Till Lennart som gått ur tiden.

Jag tror att varje människa som ung, nog har ett väldigt stort behov utav, att få bekräftat sin identitet, att få bli synliggjord bland andra som, kan se att jag är jag och jag är bra, som blir den spegel man behöver för, att rätt förstå vad som är meningsfullt, att höra hemma i en särskild grupp, som nog de allra flesta säkert vill. Det var på Gården uti Kålltorp som, vi möttes allra första gång, ett gäng bland många, där som Lennart också fanns. För sexti´åtta år se´n, visst jag tror, där gänget alltid efter skolan sågs, med dans, teater, pingis och partaj. Visst minns vi dansen varje lördag kväll som Lennart skaffat bästa skivor till som den om ”give me five minutes more” då sockerdricka var den starkaste av drycker som vi drack minsann. Men det blev mycket annat se´n också, då KFK blev våran klubb och när som Sportklubben tog oss om hand, vi varje söndag ut i skogen sprang med karta och kompass och lyckades ju faktiskt ganska bra ibland. När alla sedan bildade familj, då gänget skingrades åt var sitt håll och Lennart drömjobb fick i Dalarna och bytte KFK mot KIK i Karlsbyheden där han satte fart, för Lennart var en fixare av bästa art och alla dina barn ju ock drogs med och Margareta skötte allt omkring. När sedan jag i Leksand fick ett jobb, och kom att bo en enda mil från er, vi plötsligt stötte på varann en dag, då Lennart peppa´ mig att skaffa ny kompass att efter fyrti´ år igen, i skogen ge mig ut och leta skärm, men ack, det gick ej bra för skalan den, var inte alls som förr, men tack ändå, för se´n du tog mig med på svamputflykt, och en och annan fest och mycket mer, med minnen som jag bär uti mitt sinn. Käre Lennart Du lever nu i tidens blå berättelse där vågor sakta röra tidens strand där vägen leder in i skogens djup och dimman så försåtligt skymt din väg och inga skärmar syntes längre till när se´n du vilse gick på livets stig då ljuv musik ur tidens klocka ljöd nå´n tog din hand och sakta förde dig försiktigt över till en annan strand att vila och ej undra mer om tidens gång. Mitt stora tack för alla år som jag, fått finnas i din vänskapskrets och du ska alltid finnas i mitt sinn, och vill till sist och hälsa i från vännerna i Göteborg. BRITTA