Barn av tid

När jag gick i väntans tider och skulle få mitt andra barn var syskonet fem år. Två dagar före julafton 1962 och jag höll på att förbereda för helgen kom värkarbetet igång. Femåringen ville hjälpa till så han kollade tiden mellan värkarna. På den tiden kunde man beställa skinka av önskad storlek, vilket jag hade gjort och sa till min man att hämta den i affären så skulle jag kanske hinna göra i ordning den innan jag skulle till KK.
Jodå, jag hann det mesta, men till slut när det var fyra-fem minuter mellan värkarna beställde vi en taxi för jag ville inte vänta för länge. När jag stod ute på gatan ”gick vattnet” och jag var tvungen att gå in igen och byta till torra kläder. Sedan åkte jag in och det tog ytterligare ett par timmar innan en son föddes. På den tiden var papporna inte med.
Detta på tal om tid. Sedan efter ytterligare fem år fick jag en dotter. Det tog alltså tio år innan jag hade tre barn. Vid ett möte på en tågresa häromdagen kom jag att samtala med den som satt bredvid mig, som jag ju ofta gör. Hur vi kom in på ämnet minns jag inte men under samtalets gång kom det fram att när hennes första barn var tre och ett halvt år fick hon sitt tredje barn. Det var tufft men hon tyckte det var okey.
Samtidigt berättade jag för henne om min mormor som jag håller på att skriva en bok om att mellan hennes första och femte barn var det fem år och tio månader och det var nog ännu tuffare och sedan mellan hennes första och nionde var det tolv år och tio månader dvs i snitt ett barn var sjuttonde månad eller åtta månader mellan varje graviditet i tolv år i rad! Men tydligen var den nionde förlossningen inte helt i sin ordning eftersom det barnet blev nöddöpt.
När jag var på stadsarkivet i Göteborg för ett par månader sedan letade jag bland hundratals barnmorskeböcker och kom fram till att mormor hade samma barnmorska till nio av sina tio barn. Det var Nanny Svensson. Det var just mormors nionde barn som jag inte hittade alltså det som nöddöptes. När jag kommit så långt i min forskning var min tid ute på arkivet för det skulle stänga. Men i början av september då jag ska till Göteborg på fest och för ett salt bad ska jag ta mig några timmar på arkivet igen. Jag vill veta.
Förresten var jag i Göteborg i veckan som gick, men bara över en natt. Jag var kallad till den stora statistiska hälsoundersökningen med kvinnor som jag varit med i sedan 1968 och blivit kallad till vart sjätte år ungefär. Nu är vi alla i åttioårsåldern så testerna gick mycket ut på att kolla hur hjärnan fungerade men också kroppen så det togs många prover.
Jag vill mena att tiden som går inte försvinner utan omvandlas till något annat precis som energi som inte försvinner utan blir till något annat. Många av testerna som gjordes gick ut på att kolla mitt minne alltså vad jag har använt och använder min tid till. Det är intressant. Jag vill mena att tiden är cirkulär, allt går igen. Men för den som är dement måste det betyda att tiden liksom snurrar som på ett hjul. Man minns och glömmer, minns och glömmer hela tiden. Hjärnan klarar liksom inte av att ta vara på ögonblicksbilderna utan tiden ställer till med kaos hela tiden i hjärnan.
Nu är jag på landet och ska intensivt ägna min tid åt min trädgård. Dess tid är också cirkulär, man sår och skördar, sår och skördar hela tiden, Man gräver för att stoppa ned frön i jorden och sedan gräver man för att ta upp och sedan gräver man för att stoppa ned. Det är ju som med livet, man sår och skördar. Det är relationer, barn, lyckliga stunder, ångest, tårar av glädje, tårar av sorg. Allt ryms i tiden.