verklig tid

Det är ju genom minnet vi över huvud taget kan ha en upplevelse av tid. Tiden har kraften att förändra samtidigt som att tiden inte kan gå baklänges. Allt som är till för oss måste ha tidens form, men av dess art vet vi inget eftersom tid är både nu och då. Ja,ja, men vi vet att har vi en gång upplevt något så ingår det i vårt nuvarande liv ej blott som ett ”minne” utan som en fortfarande verklighet. Den sanna verkligheten är icke ett evigt varande utan ett ständigt vardande, som någon sagt. Om man beskriver verkligheten på det sättet för det min tanke till vad som finns bortom verkligheten. Allt består av fraktaler både konturen av ett moln, ett träd, ett löv eller röken från en skorsten. Ett fraktalbegrepp som i ökande omfattning används inom olika vetenskaper för att beskriva delar av verkligheten. För den som sett ett spöke eller träffat någon som ”gått igen”, undrar säkert om inte det man ser med sina egna ögon borde ingå i detta fraktalbegrepp och i så fall finnas i verkligheten. Var går gränsen mellan sinnevärlden och den ockulta världen? Enligt fraktalläran så finns det ingen slump utan allt sker efter bestämda regler. Filosofen säger att ”empirismen håller före att den sanna verkligheten är i tiden och att förändringen tillhör verklighetens väsen, utgör lifvet.” En annan filosof säger ”den sanna verkligheten är evig och att allt som är i tiden endast är fenomen för oss af denna eviga verklighet”. Människans tid är begränsad men kanske inte dess verklighet. I fredags var jag med att följa en vän, Catherine Gordon, till den sista vilan. Eftertänkansvärt och såhär tänkte jag: Vinden rister stilla fruset strå rör sakta vissnade blommans stängel knoppen sluter ömt sitt skal om existensens tåliga väntan. Snöflingor breder sitt tysta täcke över saknadens.sköra väsen.