Tid är ett tillstånd

Nu har jag det! Tid är ett tillstånd. Antingen har jag tid eller också är den svunnen. Men tiden finns där alltid den är som en linje hela tiden framåt. Det går inte att förflytta sig bakåt för det finns inga tidsmaskiner, bara backspolningsapparater som på film.
Jag kommer att tänka på Chaplin i ”Moderna tider” där han står vid sin maskin och skruvar på stora muttrar. En ny mutter varje nu och nu och nu, men aj, där glömde han en mutter och försökte vända sig mot nyss och skruva den missade. Vi vet ju hur det gick. Han fastnade i det löpande bandet, tidens gissel ända till någon kunde stoppa tiden för en sekund. Jag tror det är så det går till, när man i atomuret måste lägga till någon sekund varje år för att hinna ikapp den rätta tiden.
När jag så försöker i räta rader så min plocksallad eller den romerska salladen eller rucolan, så gäller Gunnel Carlssons devis om att tid är trädgård. Ja, just det. Tid är ett tillstånd. Man mår så himla bra där mellan raderna. Man liksom befruktar jorden, det är mina hormoner som gör att det blir små babyplantor som växer upp och blir till sallad att plocka och förgylla min måltid med. Det är lika bra att bekänna att jag nu även har satt potatisen, bondbönorna, dillen och persiljan. Det tog sin tid, en tid som var en lisa för själen. Jag mår så himla bra för jag vet att har jag sått så har jag också något att skörda.