Tänk vad tiden går. Jag kan inte se mig mätt, det är så förunderligt, bara några timmar gammal, en helt färdig liten människa. Ett nyfött flickebarn som ser ut som tryggheten själv, mitt barnbarnsbarn. På en annan bild vilar hon i sin mors omhändertagande famn. En mor, mitt barnbarn, som allvarligt ser på sitt sovande barn. Självklart förnimmer jag lycka inlindat i allvaret där ansvar finns inskrivet, ansvar för ett nytt liv att dana och hjälpa. Man äger inte sina barn, men man har dem jämt. Man gläds när det går bra för dem liksom man mår dåligt när de mår dåligt. Tänk att bara vara åtta minuter gammal, då är åtta timmar en lång tid då den lilla mött både medgång och motgång utan ha förstått det för egentligen handlar det om känslor i den tid som går När jag skriver detta är hon redan drygt två dygn gammal. Tänk vad tiden går.