Tiden pinnar på.

Kultur är ett bevisat friskmedel läser jag i en bilaga. Det är så underbart att få svart på vitt på något jag alltid har trott på. ”Kultur hjälper vår kropp att tillverka både lyckohormoner och opiatliknande ämnen i hjärnan. Hälsa handlar inte bara om att överleva utan om att leva väl”, står det vidare. Jag vet för jag har tidigare skrivit att jag efter dansen i Alvik, och det är väl kultur på hög nivå, mår så himla bra efter att ha konsumerat musik, varit omkramad i sköna tryckare, buggat i häftiga killars rytm, känt hormonerna bubbla i kroppen, känt mig uppskattad, pratat och skrattat. Det vill säga jag har konsumerat livsglädje. Med detta menade jag att dansen var ett friskmedel, medan en herre genast ironiserade över vad jag kände och förmodligen tyckte att jag var löjlig. Men jag vill mena att livsglädje ligger inte längre bort än så. Skillnaden är kanske att se till det emotionella före det materiella. Eller också är det så att somliga inte har förstått att ”tryckare” och ”bugg” är som ”opium” för själen. Dessutom är friskmedel ett bättre ord än läkemedel.
Tiden pinnar på och i förra veckan var jag i Dalarna och räfsade löv. Det var underbart härliga höstdagar och jag njöt i fulla drag. Själen liksom kände harmonin mellan den klara luften, solen som värmde och armarnas rörelse när räfsan drogs över gräset, samt hur tankarna vilade i lövens stilla viskningar.
Helgen har gått åt till att hålla ordning på mina projekt. Återigen har jag köpt 95-kronors biljetter med X2000 till Göteborg och åter, i slutet av januari. Snart ska jag köpa 65-kronorsbiljetter till Norrköping för att över en dag åka dit och rota i deras arkiv om hur det var när Socialdemokratiska kvinnoklubben startade i Norrköping år 1906. Jag vill se hur mycket Helen Ugland som jag forskat om var inblandad i det. När man börjar att forska om något så gäller det att få fatt på en trådända och sedan är det bara att nysta. Det svåra är att sluta för tråden leder alltid vidare till nya detaljer. Det är som en sorts deckare.
Jag läste att det finns något som kallas ”tidstjuv”. Idag har den boven varit här och stulit tid för mig. Plötsligt fungerar inte min skrivare. Vad gör man? Kollar att alla kontakter sitter rätt. Tar ur alla USB-kontakter och låter dem byta plats. Inget hjälper. Försöker installera om skrivaren. Nej, det gick inte och det har gått åt alldeles för mycket tid till ingen nytta. Nu ger jag upp och hoppas att datorn bara har en tillfällig sinnesförvirring och att den funkar då jag börjar om senare.