Att styra sin egen tid
Det var inte utan anledning som jag bestämde mig för att mina FUNDROR skulle utgå från TIDEN eftersom allt vårt handlande och varande alltid kan placeras i tid och rum. När jag läst texter som jag skrivit för länge sedan hittar jag många exempel på mitt filosoferandeI dagens DN kunde jag surfa på en tidsvåg i artikel efter artikel.
- Jag älskar att styra min egen tid. De flesta säger att den största förmånen är pengar, bilar eller resor, men för mig är möjligheten att styra min tid det främsta privilegiet, säger Fredrik Belfrage i en artikel med anledning av sin 60-årsdag.
Det är väl så sant som det är sagt men då vill jag tillägga att det ändå i botten ligger en viss planering. T ex om jag vill åka tåg till pris som passar en pensionärsbudget måste den biljetten köpas långt före själva resan och därför lägger sig SJ i och styr min tidsplanering.
Detta sagt med anledning av min nyss gjorda göteborgsresa. Den bestod i två innehållsrika möten varvid jag på ett tidigt stadium bad att de skulle fastställa datum så att jag kunde köpa biljett så tidigt som möjligt. Jodå, jag fick 95-kronorsbiljett till ”mjölktåget” medan X2000 tågets 95-kronorsbiljetter var slut. Men det var okey för tid det har jag gått om.
Det första mötet var med mina kusiner och deras familjer på Hjuvik och som jag försöker planera in på sommaren dels för att träffa min släkt, dels för att få ett salt bad och inte minst för att där finns plats att övernatta. De bjöd på hämtning vid tåget och sedan en underbar middag och samvaro. Vi några tillhör ju den äldre generationen och tyvärr blev det alldeles för märkbart eftersom ett par inte var så rörliga längre och hade ont.
Nästa morgon gick jag själv ned till bryggan och fick mitt salta bad och fick sedan skjuts av mellangenerationen till nästa möte som var det som styrt min tid till Göteborg.
På 1940-talet höll vi till på Kålltorps Ungdomsgård ett stort gäng. Vi var där nästan varje kväll och där fanns olika aktiviteter. Föreståndaren hette Rune Oskarsson och han såg till att gänget höll samman och som gjort att vi fortfarande regelbundet träffas efter sextiofem år. Jag har förresten skrivit en bok om ”Gården” som vi kallade den, en bok som jag ville kalla ”50 år av en ungdomskulturs utveckling” eftersom jag beskriver hur det började och hur det utvecklades till år 1994. Nåväl nu hade en av gänget som har resurser för att samla 30 stycken hemma hos sig kallat oss samman med respektive och några till. Vi är alla i 80-årsåldern så där fanns många kryckor men humöret var det inget fel på. Jag som lämnat Göteborg har inte varit med på alla deras möten som inträffar ofta under året men ändå är jag en av dem. Vi känner varandra ganska väl och samtalsämnen var det gått om och jag höll ett litet kåseri på blankvers som jag brukar och som följer här:
Förflutet, nutid och vår framtid se´n
har Einstein sagt är blott en illusion
men vi som lever mitt i denna tid
vi vet att den består av minnen dock
av vad som hände förr uti en tid
då när vår framtid ännu oviss var
och framför allt vi inte alls förstod
att tiden då blev grunden till nå´nting
som ännu efter mer än sexti´ år
finns kvar som vänskap kärlek hopp och tro
liksom i möten man behöver för
att väl förvalta all den rikedom
som ju vår långa vänskap blivit till.
Vi vet det var i Gårdens trygga hägn
vi fick vår första lärdom i
kamratskap och i solidaritet
och i betydelsen att vi, i oss
fick se att du är du och jag är jag
på det att alla vi är himla bra.
Det där med tid jag vet vi alla har
en egen tro om vad det är för nå´t,
för mig den är, jag tror, nog cirkulär
men ock jag har en annan teori
att tid den är precis som energi
den ej försvinner helt och ej förgås
istället så den övergår och blir
till minnen som jag sedan släpar på
ja allt, av både bittert också ljuvt.
Visst minns vi dansen varje lördag kväll
då sockerdricka var den starkaste
av drycker som vi drack minsann
ändock jag tror att dansen för oss då
den satte fart på månget känslosvall
på det att erotiken vakna´ upp
och gav till livet en helt annan vidd
“Give me five minutes more, only five”.
På det så vill jag säga er till sist
den känslan har jag plockat fram igen
då varje fredag nu jag går på dans
som ger motion åt både kropp och själ
och inte minst varenda en hormon
får sig en kick och undrar vad står på
har tanten galen blitt på gamla da´r
så nöjd och glad jag tacka vill idag
till Ulla också Truls för att ni finns
och ordnar årlig träff hos er igen
som gör så att vår vänskap hålls vid liv
det är förvisso en realitet.
Och det får vara slut för denna gången och i nästa fundra ska jag fortsätta filosofera kring artiklarna jag läste i DN idag t ex om att allt är relativt.
Det var inte utan anledning som jag bestämde mig för att mina FUNDROR skulle utgå från TIDEN eftersom allt vårt handlande och varande alltid kan placeras i tid och rum. När jag läst texter som jag skrivit för länge sedan hittar jag många exempel på mitt filosoferandeI dagens DN kunde jag surfa på en tidsvåg i artikel efter artikel.
- Jag älskar att styra min egen tid. De flesta säger att den största förmånen är pengar, bilar eller resor, men för mig är möjligheten att styra min tid det främsta privilegiet, säger Fredrik Belfrage i en artikel med anledning av sin 60-årsdag.
Det är väl så sant som det är sagt men då vill jag tillägga att det ändå i botten ligger en viss planering. T ex om jag vill åka tåg till pris som passar en pensionärsbudget måste den biljetten köpas långt före själva resan och därför lägger sig SJ i och styr min tidsplanering.
Detta sagt med anledning av min nyss gjorda göteborgsresa. Den bestod i två innehållsrika möten varvid jag på ett tidigt stadium bad att de skulle fastställa datum så att jag kunde köpa biljett så tidigt som möjligt. Jodå, jag fick 95-kronorsbiljett till ”mjölktåget” medan X2000 tågets 95-kronorsbiljetter var slut. Men det var okey för tid det har jag gått om.
Det första mötet var med mina kusiner och deras familjer på Hjuvik och som jag försöker planera in på sommaren dels för att träffa min släkt, dels för att få ett salt bad och inte minst för att där finns plats att övernatta. De bjöd på hämtning vid tåget och sedan en underbar middag och samvaro. Vi några tillhör ju den äldre generationen och tyvärr blev det alldeles för märkbart eftersom ett par inte var så rörliga längre och hade ont.
Nästa morgon gick jag själv ned till bryggan och fick mitt salta bad och fick sedan skjuts av mellangenerationen till nästa möte som var det som styrt min tid till Göteborg.
På 1940-talet höll vi till på Kålltorps Ungdomsgård ett stort gäng. Vi var där nästan varje kväll och där fanns olika aktiviteter. Föreståndaren hette Rune Oskarsson och han såg till att gänget höll samman och som gjort att vi fortfarande regelbundet träffas efter sextiofem år. Jag har förresten skrivit en bok om ”Gården” som vi kallade den, en bok som jag ville kalla ”50 år av en ungdomskulturs utveckling” eftersom jag beskriver hur det började och hur det utvecklades till år 1994. Nåväl nu hade en av gänget som har resurser för att samla 30 stycken hemma hos sig kallat oss samman med respektive och några till. Vi är alla i 80-årsåldern så där fanns många kryckor men humöret var det inget fel på. Jag som lämnat Göteborg har inte varit med på alla deras möten som inträffar ofta under året men ändå är jag en av dem. Vi känner varandra ganska väl och samtalsämnen var det gått om och jag höll ett litet kåseri på blankvers som jag brukar och som följer här:
Förflutet, nutid och vår framtid se´n
har Einstein sagt är blott en illusion
men vi som lever mitt i denna tid
vi vet att den består av minnen dock
av vad som hände förr uti en tid
då när vår framtid ännu oviss var
och framför allt vi inte alls förstod
att tiden då blev grunden till nå´nting
som ännu efter mer än sexti´ år
finns kvar som vänskap kärlek hopp och tro
liksom i möten man behöver för
att väl förvalta all den rikedom
som ju vår långa vänskap blivit till.
Vi vet det var i Gårdens trygga hägn
vi fick vår första lärdom i
kamratskap och i solidaritet
och i betydelsen att vi, i oss
fick se att du är du och jag är jag
på det att alla vi är himla bra.
Det där med tid jag vet vi alla har
en egen tro om vad det är för nå´t,
för mig den är, jag tror, nog cirkulär
men ock jag har en annan teori
att tid den är precis som energi
den ej försvinner helt och ej förgås
istället så den övergår och blir
till minnen som jag sedan släpar på
ja allt, av både bittert också ljuvt.
Visst minns vi dansen varje lördag kväll
då sockerdricka var den starkaste
av drycker som vi drack minsann
ändock jag tror att dansen för oss då
den satte fart på månget känslosvall
på det att erotiken vakna´ upp
och gav till livet en helt annan vidd
“Give me five minutes more, only five”.
På det så vill jag säga er till sist
den känslan har jag plockat fram igen
då varje fredag nu jag går på dans
som ger motion åt både kropp och själ
och inte minst varenda en hormon
får sig en kick och undrar vad står på
har tanten galen blitt på gamla da´r
så nöjd och glad jag tacka vill idag
till Ulla också Truls för att ni finns
och ordnar årlig träff hos er igen
som gör så att vår vänskap hålls vid liv
det är förvisso en realitet.
Och det får vara slut för denna gången och i nästa fundra ska jag fortsätta filosofera kring artiklarna jag läste i DN idag t ex om att allt är relativt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar