torsdag 20 januari 2011

Vart tog nuet vägen?

Finns det ett NU?
Hur är det? Dåtiden finns inte längre och framtiden finns ju ännu inte. Allt är således då eller sedan. Finns då inget nu. Nej, det är ju redan nyss. Kanske behövs en målkamera för att dokumentera nuet. Eller? Vilken hundradels sekund var det som passerade just?
Kameran är till för att ta ögonblicksbilder. Fick igår en mejlinbjudan till ett barnbarns tioårskalas. Inbjudan var inramad av tre fotografier på Malte när han var bebis, småbarn och ett då han är redo för den tvåsiffriga åldern. En sorts tidsresa bakåt i tiden för att minnas hur han såg ut förr. Allt var dåtid och om hans framtid vet man inget och fortfarande finns det inget nu för det är redan då.
Men hur är det om han levt högst upp i et torn? Enligt Einsteins relativitetsteori går tiden en aning fortare högst upp i tornet än på marken för där är dragningskraften en aning svagare och dragningskraften bromsar tiden. Dessutom bromsas den om vi rör oss väldigt fort.
Det låter helt knäppt men det har faktiskt bekräftats av andra forskare. Men de tillägger att för att se skillnaden så måste man röra sig nästan lika fort som ljuset. Nä, då är det bättre att hålla sig på jorden. För tiden går ändå för fort tycker jag. När man är två år, som mitt minsta barnbarn då är ett år halva livet. När man fyller tio år som Malte, då är ett år en tiondel av livet. Precis som när man är 80 är ett år en åttiondel av livet. Tänk vad fort det går.
För en timma sedan satte jag in en grönsaksgägga i ugnen medan jag nu har en härlig grönsakspaté att tillägna Malte på hans kalas i morgon. Tänk vad en timma kan vara bra att ha. I höstas tog jag sticklingar från mina fuchsior och flitiga lisor just innan frosten gick till angrepp. Dessa sticklingar har stått i ett glas vatten sedan dess till i går då jag planterade dem i var sin kruka. Nu står det tolv krukor med nyplanterade växter i mina fönster. Tänk vad ett glas vatten kan betyda och vad fint det ska bli i min trädgård i Dalarna till sommaren.
Från det ena till det andra så är dagen idag 70 minuter längre än vad den var vid vintersolståndet då ljuset återvänder. Hur är det, vem äger tiden? Jag äger i alla fall min och med den gör jag vad jag vill. Det tyckte jag i alla fall nyss. Vart tog nuet vägen?

torsdag 13 januari 2011

Tiden är inne.

Tiden är inne.
Hanne Kjöller skrev i DN för länge sedan om mammor som kallade sina liv för ett pussel som något negativt då tiden inte räckte till för allt man måste hinna med. Hon menade att barn inte är pusselbitar. De är värdefullare än så. Det finns mammor som längtat efter barn länge och som fått barn ”i sista minuten” och då ser sina barn som gåvor och som är värda all tid i världen.
Idag har den debatten aktualiserats då skribenten i DN Hanne Kjöller och författaren till boken ”Bitterfittan” Maria Sveland polimeserar över ämnet medan andra recenserar deras värderingar kring barn och mammarollen.
I förlängningen av debatten har man nu konstaterat att det hela handlar om feministisk härskarteknik. Hanne Kjöller skriver att det är patriarkatet och dess strukturer som krymper friheten för både kvinnor och män samtidigt som det finns kvinnor som är missunnsamma mot andra kvinnor. Mot detta behövs inomfeministiska debatter för att förhindra stagnation och intolerans, menar hon och det är inte svårt att hålla med om.
Men hur är det med synen på familjen? Ska man se den som den ”heliga” familjen som ingen annan får ha synpunkter på eller ska man se den som en relation som bygger på kärlek och vänskap mer än på lutherska regler. Jag tycker att tiden är inne för en tro på naturen och med den också kärleken där den lilla människan värnas. Det är inne att älska.