Här kommer högtidstalet som jag höll på blankvers på min fest.
Några ord vid en guldkantad fest.
Jag undrar om det någon finns som vet
vad tiden är för någonting
en del de säger den är cirkulär
men andra att den endast framåt går
jag tror att vi nog var och en
har fått ett stycke av en evig tid
en liten bit som delas upp i år
och som man sedan samlar på
och när man har en hög på åtti´ år så där
då börjar minnena att poppa upp
man minns hur väldigt kul det var ibland
men också sorgen tittar fram ett grand
för det är faktiskt inte alltid som
det känns som livet är en fest
då är det tryggt att många vänner ha
just alla ni som äro här idag.
Kusinerna som känt mig allra längst
när som min mamma dog när jag var tolv
ni kom att stå mig mycket nära då
det var när som jag skulle lära mig
att kunna stå på mina egna ben,.
en tid som inte alltid var så lätt.
Men en kusin fanns med i nästa gäng
där som kamratskap, friluftsliv och dans
stod högt i kurs på Kålltorps ungdomsgård
vi träffades varenda dag så när,
en minnesrik och viktig period
ett gäng där kära vänner ännu finns
Och efter dem kom valandsgänget in
tillsammans med en trivsam krets kring dem
Det började en lussedag på Valands maskerad
jag satt vid långan bord och åt
och bredvid mig det fanns en ledig plats
en lång och stilig pojke fråga då
om han fick sitta där, javisst sa jag
och kände att mitt hjärta slog en volt
för det var Leif då klädd till Groucho Marx
på natten se´n vi gick till Kåken allihop
och där jag fann en ny och annan värld
i Landala där valandsmålarna
höll till och spela´ väldigt skön musik
ett sound som ingenstans jag hört förut
vars toner för mig till en högre sfär
mitt hjärta rör och mig helt lycklig gör.
Bland alla dessa trogna gäng jag känt
finns ock ett helskönt falugäng och tänk
att en av dem är faktiskt här idag.
När jag nu ser tillbaks på år som gått
jag undrar så och tänker: hör du liv
du tog så smala vägar där ibland
du lät mig falla ner i svarta hål
det gjorde väldigt ont och där var mörkt.
Men livet tog min vilsna hand och sa
du måste hjälpa till och klättra nu
du måste finna dig en annan väg,
att växa och att hitta nya mål
och våga göra just precis tvärt om,
och därför har emellanåt jag gjort
en sväng åt alldeles ett annat håll
då jag vid ungefär vart femte år
gjort uppbrott eller också har bytt jobb
från sköterska till filmens heta värld
till chef och producent och recensent
och dessemellan ock fött trenne barn
de barn jag älskar högst på denna jord
dom är min rikedom, mitt guld,
och de de valt att leva livet med,
därnäst så kommer deras kära barn
de barn som kommit mig så nära och
som skänkt mig lycka och en själ så ung
men ock bland dem finns också här idag
min guddotter och hennes store bror
och som jag allt för sällan ser.
Så kul att alla ni har kommit hit
just till en stuga som ju ägs av dem
som förr har varit allra bäst på att
i skogen springa fort och hittat se´n
varenda skärm som nå´n därute satt
och jag var faktiskt med bland dem och sprang
År nittonhundrafyrtiosju då skrev
en tidning att den söta Britta Löfgren hon
har vunnit nu igen. De säkert inte sett
hur uppnäst också fräknig då jag var
det hände när som jag var ung och grön,
men ändå kanske jag var ganska bra
Att hitta skogens skärmar var inte så svårt
Men det har inte alltid varit lätt
att vandra uppå livets vita stig.
Vi lever nu i livets blå berättelse
där vågor sakta röra tidens strand
där framtiden som börjar nu är vår
den fladdrar likt en fjäril i en håv
som man försiktigt måste handskas med.
För tiden ingen guldkant har
ifall man inte själv förgyller den
och därför vill jag tacka er för att
ni nu just här förgyllt min dag
Tack för att ni kom, tack för musiken,
tack för hjälpen Ja, tack för allt
för att ni mig har lyckliggjort
Kanhända att vi ses igen om tio år.
Men då uppå en annan fest
Kolmaden den15 maj 2010
tisdag 25 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar