Tiden går.

Jag förstår inte. Hela tiden något att göra. Mår dock bra av det. Simmade igår och hämtade barn i Årstaskolan och ska hämta två-åringen idag på förskolan.
I söndags hade jag "soppsöndag" med barn och barnbarn med respektive = 15 personer mellan 83 och 2 år. Min exman är 83 år och som också var med tillsammans med sin 19 år yngre fru. Bjöd på minestrone och fisksoppa med saffran samt nybakat bröd. Alla var nöjda och då också jag. Med god planering fungerar det även i en etta på 42 kvadratmeter. På julafton blir vi 25 personer hemma hos min äldste son, som har betydligt bättre plats. Det är så vartannat år då alla är i Sthlm medan det andra året blir blygsammare då många är bortresta.
Just nu har jag lite tappat taget om skrivandet till både blogg och roman. Koncentrationen är splittrad inför kalas och helgfirande. Kanske ska jag anamma ett tips om Nonijuice. Fick till tipset en intressant artikel och som säger att det är en enastående adaptogen och antioxidant som bidrar till att skapa en basisk miljö i kroppen och har ett lågt GI och stärker immunsystemet. Ska väga den mot min kost, motion och livsföring och tänka efter vad den ytterligare eventuellt kan tillföra just mig.
Har en god vän som jag mejlar med. Vi träffades för några månader sedan på en tågresa och samtalade hela vägen mellan Göteborg och Stockholm. Vi kände båda att vi inspirerade varandra till livslust och projekt. Hon mitt i karriären och jag mitt i ständiga projekt. Vi har inte träffats sedan, men fortsätter kontakten via uppmuntrande mejl
Sedan finns det andra som bara ser det negativa och som inte föder inspiration. Jag vidhåller att livet och tiden består av projekt och har man inga är det lika bra att lägga av medan tiden går.