lördag 10 oktober 2009

TID ÄR NU.

Nu har jag äntligen tid att skriva i min blogg. Var i veckan och såg filmen ”Viva Zapata” där det faktiskt ofta talades om tid. T ex sa man att tid är nu och mer rätt än så kan det knappast bli. Men vad menade de när de måste tänja på tiden. Man kan tänja ut något som stelnat som
t ex en muskel. Men hur tänjer man på tiden? Kanske är det så att man försöker hinna med så mycket som möjligt på en viss tid eller försöka förlänga tiden. Jo, man få skaffa sig mer tid, vilket inte är detsamma som mertid. Hur som helst så har jag tid nu att skriva. Tid är nu…. eller nu … eller förresten den tiden var nyss för nu är nu och inte då.
Nu kan man också högtidlighålla att det är exakt hundra år sedan Selma Lagerlöf fick nobelpriset i litteratur. Selma som jag i min moralfilosofiska forskning funnit att hon önskade att män skulle ha allvar och djup. Hon samlade på egenskaper hos människor i sin omgivning, har hon sagt, egenskaper som hon sedan byggde karaktärer av och gav sina fiktiva gestalter.
Att ingen av hennes manliga gestalter har allvar och djup måste alltså tyda på att de människor hon hade i sin omgivning inte hade de egenskaperna. Denna min forskning som gjordes för tjugo år sedan har inte varit särskilt gångbar i de akademiska kretsarna för inte kunde väl Selmas manliga gestalter vara svaga, tyckte de.
För ett tag sedan såg jag ett program i kunskapskanalen om Staffan Göthe och där säger han att kvinnor oftast brottas med att klara av sin situation medan männen istället flyr, inte tar ansvar, gärna dricker eller förnekar. Han uppmuntrar också det egenartade. Dessutom sa han att teatern ska föreställa, inte avbilda verkligheten. Alltså tror jag att Staffan Göthes pjäser förhåller sig till samma koncept som Selma Lagerlöfs författarskap vad gäller gestaltningen.
Jag har skrivit två essäer om Selma Lagerlöf och som ligger bra i tid med tanke på hennes jubileum. Nu gäller det bara att få någon tidning att ta in dem. En heter Selma Lagerlöfs faustiska förbindelser. Ett ämne som ingen tidigare skrivit om. Faust är hennes favorithjälte i dikten, har jag läst och det föranledde en forskning som blev mycket intressant.
Men nu får det räcka för NU är tiden ute för den här gången.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar