Tiden - en illusion?

Som sagt: Förflutet, nutid och framtid är enligt Einstein bara en illusion. Vad är då en illusion? Jo, en falsk föreställning, ogrundad förhoppning, feltolkning av sinnesintryck – synvilla.
Nä, i de facken passar inte tiden in. Det är rätt så tillvida att tiden är ett abstrakt begrepp men i tiden finns ingen falskhet utan den är nog det sannaste i livet för den finns där alltid.
Det som hände igår det har verkligen hänt och det som händer nu, det händer nu, dvs nyss.
Någon skrev i ett mejl till mig om vad det stod i den förra bloggen om vad just nu betydde. Han skrev att det är viktigt att leva i nuet och inte låta tid försvinna utan mening. Kan någon säga det bättre.
Idag ställs frågan i DN om det är arbetet eller fritiden som är meningen med livet. Det är en konstig fråga eftersom för mig är meningen att vi skall reproducera oss på det att livet kan gå vidare. Det handlar alltså om att leva livet och meningen får vi lägga in själva, att göra livstiden meningsfull.
Fortsättning följer.

Tidsfundering

Man kan fundera mycket över vad tid är. Kanske är tiden en punkt, en tidpunkt, där punkten är ett nu och ett nu, dvs ett nu som genast blir ett nyss och som strax flyter in i dåtiden och blir till minnen.
Tidpunkterna följer tätt på varandra…. Ja, så tätt att de griper tag i varandra som morsetecken
-. ..- --..-- -. ..- --..-- eller blir till en tidsföljd _________ en rak linje som hela tiden pekar in i framtiden, till tiden vi har framför oss. Men vad då? Ligger den rakt framför oss? Hur kan då somliga säga att allt sker cykliskt?

Min uppfattning är därför att tiden inte är linjär utan cirkulär. Det handlar inte bara om att den 28:e mars inträffar en gång om året eller att djurens brunsttider är tidsbundna eller att jordens istider har sina intervall. Nej, allt går igen på ena eller andra sättet. Se bara på pengars värde eller att vara eller inte vara, det är frågan.

Einstein skrev en gång att förflutet, nutid och framtid bara är illusion…
Jag återkommer i frågan.

Inlägg nummer 2

I det förra inlägget, som var mitt första i denna bloggen och som ska bli den jag kommer att använda, skrev jag att mina funderingar kommer att röra sig kring litet och stort i livsproblematiken och som många med mig kanske funderar på. Men den texten kom aldrig med utan försvann i datahjärnan någonstans. Dessutom blev det jag skrev om tid också stympat. Här har jag utvecklat problematiken och hoppas att utlägget av inlägget ska funka. Så här tänker jag:
För mig är tid inte något som förflyktigas. Tiden finns i den sfär som finns omkring oss men som vi också finns i och som finns i oss.
Tid är som energi som omvandlas då den brukas eller som vatten i ett kretslopp. Men som för varje människa är begränsad. Tiden konsumeras inte utan byter bara form och blir till minnen, till resultat eller ångest. För att bli kvitt ångesten måste tiden återerövras, bli till kreativitet.
Detta är alltså mitt sätt att se på vad tid är och det är säkert mycket kvinnligt. Tid är rikedom - inte pengar. För männen är tiden mer en förbrukningsvara som kan beskrivas i snabba klipp, glömma och gå vidare.

Igen. Vad är tid?

Något gick fel med förra inlägget.

Vem kan förklara vad som kallas tid?
Jo, någon tror att den förgänglig är
att den för evigt bara flytt.
Nej, kanske är det som med energi
när den med väldig urkraft och syntes
förvandlas till en älsklig blommas doft
en känslas underbara harmoni
kan också tiden stöpas i en form
som stannar kvar uti mitt minnes rum.