Tidsmarkör.
Tiden går aldrig obemärkt förbi. Den
markerar sina stolpar ibland intetsägande, ibland sägandes allt.
Vad var det som hände igår? Jo, jag vet. Ett terrordåd och som
inte passar i tidens gång. En händelse som blir till en blaffa i
tiden. Ungefär som att spilla ut ett helt bläckhorn på en
sluttande yta. Där den fläckvis sugs upp av ett läskpapper eller
droppar ned på den vita brokaden eller slickas upp av vargar eller
fyller en penna som minns. Vad minns man?
En blaffa som inte går att sudda ut
men som skapar rädsla och förstörelse, som skapar sargade kroppar
och död. En blaffa som sätter spår i tiden. Först ett sekundspår.
Vad var det som hände. Sedan minutspåret om förödelsen sedan
vidare timme för timme, dag för dag ända till år för år.
Nu är vi i dagen efter. I blaffan
skapas bilder. Vad var det vi såg? På teveskärmen såg man
förvirring med samma bilder om och om igen. Bilder som ledde till
ingenstans. Bilder inskrivna i ett stort frågetecken. Vi vet konkret
vad som hände. Men vad var det egentligen? Ingen kan förklara. Var
det att tidens ondska som trängde sig in i verkligheten, som ville
skaffa sig plats och som ville säga oss något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar