Hur lång är en livstid?

Jag har något tråkigt att berätta, sa Inga-Lill då hon ringde i förrgår. Aha, tänkte jag, de kan inte komma på min fest och det vore ju tråkigt. Lasse är död, sa hon sedan. Nä, det måste vara fel. Lasse som är den ene av två tvillingbröder, som sköter allt i hemmet och sin sjuka fru som har Parkinson, som går och hälsar på sin demente tvillingbror som vistas på vårdhem så ofta han hinner, som köper bullar och ordnar onsdagsträffarna då ett gäng promenerar i delsjöterrängen, som är enastående och hjälper alla…han är död. Nä. Det måste vara fel. Men jo, Lasse är död. Inga-Lill, Lasses syster, berättade hur han plötsligt bara fallit ihop och nu är borta medan hans fru ska få hjälp sju gångar om dygnet av hemvården och hans tvillingbror reagerade inte då man försökte förklara att hans bror var död. De som inte kan klara någonting själva, de lever medan Lasse inte fick leva. Hur ska det gå för hans fru Berit?
Jag kan inte hjälpa henne men jag har i alla fall skickat ett brev och så här skrev jag:

Till minne av Lasse.
Vi är alla som växter i en trädgård, tätt tillsammans
eller på avstånd. Där finns det stora ståtliga trädet
som vill skydda den veka busken alldeles strax bredvid
med sina sirliga blommor. De finns för varandra
i en tid på livets höst då marken är stenig och karg.

Så plötsligt en kväll kom den stygga stormen och
knuffade trädet så det föll utan att kunna resa sig.
Vi vet det finns krafter i naturen som ingen mänska
råder över när den obarmhärtigt slår till.
Men ändå finns trädet kvar i buskens innersta rum som
minns kampen och närvaron och de ljuva stunderna.

Kära Berit vi är många som är med dig i tankarna och jag
önskar att kunna ingjuta lite styrka i din svåra stund att du
med hjälp av dina nära och kära ska orka hantera din sorg.

Hälsningar och varma tankar från din vän sedan sextiofyra år.

Så här tänkte jag häromdagen:
Jag undrar om det någon finns som vet
vad tiden är för någonting
en del de säger den är cirkulär
men andra att den endast framåt går
jag tror att vi, nog var och en
har fått ett stycke av en evig tid
en liten bit som delas upp i år
och som man sedan samlar på.

Och hur många år man hinner samla på innan livet är slut, det vet man inte.
Våra livstider är olika långa. Men just nu mår jag bra även om jag är
ledsen för att Lasse, min gamle vän är död