7 december 2009

Tiden går och det är fyrtio år sedan TV 2 började sina sändningar och alla vi som var med då samlades i fredags kväll för att fira jubileet. Snacka om möten! Vi mindes pionjärandan att nu ska det minsann göras bra teve. Vi ville göra program som tittarna inte visste att de saknade. Det fanns pengar, det fanns arbetsglädje, det fanns energi, det fanns kärlek till arbetet. Många av samtalen den kvällen handlade om hur roligt vi hade. Vi glömde att fylla i arbetstidslistor, vi arbetade till programmen var färdiga och upptäckte att det var sen kväll. Men vaddå, det var så roligt att jobba.
I privatlivet drabbades jag då av en stor sorg. Det kom åter till ytan då jag den kvällen träffade de som då stod vid min sida och stöttade i sorgen. Margareta Strömstedt som jag jobbade ihop med just då tog tag i mig så vi kunde fullfölja inspelningsplanen och när arbetsdagen var slut tog vi långa promenader och pratade om livet och döden, om kärleken och saknaden. Hon hjälpte mig att hålla mig ovanför ytan. Sedan fanns andra som tvingade mig att prata om det som hänt. Det var som tiden stod stilla, jag ville fatta vad som hänt, det fick inte vara ofattbart. Men det var det.
För ett par dagar sedan läste jag Nina Björks krönika över Monika Fagerholms nya roman ”Glitterscenen och flickan hon går i ringen med röda gullband”. Hon skriver om hur elegant MF bollar med tiden. ”Samtidigt som tid kan översättas med liv kan det ju översättas med död. Tid är det vi har fått och att använda den gåvan på det enda sätt som den kan användas – genom att leva – är att närma sig döden. Tid är kanske både det mest vardagliga och det mest laddade av existentiella begrepp,” skriver Nina Björk. Eller som jag skrev i en av mina första bloggar att meningen med livet är att leva det.
Vilka tider? Det visar sig att det finns förvirrade koltrastar lite var stans i staden. Jag hör en i parken utanför mitt fönster när jag öppnar för att få in lite morgonluft. Det är alltså kolsvart ute samtidigt som koltrastens vårsång klingar i träden mellan de av regnet blanksvarta grenarna. Men nu är det bara två veckor kvar till vintersolståndet då det vänder och ljuset varsamt tar åt sig tid. Vi går mot ljusare tider.