Stoppa tiden.

Allt är relativt och när Jörgen påminner mig om att det börjar bli lite lång tid mellan mina bloggar så tycker han att elva dagar är lång tid. Men om man jämför med allt annat som jag hunnit med under tiden så är elva dagar inte lång tid.
I nästa vecka fyller mitt minsta barnbarn två år och det påminner mig om vad jag skrivit tidigare om tidsrelativitet, nämligen att när man är två år är ett år halva livet och av det följer att när man är åttio år är ett år en åttiondel av ett liv och av det i sin tur följer att tiden går fortare ju äldre jag blir och accelerationen går inte att stoppa eftersom vi lever mitt i en acceleration som inte bara ökar utan fördubblas vartannat år.Det finns ett talesätt från förr: ”Stoppa tiden, jag vill hoppa av”.
Nåväl, jag kan förklara varför jag inte haft tid att skriva i min blogg förrän nu. Jag har använt tiden till att skriva och bearbeta ett av mina projekt som jag kallar för ”boken om min mormor”.
Min mormor har en i mitt tycke intressant historia som är värd att berätta. Jag har planerat att varje kapitel ska vara fristående, men att samma platser och människor ska finnas med fortlöpande. Jag vill också förankra händelserna i den tidens historiska miljö där mina gestalter ska spela sina roller i den tidens samhällsstruktur. Varje enskilt kapitel ska ta upp händelser och skeenden som ska leda fram till då mormor skiljer sig 1918 med tio barn. Berättelserna ska bygga på fakta men för att göra det till en roman måste luckorna som det inte finns fakta kring byggas ut med fiktion.
Nu hände att jag lämnade första kapitlet till läsning av en släkting. Ett kapitel som skulle beskriva dels lite om bygdens historia, dels antyda mentalitet och attityder som kan ha gått i arv från en tid till en annan. Det gensvar jag fick var att det där med fiktion var för ömtåligt att beröra i VÅR släkt. Jag förstår vederbörande som förmodligen inte gillade det litterära i min text. Att sedan religion och politik är varje människas ensak kan jag förstå. Men ibland får det konsekvenser för en familj eller dess närstående och då är det svårt att inte beskriva det. Var tid har sin berättelse och det gäller att se på dåtiden utan anakronismer (tidsblandning).