Runn.
För länge se´n jag jobbade i Leksand
Och byggde där en studio som blev
så bra att SVT på denna la beslag
den tidens vänner finns ju också kvar.
När jag nu ser tillbaks på år som gått
jag undrar så och tänker: hör du liv
du tog så smala vägar där ibland
du lät mig falla ner i svarta hål
det gjorde väldigt ont och där var mörkt.
Men livet tog min vilsna hand och sa
du måste hjälpa till och klättra nu
du måste finna dig en annan väg,
att växa och att hitta nya mål
och våga göra just precis tvärt om,
och därför har emellanåt jag gjort
en sväng åt alldeles ett annat håll
då jag vid ungefär vart femte år
gjort uppbrott eller också har bytt jobb
från sköterska till filmens heta värld
till chef och producent och recensent
och dessemellan ock fött trenne barn
de barn jag älskar högst på denna jord
dom är min rikedom, mitt guld.
Vi lever nu i livets blå berättelse
där vågor sakta röra tidens strand
där framtiden som börjar nu är vår
den fladdrar likt en fjäril i en håv
som man försiktigt måste handskas med.
Men tiden ingen guldkant har
ifall man inte själv förgyller den
och därför vill jag tacka nu för att
jag fick va´ med och låtsas va´
en slussbrud ibland vackra gossar här
om blott för denna enda lilla stund..
fredag 18 juni 2010
Sommartid?
I min lingonrisalmanacka där det finns en rad för varje dag brukar jag skriva in temperatur och väder. Den senaste tiden står det KALLT på nästan varje rad. Ibland undrar jag när det ska bli sommar.
Tiden går. Nyss fyllde jag åttio och idag fyller mitt äldsta barnbarn trettio år. Han är en eftertraktad ljudtekniker i ”gigbranschen” och just nu reser han med ”Teddybears” och ”The Hives” så han har nog inte tid att fira förrän efter sommaren. Sedan fyller mitt femte barnbarn sju år dagen före midsommarafton och det tänker jag vara med och fira i Stockholm.
Hela eftermiddagen igår gick till trädgårdsarbete. Växtligheten frodas och det blir gott om sallad. Idag tänker jag skörda de första bladen och sedan behöver jag inte köpa sallad förrän till hösten.
Köpte fyra guldfiskar till min lilla damm i tisdags men eftersom de tyckte det var för kallt så drog de sig tillbaka och har först nu börjat visa sig eftersom det blivit lite varmare Men tyvärr är vi på väg mot svalare väder igen och idag regnar det. Har just tänt en brasa och tänker ägna förmiddagen åt skrivande.
Detta jag nämnt är den sanna verkligheten och den lär vara tidlös och i den finns ingen förändring, ingen skillnad mellan före och efter, mellan förr och nu. Jaså? Men andra säger att den sanna verkligheten är i tiden och att förändringen tillhör verklighetens väsen, utgör livet.
Ja ja, men när blir det sommartid. Då menar jag inte klocktid utan när blir det varmt och skönt så jag kan börja ta mina morgonsimturer?
Tiden går. Nyss fyllde jag åttio och idag fyller mitt äldsta barnbarn trettio år. Han är en eftertraktad ljudtekniker i ”gigbranschen” och just nu reser han med ”Teddybears” och ”The Hives” så han har nog inte tid att fira förrän efter sommaren. Sedan fyller mitt femte barnbarn sju år dagen före midsommarafton och det tänker jag vara med och fira i Stockholm.
Hela eftermiddagen igår gick till trädgårdsarbete. Växtligheten frodas och det blir gott om sallad. Idag tänker jag skörda de första bladen och sedan behöver jag inte köpa sallad förrän till hösten.
Köpte fyra guldfiskar till min lilla damm i tisdags men eftersom de tyckte det var för kallt så drog de sig tillbaka och har först nu börjat visa sig eftersom det blivit lite varmare Men tyvärr är vi på väg mot svalare väder igen och idag regnar det. Har just tänt en brasa och tänker ägna förmiddagen åt skrivande.
Detta jag nämnt är den sanna verkligheten och den lär vara tidlös och i den finns ingen förändring, ingen skillnad mellan före och efter, mellan förr och nu. Jaså? Men andra säger att den sanna verkligheten är i tiden och att förändringen tillhör verklighetens väsen, utgör livet.
Ja ja, men när blir det sommartid. Då menar jag inte klocktid utan när blir det varmt och skönt så jag kan börja ta mina morgonsimturer?
tisdag 8 juni 2010
Skrivtid
8 juni 2010
Tid är medvetandets sätt att hålla koll på skeenden, sägs det.
Jo, det ska gudarna veta för så många skeenden jag varit med om den senaste månaden så har det ändå fattats tid för andra skeenden. Det vill säga att min tid har varit fylld av att festa och inte minst av planerandet för att det skulle bli en bra fest. Sedan har det gått åt tid till att tacka alla som firade mig på ena eller andra sättet och att göra allt som inte blev gjort för festens skull.
Tänk bara på alla mina barn i min trädgård som blivit åsidosatta. För det första ville de komma i jorden och sedan ville de ha att dricka varje dag. Sånt tar sin tid. Idag är faktiskt första dagen på länge då jag i morse ställde frågan om vad jag skulle göra idag. Potatisen har kommit upp liksom bondbönorna och snart finns det sallad att skörda. Blommorna spirar på ännu vingliga stänglar och vill ha stöd. Trädgården har kommit igång på ett bra sätt.
Nåväl, nu äntligen skulle det bli tid för mitt skrivprojekt som påbörjades tidigare i vår. Jag har verkligen sett fram mot att få skrivtid.
Men nej, så enkelt är det inte, att tro att det är bara att börja där jag slutade för en månad sedan. Särskilt inte sedan jag upptäckte att alla anteckningar som jag behövde finns i Stockholm. Istället blev det att skriva om skrivandets våndor. Ska dock till Stockholm till helgen för att bli firad av mina barn och barnbarn på själva födelsedagen och de har lovat att jag ska inte behöva göra någonting mer än att ta emot deras hyllning. Det ser jag fram emot.
Sedan ska jag se till att få med mig rätt pärm när jag återvänder till landet och då ska jag skriva. Då ska jag ta mig tid till det. Nu blev det bara en blogg.
Tid är medvetandets sätt att hålla koll på skeenden, sägs det.
Jo, det ska gudarna veta för så många skeenden jag varit med om den senaste månaden så har det ändå fattats tid för andra skeenden. Det vill säga att min tid har varit fylld av att festa och inte minst av planerandet för att det skulle bli en bra fest. Sedan har det gått åt tid till att tacka alla som firade mig på ena eller andra sättet och att göra allt som inte blev gjort för festens skull.
Tänk bara på alla mina barn i min trädgård som blivit åsidosatta. För det första ville de komma i jorden och sedan ville de ha att dricka varje dag. Sånt tar sin tid. Idag är faktiskt första dagen på länge då jag i morse ställde frågan om vad jag skulle göra idag. Potatisen har kommit upp liksom bondbönorna och snart finns det sallad att skörda. Blommorna spirar på ännu vingliga stänglar och vill ha stöd. Trädgården har kommit igång på ett bra sätt.
Nåväl, nu äntligen skulle det bli tid för mitt skrivprojekt som påbörjades tidigare i vår. Jag har verkligen sett fram mot att få skrivtid.
Men nej, så enkelt är det inte, att tro att det är bara att börja där jag slutade för en månad sedan. Särskilt inte sedan jag upptäckte att alla anteckningar som jag behövde finns i Stockholm. Istället blev det att skriva om skrivandets våndor. Ska dock till Stockholm till helgen för att bli firad av mina barn och barnbarn på själva födelsedagen och de har lovat att jag ska inte behöva göra någonting mer än att ta emot deras hyllning. Det ser jag fram emot.
Sedan ska jag se till att få med mig rätt pärm när jag återvänder till landet och då ska jag skriva. Då ska jag ta mig tid till det. Nu blev det bara en blogg.
Skrivtid
8 juni 2010
Tid är medvetandets sätt att hålla koll på skeenden, sägs det.
Jo, det ska gudarna veta för så många skeenden jag varit med om den senaste månaden så har det ändå fattats tid för andra skeenden. Det vill säga att min tid har varit fylld av att festa och inte minst av planerandet för att det skulle bli en bra fest. Sedan har det gått åt tid till att tacka alla som firade mig på ena eller andra sättet och att göra allt som inte blev gjort för festens skull.
Tänk bara på alla mina barn i min trädgård som blivit åsidosatta. För det första ville de komma i jorden och sedan ville de ha att dricka varje dag. Sånt tar sin tid. Idag är faktiskt första dagen på länge då jag i morse ställde frågan om vad jag skulle göra idag. Potatisen har kommit upp liksom bondbönorna och snart finns det sallad att skörda. Blommorna spirar på ännu vingliga stänglar och vill ha stöd. Trädgården har kommit igång på ett bra sätt.
Nåväl, nu äntligen skulle det bli tid för mitt skrivprojekt som påbörjades tidigare i vår. Jag har verkligen sett fram mot att få skrivtid.
Men nej, så enkelt är det inte, att tro att det är bara att börja där jag slutade för en månad sedan. Särskilt inte sedan jag upptäckte att alla anteckningar som jag behövde finns i Stockholm. Istället blev det att skriva om skrivandets våndor. Ska dock till Stockholm till helgen för att bli firad av mina barn och barnbarn på själva födelsedagen och de har lovat att jag ska inte behöva göra någonting mer än att ta emot deras hyllning. Det ser jag fram emot.
Sedan ska jag se till att få med mig rätt pärm när jag återvänder till landet och då ska jag skriva. Då ska jag ta mig tid till det. Nu blev det bara en blogg.
Tid är medvetandets sätt att hålla koll på skeenden, sägs det.
Jo, det ska gudarna veta för så många skeenden jag varit med om den senaste månaden så har det ändå fattats tid för andra skeenden. Det vill säga att min tid har varit fylld av att festa och inte minst av planerandet för att det skulle bli en bra fest. Sedan har det gått åt tid till att tacka alla som firade mig på ena eller andra sättet och att göra allt som inte blev gjort för festens skull.
Tänk bara på alla mina barn i min trädgård som blivit åsidosatta. För det första ville de komma i jorden och sedan ville de ha att dricka varje dag. Sånt tar sin tid. Idag är faktiskt första dagen på länge då jag i morse ställde frågan om vad jag skulle göra idag. Potatisen har kommit upp liksom bondbönorna och snart finns det sallad att skörda. Blommorna spirar på ännu vingliga stänglar och vill ha stöd. Trädgården har kommit igång på ett bra sätt.
Nåväl, nu äntligen skulle det bli tid för mitt skrivprojekt som påbörjades tidigare i vår. Jag har verkligen sett fram mot att få skrivtid.
Men nej, så enkelt är det inte, att tro att det är bara att börja där jag slutade för en månad sedan. Särskilt inte sedan jag upptäckte att alla anteckningar som jag behövde finns i Stockholm. Istället blev det att skriva om skrivandets våndor. Ska dock till Stockholm till helgen för att bli firad av mina barn och barnbarn på själva födelsedagen och de har lovat att jag ska inte behöva göra någonting mer än att ta emot deras hyllning. Det ser jag fram emot.
Sedan ska jag se till att få med mig rätt pärm när jag återvänder till landet och då ska jag skriva. Då ska jag ta mig tid till det. Nu blev det bara en blogg.
tisdag 25 maj 2010
Vad är tid?
Här kommer högtidstalet som jag höll på blankvers på min fest.
Några ord vid en guldkantad fest.
Jag undrar om det någon finns som vet
vad tiden är för någonting
en del de säger den är cirkulär
men andra att den endast framåt går
jag tror att vi nog var och en
har fått ett stycke av en evig tid
en liten bit som delas upp i år
och som man sedan samlar på
och när man har en hög på åtti´ år så där
då börjar minnena att poppa upp
man minns hur väldigt kul det var ibland
men också sorgen tittar fram ett grand
för det är faktiskt inte alltid som
det känns som livet är en fest
då är det tryggt att många vänner ha
just alla ni som äro här idag.
Kusinerna som känt mig allra längst
när som min mamma dog när jag var tolv
ni kom att stå mig mycket nära då
det var när som jag skulle lära mig
att kunna stå på mina egna ben,.
en tid som inte alltid var så lätt.
Men en kusin fanns med i nästa gäng
där som kamratskap, friluftsliv och dans
stod högt i kurs på Kålltorps ungdomsgård
vi träffades varenda dag så när,
en minnesrik och viktig period
ett gäng där kära vänner ännu finns
Och efter dem kom valandsgänget in
tillsammans med en trivsam krets kring dem
Det började en lussedag på Valands maskerad
jag satt vid långan bord och åt
och bredvid mig det fanns en ledig plats
en lång och stilig pojke fråga då
om han fick sitta där, javisst sa jag
och kände att mitt hjärta slog en volt
för det var Leif då klädd till Groucho Marx
på natten se´n vi gick till Kåken allihop
och där jag fann en ny och annan värld
i Landala där valandsmålarna
höll till och spela´ väldigt skön musik
ett sound som ingenstans jag hört förut
vars toner för mig till en högre sfär
mitt hjärta rör och mig helt lycklig gör.
Bland alla dessa trogna gäng jag känt
finns ock ett helskönt falugäng och tänk
att en av dem är faktiskt här idag.
När jag nu ser tillbaks på år som gått
jag undrar så och tänker: hör du liv
du tog så smala vägar där ibland
du lät mig falla ner i svarta hål
det gjorde väldigt ont och där var mörkt.
Men livet tog min vilsna hand och sa
du måste hjälpa till och klättra nu
du måste finna dig en annan väg,
att växa och att hitta nya mål
och våga göra just precis tvärt om,
och därför har emellanåt jag gjort
en sväng åt alldeles ett annat håll
då jag vid ungefär vart femte år
gjort uppbrott eller också har bytt jobb
från sköterska till filmens heta värld
till chef och producent och recensent
och dessemellan ock fött trenne barn
de barn jag älskar högst på denna jord
dom är min rikedom, mitt guld,
och de de valt att leva livet med,
därnäst så kommer deras kära barn
de barn som kommit mig så nära och
som skänkt mig lycka och en själ så ung
men ock bland dem finns också här idag
min guddotter och hennes store bror
och som jag allt för sällan ser.
Så kul att alla ni har kommit hit
just till en stuga som ju ägs av dem
som förr har varit allra bäst på att
i skogen springa fort och hittat se´n
varenda skärm som nå´n därute satt
och jag var faktiskt med bland dem och sprang
År nittonhundrafyrtiosju då skrev
en tidning att den söta Britta Löfgren hon
har vunnit nu igen. De säkert inte sett
hur uppnäst också fräknig då jag var
det hände när som jag var ung och grön,
men ändå kanske jag var ganska bra
Att hitta skogens skärmar var inte så svårt
Men det har inte alltid varit lätt
att vandra uppå livets vita stig.
Vi lever nu i livets blå berättelse
där vågor sakta röra tidens strand
där framtiden som börjar nu är vår
den fladdrar likt en fjäril i en håv
som man försiktigt måste handskas med.
För tiden ingen guldkant har
ifall man inte själv förgyller den
och därför vill jag tacka er för att
ni nu just här förgyllt min dag
Tack för att ni kom, tack för musiken,
tack för hjälpen Ja, tack för allt
för att ni mig har lyckliggjort
Kanhända att vi ses igen om tio år.
Men då uppå en annan fest
Kolmaden den15 maj 2010
Några ord vid en guldkantad fest.
Jag undrar om det någon finns som vet
vad tiden är för någonting
en del de säger den är cirkulär
men andra att den endast framåt går
jag tror att vi nog var och en
har fått ett stycke av en evig tid
en liten bit som delas upp i år
och som man sedan samlar på
och när man har en hög på åtti´ år så där
då börjar minnena att poppa upp
man minns hur väldigt kul det var ibland
men också sorgen tittar fram ett grand
för det är faktiskt inte alltid som
det känns som livet är en fest
då är det tryggt att många vänner ha
just alla ni som äro här idag.
Kusinerna som känt mig allra längst
när som min mamma dog när jag var tolv
ni kom att stå mig mycket nära då
det var när som jag skulle lära mig
att kunna stå på mina egna ben,.
en tid som inte alltid var så lätt.
Men en kusin fanns med i nästa gäng
där som kamratskap, friluftsliv och dans
stod högt i kurs på Kålltorps ungdomsgård
vi träffades varenda dag så när,
en minnesrik och viktig period
ett gäng där kära vänner ännu finns
Och efter dem kom valandsgänget in
tillsammans med en trivsam krets kring dem
Det började en lussedag på Valands maskerad
jag satt vid långan bord och åt
och bredvid mig det fanns en ledig plats
en lång och stilig pojke fråga då
om han fick sitta där, javisst sa jag
och kände att mitt hjärta slog en volt
för det var Leif då klädd till Groucho Marx
på natten se´n vi gick till Kåken allihop
och där jag fann en ny och annan värld
i Landala där valandsmålarna
höll till och spela´ väldigt skön musik
ett sound som ingenstans jag hört förut
vars toner för mig till en högre sfär
mitt hjärta rör och mig helt lycklig gör.
Bland alla dessa trogna gäng jag känt
finns ock ett helskönt falugäng och tänk
att en av dem är faktiskt här idag.
När jag nu ser tillbaks på år som gått
jag undrar så och tänker: hör du liv
du tog så smala vägar där ibland
du lät mig falla ner i svarta hål
det gjorde väldigt ont och där var mörkt.
Men livet tog min vilsna hand och sa
du måste hjälpa till och klättra nu
du måste finna dig en annan väg,
att växa och att hitta nya mål
och våga göra just precis tvärt om,
och därför har emellanåt jag gjort
en sväng åt alldeles ett annat håll
då jag vid ungefär vart femte år
gjort uppbrott eller också har bytt jobb
från sköterska till filmens heta värld
till chef och producent och recensent
och dessemellan ock fött trenne barn
de barn jag älskar högst på denna jord
dom är min rikedom, mitt guld,
och de de valt att leva livet med,
därnäst så kommer deras kära barn
de barn som kommit mig så nära och
som skänkt mig lycka och en själ så ung
men ock bland dem finns också här idag
min guddotter och hennes store bror
och som jag allt för sällan ser.
Så kul att alla ni har kommit hit
just till en stuga som ju ägs av dem
som förr har varit allra bäst på att
i skogen springa fort och hittat se´n
varenda skärm som nå´n därute satt
och jag var faktiskt med bland dem och sprang
År nittonhundrafyrtiosju då skrev
en tidning att den söta Britta Löfgren hon
har vunnit nu igen. De säkert inte sett
hur uppnäst också fräknig då jag var
det hände när som jag var ung och grön,
men ändå kanske jag var ganska bra
Att hitta skogens skärmar var inte så svårt
Men det har inte alltid varit lätt
att vandra uppå livets vita stig.
Vi lever nu i livets blå berättelse
där vågor sakta röra tidens strand
där framtiden som börjar nu är vår
den fladdrar likt en fjäril i en håv
som man försiktigt måste handskas med.
För tiden ingen guldkant har
ifall man inte själv förgyller den
och därför vill jag tacka er för att
ni nu just här förgyllt min dag
Tack för att ni kom, tack för musiken,
tack för hjälpen Ja, tack för allt
för att ni mig har lyckliggjort
Kanhända att vi ses igen om tio år.
Men då uppå en annan fest
Kolmaden den15 maj 2010
söndag 23 maj 2010
I god tid
23 maj 2010
Nu är det på tiden att jag berättar för nu är det över. Livet består av projekt och jag har just avslutat ett. Nästan avslutat eftersom jag fortfarande befinner mig i ett saligt lyckorus efter en helt underbar 80-årsfest. Projektet har pågått i minst ett år. Jag tänker på att för precis ett år sedan sådde jag bondbönor med tanke på att en bondbönesallad skulle ingå i festmenyn. Det blev en riklig skörd och jag förvällde bondbönorna och la dem i frysen.
Eftersom Becke Hinnersson konstnär och musiker och som spelade på min 70-årsfest då lovade att spela på min 80-årsfest så hade vi flitig kontakt för att planera och Becke fick ihop ett femmannaband som han kallade ”Pyttans original celebration stompers”.
Jag hade bestämt att ha festen i Göteborg eftersom där finns mina ungdomskamrater och alla mina kusiner och eftersom jag var elitorienterare i mina unga år fick jag hyra ”skogskarlarna och skogsflickornas” fina sportstuga i delsjöterrängen. Jag var där och rekade ett par gånger för att kunna planera, jag skrev gästlistor, skrev matlistor och jag delegerade till mina barn och barnbarn allt som de kunde hjälpa mig med. Som gammal inspelningsledare tänkte jag på allt som jag själv kunde bestämma över. Skickade också en finstilt text till vädergudarna.
Jag skickade 80 inbjudningar och räknade med 70 gäster. Men tyvärr kunde ingen av värmlandsmålarna komma eftersom de firade ett 150-årsjubileum efter violinisten och musikprofessorn Lars Zetterquist med olika evenemang och konstutställningar i Arvika där många Zetterquistar deltog inklusive de sex som var bjudna på min fest och alltså inte kunde komma. Vi blev 58 och det blev ändå en jättelyckad fest. Kanske tack vare att jag ägnat mycket tid till förberedelserna. I god tid.
Mitt högtidstal kommer i nästa blogg.
Nu är det på tiden att jag berättar för nu är det över. Livet består av projekt och jag har just avslutat ett. Nästan avslutat eftersom jag fortfarande befinner mig i ett saligt lyckorus efter en helt underbar 80-årsfest. Projektet har pågått i minst ett år. Jag tänker på att för precis ett år sedan sådde jag bondbönor med tanke på att en bondbönesallad skulle ingå i festmenyn. Det blev en riklig skörd och jag förvällde bondbönorna och la dem i frysen.
Eftersom Becke Hinnersson konstnär och musiker och som spelade på min 70-årsfest då lovade att spela på min 80-årsfest så hade vi flitig kontakt för att planera och Becke fick ihop ett femmannaband som han kallade ”Pyttans original celebration stompers”.
Jag hade bestämt att ha festen i Göteborg eftersom där finns mina ungdomskamrater och alla mina kusiner och eftersom jag var elitorienterare i mina unga år fick jag hyra ”skogskarlarna och skogsflickornas” fina sportstuga i delsjöterrängen. Jag var där och rekade ett par gånger för att kunna planera, jag skrev gästlistor, skrev matlistor och jag delegerade till mina barn och barnbarn allt som de kunde hjälpa mig med. Som gammal inspelningsledare tänkte jag på allt som jag själv kunde bestämma över. Skickade också en finstilt text till vädergudarna.
Jag skickade 80 inbjudningar och räknade med 70 gäster. Men tyvärr kunde ingen av värmlandsmålarna komma eftersom de firade ett 150-årsjubileum efter violinisten och musikprofessorn Lars Zetterquist med olika evenemang och konstutställningar i Arvika där många Zetterquistar deltog inklusive de sex som var bjudna på min fest och alltså inte kunde komma. Vi blev 58 och det blev ändå en jättelyckad fest. Kanske tack vare att jag ägnat mycket tid till förberedelserna. I god tid.
Mitt högtidstal kommer i nästa blogg.
måndag 10 maj 2010
Tidsspillan
10 maj 2010
Det var länge sedan nedräkningen började men idag är vi inne i själva veckan då allt ska klaffa. Det mesta är handlat, allt som ska deligeras är gjort. Kvar för mig är att göra laxpatéer till sextio personer vilket ska ske på torsdag. På fredag hämtar Henriettas kille mig och stor packning för att transporteras till festplatsen. På lördag är tiden inne. Jag får hjälp av ett stort team med fördrink i gröngräset och att dekorera, duka, göra sallader mm, mm. Vi får dock akta oss för tidsspillan för klockan fyra kommer gästerna och klockan fem sätter vi oss till bords.
Jag är så himla trött på kylan som dämpar min arbetslust. Hela maj har det varit vinterkläder som gällt. Gick dock in på nätet och kollade vädret och tack och lov ser det ut att bli varmare i slutet av veckan för jag vill gärna klä mig vårligt på festen. Hälften har jag köpt och hälften har jag sytt. Det brukar oftast vara så att jag letar efter något särskilt i klädväg och när jag inte hittar det köper jag tyg och syr så jag får det som jag vill. Eftersom jag har mer tid än pengar så är det en bra lösning.
Det var länge sedan nedräkningen började men idag är vi inne i själva veckan då allt ska klaffa. Det mesta är handlat, allt som ska deligeras är gjort. Kvar för mig är att göra laxpatéer till sextio personer vilket ska ske på torsdag. På fredag hämtar Henriettas kille mig och stor packning för att transporteras till festplatsen. På lördag är tiden inne. Jag får hjälp av ett stort team med fördrink i gröngräset och att dekorera, duka, göra sallader mm, mm. Vi får dock akta oss för tidsspillan för klockan fyra kommer gästerna och klockan fem sätter vi oss till bords.
Jag är så himla trött på kylan som dämpar min arbetslust. Hela maj har det varit vinterkläder som gällt. Gick dock in på nätet och kollade vädret och tack och lov ser det ut att bli varmare i slutet av veckan för jag vill gärna klä mig vårligt på festen. Hälften har jag köpt och hälften har jag sytt. Det brukar oftast vara så att jag letar efter något särskilt i klädväg och när jag inte hittar det köper jag tyg och syr så jag får det som jag vill. Eftersom jag har mer tid än pengar så är det en bra lösning.
tisdag 4 maj 2010
God tid
4 maj 2010
Åter tisdag och jag fick tid att vara med och orientera i Hedemora. Eftersom jag inte längre har någon bil så blev jag hämtad av orienteringskamrater som ändå for förbi min grind. Jag gick runt min bana men det tog lite för lång tid eftersom jag missade en kontroll alltför mycket. Har märkt att när jag blir trött så funkar det logiska tänkandet inte så bra. Jag sprang på en stig åt fel håll men upptäckte misstaget då terrängen inte såg ut som på kartan där jag sprang. I eftersnacket förstod jag att jag var inte ensam om att fungera så. Det är något som drabbar min generation. Nåväl vädret var fint om än lite kyligt och jag njuter av att leta mig fram i skogen. Idag tog jag små omvägar för att inte klampa rakt över vitsippsbackarna men jag tävlar bara med mig själv så jag tog god tid på mig och njöt av hur vackert det är på våren då allting är nytt och spätt. Det var som jag såg hur björkarna på bara ett par timmar växlade från den violetta knoppfärgen till ljust och skirt grönt. Nu ska jag in till Falun och träffa faluborgarna (göteborgskor som bor i Falun) på vår månadsträff på en krog. Då vi hänger oss åt vårt idiom och har görskoj. I morgon har Kåre sin månadsträff för veteranerna och då ska vi träffas hos ett par som har hus vid Uggleviken med poängpromenad och fika. Förra året då vi var där berättades att Uggleviken fått sitt namn efter en släkt som hette Uggla och bodde där för ett par hundra år sedan. Man har forskat framåt och tror att både Magnus Uggla och Carolina af Ugglas bär på gener härifrån. På torsdag far jag till Sthlm för att ordna lite för min fest som det ju faktiskt bara är tio dagar kvar till. Passar samtidigt på att dansa i Alvik på fredag innan jag åker tillbaka till Dalarna.
Åter tisdag och jag fick tid att vara med och orientera i Hedemora. Eftersom jag inte längre har någon bil så blev jag hämtad av orienteringskamrater som ändå for förbi min grind. Jag gick runt min bana men det tog lite för lång tid eftersom jag missade en kontroll alltför mycket. Har märkt att när jag blir trött så funkar det logiska tänkandet inte så bra. Jag sprang på en stig åt fel håll men upptäckte misstaget då terrängen inte såg ut som på kartan där jag sprang. I eftersnacket förstod jag att jag var inte ensam om att fungera så. Det är något som drabbar min generation. Nåväl vädret var fint om än lite kyligt och jag njuter av att leta mig fram i skogen. Idag tog jag små omvägar för att inte klampa rakt över vitsippsbackarna men jag tävlar bara med mig själv så jag tog god tid på mig och njöt av hur vackert det är på våren då allting är nytt och spätt. Det var som jag såg hur björkarna på bara ett par timmar växlade från den violetta knoppfärgen till ljust och skirt grönt. Nu ska jag in till Falun och träffa faluborgarna (göteborgskor som bor i Falun) på vår månadsträff på en krog. Då vi hänger oss åt vårt idiom och har görskoj. I morgon har Kåre sin månadsträff för veteranerna och då ska vi träffas hos ett par som har hus vid Uggleviken med poängpromenad och fika. Förra året då vi var där berättades att Uggleviken fått sitt namn efter en släkt som hette Uggla och bodde där för ett par hundra år sedan. Man har forskat framåt och tror att både Magnus Uggla och Carolina af Ugglas bär på gener härifrån. På torsdag far jag till Sthlm för att ordna lite för min fest som det ju faktiskt bara är tio dagar kvar till. Passar samtidigt på att dansa i Alvik på fredag innan jag åker tillbaka till Dalarna.
tisdag 27 april 2010
Gott om tid.
27 april 2010
Idag har jag haft gott om tid. Det började i morse då jag tog skolbussen in till Lugnet i Falun för att vara funktionär då min klubb Kåre ordnade orientering för veteranerna i Dalarna. Dalaklubbarna turas om att lägga fyra banor på ca 5, 4, 3 och 2 km varje tisdag. Min uppgift var att sälja startkort till deltagarna. Det var 145 personer som alltså kom från hela Dalarna. Det kostar 20 kronor. Orienterare är så trevliga människor och nästa tisdag är det en Hedemoraklubb som ordnar och då ska jag vara med och ”springa” en bana.
Sedan har jag förgrott squash, persilja, grönmynta, japans humle och en sorts astrar medan allt det andra sår jag direkt i landet då jorden är tillräckligt varm. Sedan räckte tiden till att sitta och njuta av att se ut över sjön som ”sköljde” igår. Jag såg hur isen sakta, sakta bit för bit försvann och blev vatten. Det var alldeles vindstilla och solen sken. Det var en fantastisk syn.
Här följer några rader av min kvinnohistorieföljetong:
Vi tjejer står beredda att ta vid
gär gudarna förintas i sin eld
och världen åter blir matriarkat
Ur röken stiger sånggudinnor fram
befriar oss frånkrigens tyranni
och ger oss åter livets värdighet.
Forts.följer
Idag har jag haft gott om tid. Det började i morse då jag tog skolbussen in till Lugnet i Falun för att vara funktionär då min klubb Kåre ordnade orientering för veteranerna i Dalarna. Dalaklubbarna turas om att lägga fyra banor på ca 5, 4, 3 och 2 km varje tisdag. Min uppgift var att sälja startkort till deltagarna. Det var 145 personer som alltså kom från hela Dalarna. Det kostar 20 kronor. Orienterare är så trevliga människor och nästa tisdag är det en Hedemoraklubb som ordnar och då ska jag vara med och ”springa” en bana.
Sedan har jag förgrott squash, persilja, grönmynta, japans humle och en sorts astrar medan allt det andra sår jag direkt i landet då jorden är tillräckligt varm. Sedan räckte tiden till att sitta och njuta av att se ut över sjön som ”sköljde” igår. Jag såg hur isen sakta, sakta bit för bit försvann och blev vatten. Det var alldeles vindstilla och solen sken. Det var en fantastisk syn.
Här följer några rader av min kvinnohistorieföljetong:
Vi tjejer står beredda att ta vid
gär gudarna förintas i sin eld
och världen åter blir matriarkat
Ur röken stiger sånggudinnor fram
befriar oss frånkrigens tyranni
och ger oss åter livets värdighet.
Forts.följer
torsdag 22 april 2010
Tidstjuv
22 april 2010
Hörde talas om tidstjuv. Det kan ju låta trist, att någon stjäl min tid. Men de kan inte göra det utan att jag också är involverad. Det kan ju hända att personen ifråga vill göra något roligt med mig med min tid och då kommer jag inte att tacka nej. Men just nu har jag inte tid för något annat än förberedelser till festen och mina rutiner förstås. I eftermiddag är det gympa på teve och i morgon är det dans på Alvik innan jag åker till Dalarna. Men snart kommer min son Jocke och ettåriga Hedvig hit för att hjälpa mig med installationen av ett bredare bredband, vilket kan vara bra att ha eftersom det sparar tid.. Här kommer några rader som fortsättning på min kvinnohistoria, som jag alltså skrev för ca femton år sedan:
Men nu vi skymtar lite hopp för att
nå´n lovade systemskifte igen.
Jag minns att den som sa det var en man
vad sort av skifte som han tänkte på
nog inte alla riktigt rätt förstått
men vad han än har menat eller sagt
så tycker jag att nu så är det dags
att genast vrida tiden rätt igen
och låter det förflutna leva i
den tid som finns omkring oss här och nu.
Det var ju ganska träffande även idag. Eller hur?
Hörde talas om tidstjuv. Det kan ju låta trist, att någon stjäl min tid. Men de kan inte göra det utan att jag också är involverad. Det kan ju hända att personen ifråga vill göra något roligt med mig med min tid och då kommer jag inte att tacka nej. Men just nu har jag inte tid för något annat än förberedelser till festen och mina rutiner förstås. I eftermiddag är det gympa på teve och i morgon är det dans på Alvik innan jag åker till Dalarna. Men snart kommer min son Jocke och ettåriga Hedvig hit för att hjälpa mig med installationen av ett bredare bredband, vilket kan vara bra att ha eftersom det sparar tid.. Här kommer några rader som fortsättning på min kvinnohistoria, som jag alltså skrev för ca femton år sedan:
Men nu vi skymtar lite hopp för att
nå´n lovade systemskifte igen.
Jag minns att den som sa det var en man
vad sort av skifte som han tänkte på
nog inte alla riktigt rätt förstått
men vad han än har menat eller sagt
så tycker jag att nu så är det dags
att genast vrida tiden rätt igen
och låter det förflutna leva i
den tid som finns omkring oss här och nu.
Det var ju ganska träffande även idag. Eller hur?
måndag 12 april 2010
11 april 2010
I min planeringsalmanacka står det för varannan vecka ett litet ordspråk. Förra veckan stod det:
Tiden är den mest rättvist fördelade resursen. Alla har 24 timmar till sitt förfogande varje dygn.
Det kan man väl säga vara rättvist beträffande mängden. Men ändå inte rättvist för det handlar också om vilka resurser vi har för att kunna ta vara på alla de timmarna för att göra något bra.
T ex sova så mycket som behövs varje natt eller tillgång till kommunikationsmedel för att utnyttja resursen eller god hälsa eller göra sådant som kräver en insats av t ex pengar eller som kan låta som en paradox nämligen att ha tid att utnyttja tiden.
Just nu har jag kommit in i en fas då själva planeringen för min fest är klar och jag kan börja beta av vissa punkter. Det är nu klart med musikerna. På trummor kommer min exman, min son och sonson att turas om. Min son är trummis i Nomads och mycket professionell.
Dagen idag började med promenad till Västertorps simhall där jag simmade min kilometer. Sedan bakade jag två rulltårtor som jag lagt i frysen och som ska bli bakelser till kaffet. Ska baka fler i morgon. I helgen har jag handlat torrvaror och vissa engångsvaror. Allt som kan bockas av känns skönt. Dessutom köpte jag en ny stegräknare eftersom den gamla pajat. Idag har det blivit 15.000 steg så nu får det räcka.
Tiden är den mest rättvist fördelade resursen. Alla har 24 timmar till sitt förfogande varje dygn.
Det kan man väl säga vara rättvist beträffande mängden. Men ändå inte rättvist för det handlar också om vilka resurser vi har för att kunna ta vara på alla de timmarna för att göra något bra.
T ex sova så mycket som behövs varje natt eller tillgång till kommunikationsmedel för att utnyttja resursen eller god hälsa eller göra sådant som kräver en insats av t ex pengar eller som kan låta som en paradox nämligen att ha tid att utnyttja tiden.
Just nu har jag kommit in i en fas då själva planeringen för min fest är klar och jag kan börja beta av vissa punkter. Det är nu klart med musikerna. På trummor kommer min exman, min son och sonson att turas om. Min son är trummis i Nomads och mycket professionell.
Dagen idag började med promenad till Västertorps simhall där jag simmade min kilometer. Sedan bakade jag två rulltårtor som jag lagt i frysen och som ska bli bakelser till kaffet. Ska baka fler i morgon. I helgen har jag handlat torrvaror och vissa engångsvaror. Allt som kan bockas av känns skönt. Dessutom köpte jag en ny stegräknare eftersom den gamla pajat. Idag har det blivit 15.000 steg så nu får det räcka.
lördag 27 mars 2010
Allt har sin tid
27 mars 2010
Allt har sin tid och man gör bra i att ge det sin tid. Tid att promenera, tid att gympa, tid att simma och tid att dansa som sammanlagt handlar om motion för både kropp och själ. Det tror jag är väl använd tid för jag mår himla bra. Igår på dansen fick jag dock ta del av tre olyckliga människoöden. Av en tillfällighet berättade tre personer var för sig om svåra relationer som satt ärr i deras själar. Jag kände sympati eftersom mina ärr kom upp till ytan och jag förstod mina vänners problem. Det går inte att säga att tiden läker alla sår för det gör den inte. Men man lär sig hur man ska förhålla sig till smärtan. Med tiden kan man till och med prata om såren utan att börja gråta vilket jag gjorde säkert i tio år men numera går det bättre.
Här kommer fortsättningen på Kvinnohistorien:
Att sparsamt handskas med sin hushållspeng
har kvinnan alltid varit skicklig på
att koka soppa på en liten spik
att vårda, värna, föda stor familj
för mannen kan ju inte syssla med
att räkna kronor blott i hundratal,
Nej han vill få ihop till en miljard
och fallskärmar han också skaffat sig
för marknaden den flyger mycket högt.
Och om han inte på sitt jobb är chef
så finns det alltid hemma nå´n som han
kan kliva på och saligt trycka ned.
Forts. följer.
Allt har sin tid och man gör bra i att ge det sin tid. Tid att promenera, tid att gympa, tid att simma och tid att dansa som sammanlagt handlar om motion för både kropp och själ. Det tror jag är väl använd tid för jag mår himla bra. Igår på dansen fick jag dock ta del av tre olyckliga människoöden. Av en tillfällighet berättade tre personer var för sig om svåra relationer som satt ärr i deras själar. Jag kände sympati eftersom mina ärr kom upp till ytan och jag förstod mina vänners problem. Det går inte att säga att tiden läker alla sår för det gör den inte. Men man lär sig hur man ska förhålla sig till smärtan. Med tiden kan man till och med prata om såren utan att börja gråta vilket jag gjorde säkert i tio år men numera går det bättre.
Här kommer fortsättningen på Kvinnohistorien:
Att sparsamt handskas med sin hushållspeng
har kvinnan alltid varit skicklig på
att koka soppa på en liten spik
att vårda, värna, föda stor familj
för mannen kan ju inte syssla med
att räkna kronor blott i hundratal,
Nej han vill få ihop till en miljard
och fallskärmar han också skaffat sig
för marknaden den flyger mycket högt.
Och om han inte på sitt jobb är chef
så finns det alltid hemma nå´n som han
kan kliva på och saligt trycka ned.
Forts. följer.
onsdag 17 mars 2010
SPARA TID
Att spara tid betyder att man måste räkna ut strategier för att hinna så mycket som möjligt på mindre tid. Eller?? Jag har tidigare sagt att tid inte försvinner utan omvandlas till minnen t ex. Men patina är också en sorts sparad tid.
I min kvinnohistoria skrev jag tidigare att
för en tio tusen år tillbaks
då människorna jagade och var
ett samlarfolk och levde som nomad.
När någon av dem så en gång kom på
man skulle stanna på en enda plats
och odla jorden där och jaga djur.
Man slog sig ned och byggde sig ett hus
och kvinnan tog sig genast åkern an.
Hon sådde frön och skördade sin frukt
och födde också åt dem många barn.
Vad härav följde kan man lätt förstå
för på den platsen många munnar blev
så villebråd till alla inte fanns
och jägaren förutan byte stod.
Då mannens bålda stolthet fick en knäck
nej, nu för fan, så röt han häftigt till
låt bli att fresta min identitet.
Och detta sammanföll med vad som var
den första gång man skiftade system
då männen började att öva makt.
Men de var inte särskilt kloka när
de trodde makten låg i att va´ stark
så genast börja de att slåss minsann
Och för att visa på sin makt
tog männen alla gudarna till hjälp.
men då man inte kunde enas om
vem av de alla som var väldigast,
Mohammed, Buddha, Krishna eller Gud
det gällde blott att genomborra allt
att mörda, skända, bränna och slå ned
det är ju våran gudstro som är bäst
sa männen och begav sig ut i krig.
att det var kvinnorna och barnen mest
som offer blev man alls ej tänkte på.
FORTSÄTTNING FÖLJER
I min kvinnohistoria skrev jag tidigare att
för en tio tusen år tillbaks
då människorna jagade och var
ett samlarfolk och levde som nomad.
När någon av dem så en gång kom på
man skulle stanna på en enda plats
och odla jorden där och jaga djur.
Man slog sig ned och byggde sig ett hus
och kvinnan tog sig genast åkern an.
Hon sådde frön och skördade sin frukt
och födde också åt dem många barn.
Vad härav följde kan man lätt förstå
för på den platsen många munnar blev
så villebråd till alla inte fanns
och jägaren förutan byte stod.
Då mannens bålda stolthet fick en knäck
nej, nu för fan, så röt han häftigt till
låt bli att fresta min identitet.
Och detta sammanföll med vad som var
den första gång man skiftade system
då männen började att öva makt.
Men de var inte särskilt kloka när
de trodde makten låg i att va´ stark
så genast börja de att slåss minsann
Och för att visa på sin makt
tog männen alla gudarna till hjälp.
men då man inte kunde enas om
vem av de alla som var väldigast,
Mohammed, Buddha, Krishna eller Gud
det gällde blott att genomborra allt
att mörda, skända, bränna och slå ned
det är ju våran gudstro som är bäst
sa männen och begav sig ut i krig.
att det var kvinnorna och barnen mest
som offer blev man alls ej tänkte på.
FORTSÄTTNING FÖLJER
tisdag 9 mars 2010
KVINNOHISTORIA
Det var en gång för länge länge sen
då världen var en mycket fredlig värld,
då varje samhälle så klokt och vist
var lett av dem som rätt och slätt förstått
helt visst att tvister löses ej med våld.
Istället hette vapnet erotik
då kärlek var nånting man slösa med
och man behövde ingen konvention
för barnen sattes självklart främst ändå.
Det låter som en saga blott
men det har faktiskt hänt när som
matriarkatet sattes allra främst.
På upphöjd plats en stolt gudinna satt
och mannen var en ödmjuk villig slav
De tyckte njutning var en ärbar last
i solidaritetens goda tjänst..
Men minns att detta var för ungefär
så där en tio tusen år tillbaks
då människorna jagade och var
ett samlarfolk och levde som nomad.
Ja, så skrev jag till kvinnodagen 1992 och det är ord som är giltiga även idag. Det finns en fortsättning och den återkommer jag till senare.
Beträffande årets kvinnodag så fick jag i present senaste numret av Hertha. En gedigen samling kvinnohistoria eftersom tidningen firar Fredrika Bremer Förbundets 150-års-jubileum. Det är inte en tidning man sträckläser utan bör läsas i lite då och då för att påminnas om hur det var en gång och vad som behövs nu. Det var en viktig present.
Idag fäster jag mig vid att Ebba Witt-Brattström skriver i tidningen att feminismen är i kris eftersom dagens unga feminister inte vill förstå eller lära av historien.
Men då tänker jag att så är det väl med det mesta. Maktstrukturerna förändras och med dem förändringsstrategierna. Se bara hur det gått med alla ca tvåhundra ”EU-projekt” som startat i vad man räknar som Nya Tiden. Alla har runnit ut i sanden och vem tror att det EU som nu pågår ska hålla. Tänk så mycket pengar som går åt där och som vi kunde använt till mer samhällsnyttiga saker istället. Kan någon säga mig någon vinst med EU som vi inte kunnat uppnå om vi stått utanför och då menar jag något prisvärt.
Ja, det var bara en reflexion
Ebba sa att feminismen var i kris och några sidor längre fram säger Gudrun Schyman att få igenom förbättringar för kvinnorna krävs upplysning och kunskap inte minst så att partiet FI växer och kan påverka..
då världen var en mycket fredlig värld,
då varje samhälle så klokt och vist
var lett av dem som rätt och slätt förstått
helt visst att tvister löses ej med våld.
Istället hette vapnet erotik
då kärlek var nånting man slösa med
och man behövde ingen konvention
för barnen sattes självklart främst ändå.
Det låter som en saga blott
men det har faktiskt hänt när som
matriarkatet sattes allra främst.
På upphöjd plats en stolt gudinna satt
och mannen var en ödmjuk villig slav
De tyckte njutning var en ärbar last
i solidaritetens goda tjänst..
Men minns att detta var för ungefär
så där en tio tusen år tillbaks
då människorna jagade och var
ett samlarfolk och levde som nomad.
Ja, så skrev jag till kvinnodagen 1992 och det är ord som är giltiga även idag. Det finns en fortsättning och den återkommer jag till senare.
Beträffande årets kvinnodag så fick jag i present senaste numret av Hertha. En gedigen samling kvinnohistoria eftersom tidningen firar Fredrika Bremer Förbundets 150-års-jubileum. Det är inte en tidning man sträckläser utan bör läsas i lite då och då för att påminnas om hur det var en gång och vad som behövs nu. Det var en viktig present.
Idag fäster jag mig vid att Ebba Witt-Brattström skriver i tidningen att feminismen är i kris eftersom dagens unga feminister inte vill förstå eller lära av historien.
Men då tänker jag att så är det väl med det mesta. Maktstrukturerna förändras och med dem förändringsstrategierna. Se bara hur det gått med alla ca tvåhundra ”EU-projekt” som startat i vad man räknar som Nya Tiden. Alla har runnit ut i sanden och vem tror att det EU som nu pågår ska hålla. Tänk så mycket pengar som går åt där och som vi kunde använt till mer samhällsnyttiga saker istället. Kan någon säga mig någon vinst med EU som vi inte kunnat uppnå om vi stått utanför och då menar jag något prisvärt.
Ja, det var bara en reflexion
Ebba sa att feminismen var i kris och några sidor längre fram säger Gudrun Schyman att få igenom förbättringar för kvinnorna krävs upplysning och kunskap inte minst så att partiet FI växer och kan påverka..
tisdag 2 mars 2010
Hur lång är en livstid?
Jag har något tråkigt att berätta, sa Inga-Lill då hon ringde i förrgår. Aha, tänkte jag, de kan inte komma på min fest och det vore ju tråkigt. Lasse är död, sa hon sedan. Nä, det måste vara fel. Lasse som är den ene av två tvillingbröder, som sköter allt i hemmet och sin sjuka fru som har Parkinson, som går och hälsar på sin demente tvillingbror som vistas på vårdhem så ofta han hinner, som köper bullar och ordnar onsdagsträffarna då ett gäng promenerar i delsjöterrängen, som är enastående och hjälper alla…han är död. Nä. Det måste vara fel. Men jo, Lasse är död. Inga-Lill, Lasses syster, berättade hur han plötsligt bara fallit ihop och nu är borta medan hans fru ska få hjälp sju gångar om dygnet av hemvården och hans tvillingbror reagerade inte då man försökte förklara att hans bror var död. De som inte kan klara någonting själva, de lever medan Lasse inte fick leva. Hur ska det gå för hans fru Berit?
Jag kan inte hjälpa henne men jag har i alla fall skickat ett brev och så här skrev jag:
Till minne av Lasse.
Vi är alla som växter i en trädgård, tätt tillsammans
eller på avstånd. Där finns det stora ståtliga trädet
som vill skydda den veka busken alldeles strax bredvid
med sina sirliga blommor. De finns för varandra
i en tid på livets höst då marken är stenig och karg.
Så plötsligt en kväll kom den stygga stormen och
knuffade trädet så det föll utan att kunna resa sig.
Vi vet det finns krafter i naturen som ingen mänska
råder över när den obarmhärtigt slår till.
Men ändå finns trädet kvar i buskens innersta rum som
minns kampen och närvaron och de ljuva stunderna.
Kära Berit vi är många som är med dig i tankarna och jag
önskar att kunna ingjuta lite styrka i din svåra stund att du
med hjälp av dina nära och kära ska orka hantera din sorg.
Hälsningar och varma tankar från din vän sedan sextiofyra år.
Så här tänkte jag häromdagen:
Jag undrar om det någon finns som vet
vad tiden är för någonting
en del de säger den är cirkulär
men andra att den endast framåt går
jag tror att vi, nog var och en
har fått ett stycke av en evig tid
en liten bit som delas upp i år
och som man sedan samlar på.
Och hur många år man hinner samla på innan livet är slut, det vet man inte.
Våra livstider är olika långa. Men just nu mår jag bra även om jag är
ledsen för att Lasse, min gamle vän är död
Jag kan inte hjälpa henne men jag har i alla fall skickat ett brev och så här skrev jag:
Till minne av Lasse.
Vi är alla som växter i en trädgård, tätt tillsammans
eller på avstånd. Där finns det stora ståtliga trädet
som vill skydda den veka busken alldeles strax bredvid
med sina sirliga blommor. De finns för varandra
i en tid på livets höst då marken är stenig och karg.
Så plötsligt en kväll kom den stygga stormen och
knuffade trädet så det föll utan att kunna resa sig.
Vi vet det finns krafter i naturen som ingen mänska
råder över när den obarmhärtigt slår till.
Men ändå finns trädet kvar i buskens innersta rum som
minns kampen och närvaron och de ljuva stunderna.
Kära Berit vi är många som är med dig i tankarna och jag
önskar att kunna ingjuta lite styrka i din svåra stund att du
med hjälp av dina nära och kära ska orka hantera din sorg.
Hälsningar och varma tankar från din vän sedan sextiofyra år.
Så här tänkte jag häromdagen:
Jag undrar om det någon finns som vet
vad tiden är för någonting
en del de säger den är cirkulär
men andra att den endast framåt går
jag tror att vi, nog var och en
har fått ett stycke av en evig tid
en liten bit som delas upp i år
och som man sedan samlar på.
Och hur många år man hinner samla på innan livet är slut, det vet man inte.
Våra livstider är olika långa. Men just nu mår jag bra även om jag är
ledsen för att Lasse, min gamle vän är död
söndag 21 februari 2010
FRI TID
Någon frågar: Kan tiden vara relativ? Jo, säger vetenskapsmännen, det kan den vara eftersom tiden går fortare där gravitationen är lägre. Dessutom går den fortare då man har roligt, säger Didi i väntan på Godot. . Men visst finns det frågor för
jag undrar om det någon finns som vet
vad tiden är för någonting.
En del de säger den är cirkulär
men andra att den endast framåt går.
Jag tror att vi nog var och en
har fått ett stycke av en evig tid
en liten bit som delas upp i år
och som man sedan samlar på.
Men dock man lärt sig ganska snart
att tiden ingen guldkant har
ifall man inte själv förgyller den
så därför när man har en hög på åtti´ år
då är det tid att ställa till med fest
med dans och glam i kära vänners krets.
Med tid kan man göra så mycket och jag håller med om vad som sägs i ett italienskt ordspråk att ”förlorad är all tid som ej levts i kärlek”. Italienarna säger också att man ska ge tiden tid.
Själv säger jag att pension betyder inte fritid utan FRI TID att arbeta med vad man vill.
jag undrar om det någon finns som vet
vad tiden är för någonting.
En del de säger den är cirkulär
men andra att den endast framåt går.
Jag tror att vi nog var och en
har fått ett stycke av en evig tid
en liten bit som delas upp i år
och som man sedan samlar på.
Men dock man lärt sig ganska snart
att tiden ingen guldkant har
ifall man inte själv förgyller den
så därför när man har en hög på åtti´ år
då är det tid att ställa till med fest
med dans och glam i kära vänners krets.
Med tid kan man göra så mycket och jag håller med om vad som sägs i ett italienskt ordspråk att ”förlorad är all tid som ej levts i kärlek”. Italienarna säger också att man ska ge tiden tid.
Själv säger jag att pension betyder inte fritid utan FRI TID att arbeta med vad man vill.
måndag 25 januari 2010
Vilka tider.
25 jan.2010
Vilka tider? Kall vinter kan vara bister eller underbart vacker. Just nu är den bara skit. Man spänner varenda muskel för att inte halka när man promenerar. Väglaget är kriminellt dåligt. Två gånger har jag ramlat, men tack vare att jag trots min ålder är ganska rörlig har jag bara ådragit mig blåmärken och lite svullnad medan jag hört att de ortopediska skadorna har drabbat många. Hoppas att alla de kräver skadestånd från de makthavare som för att kunna höja sina fallskärmar har skurit ned på snöröjningskontot. Eller också har dessa makthavare lagt sina öron för nära klimatforskarna när de varnat för den uppvärmning av klimatet som pågår och därför fryst inne pengar som tidigare användes för snöröjning. Eftersom det nog inte blir några kalla vintrar mer. Tror de alltså.
Just nu går jag i väntans tider! Jag väntar på någon som jag vet ska komma. Vederbörande har skickat signaler som förebådar ankomsten. T ex har fåglarnas vårlåtar ökat i styrka och något knackar på min dörr, den dörr som vaktar mina känslor och som öppnat sig en springa. Jag måste skaffa mig tid att hantera de känslor som pockar på.
Man måste vara på hugget och inte säga jag hinner inte. Jag måste hinna att leva, att älska, att njuta. Jag måste välja vad jag vill göra med min tid. Varje sekund är dyrbar så här i väntans tider. Men jag ser på ljuset att den är på väg, jag hör det på fåglarna och jag känner det i min kropp.
Så här säger Sven-Eric Liedman: ”Ålderdomen kan ena dan upplevas som oändligt långt bort – och tiden fram till den full med möjligheter…” Bortsett från att jag har nått ålderdomen och inte riktigt förstått vad det är för konstigt med den så vill jag se tiden fram till det jag väntar på som full med möjligheter. Om jag utsätter mig för utmaningar så förlänger jag upplevelsen av längden på min dag. Det blir en sorts plustid i väntan på Godot, eller…
Vilka tider? Kall vinter kan vara bister eller underbart vacker. Just nu är den bara skit. Man spänner varenda muskel för att inte halka när man promenerar. Väglaget är kriminellt dåligt. Två gånger har jag ramlat, men tack vare att jag trots min ålder är ganska rörlig har jag bara ådragit mig blåmärken och lite svullnad medan jag hört att de ortopediska skadorna har drabbat många. Hoppas att alla de kräver skadestånd från de makthavare som för att kunna höja sina fallskärmar har skurit ned på snöröjningskontot. Eller också har dessa makthavare lagt sina öron för nära klimatforskarna när de varnat för den uppvärmning av klimatet som pågår och därför fryst inne pengar som tidigare användes för snöröjning. Eftersom det nog inte blir några kalla vintrar mer. Tror de alltså.
Just nu går jag i väntans tider! Jag väntar på någon som jag vet ska komma. Vederbörande har skickat signaler som förebådar ankomsten. T ex har fåglarnas vårlåtar ökat i styrka och något knackar på min dörr, den dörr som vaktar mina känslor och som öppnat sig en springa. Jag måste skaffa mig tid att hantera de känslor som pockar på.
Man måste vara på hugget och inte säga jag hinner inte. Jag måste hinna att leva, att älska, att njuta. Jag måste välja vad jag vill göra med min tid. Varje sekund är dyrbar så här i väntans tider. Men jag ser på ljuset att den är på väg, jag hör det på fåglarna och jag känner det i min kropp.
Så här säger Sven-Eric Liedman: ”Ålderdomen kan ena dan upplevas som oändligt långt bort – och tiden fram till den full med möjligheter…” Bortsett från att jag har nått ålderdomen och inte riktigt förstått vad det är för konstigt med den så vill jag se tiden fram till det jag väntar på som full med möjligheter. Om jag utsätter mig för utmaningar så förlänger jag upplevelsen av längden på min dag. Det blir en sorts plustid i väntan på Godot, eller…
söndag 10 januari 2010
10 jan.2010
Det finns ett italienskt ordspråk som säger ”Ge tiden tid” vilket jag tycker är eftertänkansvärt. Det går att tolka på olika sätt. Kanske är vårt ”Allt har sin tid” samma sak. Som nu t ex då vi gått in i ett nytt år. Julen har haft sin tid, snart dansas den ut och allt kan gå sin gilla gång ända till vecka 13 då påsken får sin tid.
Påskdagen inträffar alltid första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen. Påsken kan alltså som tidigast få sin tid näst sista veckan i mars men aldrig senare än näst sista veckan i april.
Vårt boende har inte med tid att göra så länge vi inte är nomader för då måste man rätta sig efter årstiderna. Nej, jag tänkte på sambo, mambo, särbo eller kärbo. I fredags lärde jag mig att det också finns kulturbo och varmbo. Det där med kulturbo tilltalar mig, att ha en vän som liksom jag är intresserad av kultur. En kultur som inte har sina rötter i ett kapitalistiskt samhälle utan handlar om konst och är släkt med vetenskap.
Annars har juletiden varit bra då jag besökt både Jönköping, Göteborg och Falun. Har klarat mig från förkylningar trots att många i min omgivning hostat och nyst. Har också klarat halkan utom första dagen det hade snöat då jag snubblade och stod på näsan. Men det blev inte värre än en kraftig svullnad och stort blåmärke på ena benet som är över nu.
Nu är också tid för att önska sina vänner God Fortsättning på det nya året.
Påskdagen inträffar alltid första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen. Påsken kan alltså som tidigast få sin tid näst sista veckan i mars men aldrig senare än näst sista veckan i april.
Vårt boende har inte med tid att göra så länge vi inte är nomader för då måste man rätta sig efter årstiderna. Nej, jag tänkte på sambo, mambo, särbo eller kärbo. I fredags lärde jag mig att det också finns kulturbo och varmbo. Det där med kulturbo tilltalar mig, att ha en vän som liksom jag är intresserad av kultur. En kultur som inte har sina rötter i ett kapitalistiskt samhälle utan handlar om konst och är släkt med vetenskap.
Annars har juletiden varit bra då jag besökt både Jönköping, Göteborg och Falun. Har klarat mig från förkylningar trots att många i min omgivning hostat och nyst. Har också klarat halkan utom första dagen det hade snöat då jag snubblade och stod på näsan. Men det blev inte värre än en kraftig svullnad och stort blåmärke på ena benet som är över nu.
Nu är också tid för att önska sina vänner God Fortsättning på det nya året.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
