27 mars 2010
Allt har sin tid och man gör bra i att ge det sin tid. Tid att promenera, tid att gympa, tid att simma och tid att dansa som sammanlagt handlar om motion för både kropp och själ. Det tror jag är väl använd tid för jag mår himla bra. Igår på dansen fick jag dock ta del av tre olyckliga människoöden. Av en tillfällighet berättade tre personer var för sig om svåra relationer som satt ärr i deras själar. Jag kände sympati eftersom mina ärr kom upp till ytan och jag förstod mina vänners problem. Det går inte att säga att tiden läker alla sår för det gör den inte. Men man lär sig hur man ska förhålla sig till smärtan. Med tiden kan man till och med prata om såren utan att börja gråta vilket jag gjorde säkert i tio år men numera går det bättre.
Här kommer fortsättningen på Kvinnohistorien:
Att sparsamt handskas med sin hushållspeng
har kvinnan alltid varit skicklig på
att koka soppa på en liten spik
att vårda, värna, föda stor familj
för mannen kan ju inte syssla med
att räkna kronor blott i hundratal,
Nej han vill få ihop till en miljard
och fallskärmar han också skaffat sig
för marknaden den flyger mycket högt.
Och om han inte på sitt jobb är chef
så finns det alltid hemma nå´n som han
kan kliva på och saligt trycka ned.
Forts. följer.
lördag 27 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar