Tid är inte bara

Tid är inte bara att överleva. Nej, tid är att leva dvs att fylla sin tid med liv. Någon säger att tiden är endimensionell, att det behövs bara ett tal, en tidsangivelse, en tidslinje för att ange tid. Tid har också en riktning, från morgon till kväll, från barndom till ålderdom, från då till nu. Tid går att mäta, med olika sorters klockor från atomur till kroppsrytm. En annan fråga är vad man gör med tiden. Med tiden vet man vad man gjort med tiden. Om man vet det då har man inte bara överlevt, då har man levt. Somligt som man gör känns mer viktigt än annat. Förresten det beror ju på. Tiden i Leksand då jag arbetade på Sveriges Dövas Riksförbunds videostudio där vi gjorde teveprogram på teckenspråk, var en viktig tid. Under min tid där ordnade jag så döva fick samma rätt som hörande att gå på filmskola, vilket var jätteviktigt eftersom dövas språk är visuellt och helt beroende av den rörliga bilden för att kunna förmedlas inte bara till dem som befinner sig inom synhåll. Den verksamheten som jag som chef byggde upp blev så bra att SVT övertog den. Under min tid där fick dövas teckenspråk också status av att vara deras första språk medan svenskan blev det första främmande språket. Det betydde att all samhällsinformation som hörande fick via olika medier skulle de döva få på teeckenspråk. OBS ALL information. Tid är inte något man kan spara på i ett skåp för att använda sedan. Istället gäller det att ta sig tid för att göra det man vill eller ska. Tiden finns bara nu, eller ja, just den tiden fanns bara nyss. I alla fall är det Maltes handbollsträningstid i kväll och då måste jag ha tid att följa honom dit till dess han har lärt sig att själv ta sig dit med tvärbanan och byte till tunnelbanan. All lärdom tar sin tid.