Tiden följer oss.

Så här säger Vuokko, en av Marimekko-skaparna men som nu har eget klädmärke. ”Jag tror varken på trender eller följer dem. Kläder speglar situationen – om vi följer tiden, så följer tiden oss.” Så sant som det är sagt. Tiden följer oss.
Denna veckan har tiden verkligen följt mig i hälarna. Det började i måndags då vädret gjorde ett lappkast. Jag tänkte skynda mig att hinna med årets andra simtur i sjön innan vattentemperaturen också sjönk. Men ack, femton grader är inte simbart, så det var kört.
På tisdagen kom även regnet och det var inte så kul eftersom tevepensionärerna i Falun planerat rundtur på Runn med Slussbruden. Det gick ju trots allt bra eftersom vi satt inomhus på båten och åt lunch med bra utsikt över sjön. Men vad då. En sjö ska glittra och guppa. Men jag hade Bengt Polo bredvid mig så gamla radiominnen fick balansera upp gråheten på sjön.
Onsdagen med samma trista väder gjorde jag en utflykt med veteranerna i orienterings-klubben Kåre. Vi samlades vid Rottneby Herrgård som har en tragisk historia. En vacker byggnad med tillhörande ekonomibyggnader och mycket skog och som 1997 fick en ny ägare som låtit gården förfalla. Här en kort historik.
Gården omnämns 1498 i historien och i början på 1500-talet bodde Kristoffer Olofsson där som ledde jakten på Gustav Vasa i Dalarna. Parentetiskt kan nämnas att Gustav Vasa flydde från Ornäs där han övernattat över isen på Runn och skidade mot Svärdsjö och kom därigenom att passera alldeles nära mitt hus vid Runns strand. Nåväl huset på Rottneby som från början var brädfodrat fick 1816 sin puts då arkitekten Clas Wallman gav huset en nyklassisk stil.
Gården hade från början uppförts av bergsmän då bergshanteringen i Falun blomstrade. Men 1867 gjorde bergshanteringens nedgång att huset såldes till en sågverksdirektör, Christian Schröder som renoverade huset på sitt sätt och lade på plåttak mm. När han dog köpte Kopparbergs- Hofors sågverksaktiebolag gården och disponenten Nisser flyttade in.
Den släkten ägde gården till 1997 då Mikael Styrman köpte gården. Han har gjort sig känd genom sitt bolag Ekfors kraft AB som hamnat i tvist med kommunen i Haparanda och man vet att han har enorma skatteskulder. Planen var att bygga en anläggning med trädgårdar på Rottneby, något som förutsatte att ett skogsbruk kunde bedrivas på marken enligt Styrman. Men det ville inte Falu kommun som inte godkände att skog avverkades då området är ett populärt rekreationsområde. Kommunen försökte få kontakt med Styrman för att kontraktera ett köp men han var oanträffbar. Detta har sedan pågått i nu mer än tio år medan huset har vandaliserats och förfallit.
År 2007 ställde Anders Karlsson sin husvagn på tomten och bodde där för att vakta att inte mer förstördes och han satte också spånskivor för fönstren. Men kommunen har alltjämt inte kunnat nå någon överenskommelse med Styrman och man menar att inte förrän han går i personlig konkurs kan Rottneby glida honom ur händerna.
Ack, vad allt bär inte tiden i sina spår. Emellertid hade vi en kylig poängpromenad genom rekreationsområdet upp till toppen av berget, 197 m över havet, där det finns en koja och grillplats.
Igår var så dags för nästa utflykt som bar till krogen i Falun. För att förbereda mig för lättjefull dryckenskap så promenerade jag i duggregn och kyla in till stan, dvs en mil. Det var faluborgarna, göteborgstjejer som bor i Falun, som hade träff på restaurang Banken.. Vi hade himla kul och så här skrev jag en gång för länge sen:

Jag undrar om ni någon gång på sta´n
hört skratten klinga utav hjärtans fröjd
när tjejer träffas kring ett vänskapsbord
så var så säker att det var ett gäng
med faluborgare med dialekt så skön.

Jag åt en härlig vårsallad med lax och skaldjur och drack ett helt glas vitt vin och unnade mig sedan att åka buss hem och hade följe med tiden.