onsdag 25 augusti 2010

Tidpunkten

Har varit i Göteborg och var tvungen att besöka Tidpunkten som är det ställe man går till för att ladda sitt spårvagnskort för att kunna åka spårvagn eller buss i Göteborg. Där kan man också få alla tider man behöver för att ta sig från ett ställe till ett annat. Jag skulle till Hjuvik för att besöka och bo hos mina kusiner och inte minst skulle det vankas kräftor på kvällen. Det blev en festlig kväll. Nästa dags morgon tog jag på mig baddräkten under mina kläder och promenerade ned till deras brygga för att ta årets salta bad. Det blåste pålandsvind vilket betydde att allsköns havets lösdrivande växtlighet hade samlats just kring trappan där jag skulle kliva i. Själva badet och simningen varade bara några minuter eftersom vattnet redan hade hösttemperatur. Jag badade inte näck men när jag klev upp var jag inlindad i sjögräs och tång och skulle väl kunna fylla Näckens roll om jag hade haft rätt instrument. Konstaterade att det faktiskt inte var någon badtid på västkusten längre. Den tidpunkten var förbi.
Man kan samla på mycket, t ex år. Jag skrev en gång att tiden ingen guldkant har om man inte själv förgyller den, så när man samlat och har en bunt på 80 år då är det tid att ställa till med fest. Det blev en mycket lyckad fest så nu har jag börjat samla på fester också. Att fylla 80 har dragit med sig fem stycken.
Mötestider. Sedan gammalt har jag också samlat på möten. Ibland kan man bestämma tid för ett möte. Ibland sker ett möte utan att man bestämt tid. Man bara möts. Så skedde på tåget från Göteborg. Tåget var fullsatt och bredvid mig satte sig en dam i sina bästa år. Vi började trevande prata om ditt och datt som avgångstider och vädertider. Jag var heller inte sen med att berätta om mina 80-årsfester. Sedan vet jag inte hur det gick till men snart hade jag berättat om viktiga saker som hänt i mitt liv. Inte för att jag hade behov av det utan för att den jag pratade med var en människa som lyssnade. Jag blev alldeles upprymd och vi pratade om hur man kan ta vara på möjligheterna i livet både till det ena och det andra. Även om det dröjde så fick jag äntligen till en fråga om vad hon gjorde och fick då klart för mig att hon var en inspirationskälla för sin omgivning. Inte förrän vi skulle gå av tåget bytte vi namn och adresser med varandra. Det kallar jag ett MÖTE.
På tal om möten, snart är det tid för dans. Det är också möten av bästa sort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar