Det händer då och nu.

Det är på allas läppar idag, det som händer med och i Svenskka Akademin (SvA) just nu. Nej det händer inte nu men det är nu man pratar om det. Något som har pågått länge. Själv hamnade jag i smeten för 25 år sedan utan att veta om att det var en smet. Det var när jag besökte det s k Forumet som drevs av kulturprofilen men som då hette Jean Claude Arnault. Jag var där på olika litteratur tilldragelser. En gång satt jag bredvid Gunilla Palmstierna Weiss och  vi hade ett intressant samtal. Det som hände på scenen var också intressant men nånstans fanns där något unket. Detta Forum som drevs med hjälp av SvA:s pengar. Idag vet man att männen i sammanhanget utnyttjade unga kvinnor  som ställde upp för att få in en fot i kulturelitssfären. Själv klarade jag mig.
Detta hände samtidigt som jag skrev på min magisteruppsats i litteratur. En uppsats som kom att handla om de svaga männen i Selma Lagerlöfs (SL) författarskap. SL såg allvar och djup som de egenskaper hon önskade att männen skulle ha. Då ville jag gärna kolla hur det var med karaktärerna i hennes berättelser eftersom hon också sagt att hon studerade männen i sin omgivning och sedan förde över deras egenskaper på sina karaktärer.
Jag kom fram till att ingen av männen i de fem romanerna som jag analyserade hade allvar och djup. Med detta vill jag ha sagt att män både då och nu är svaga och har inte allvar och djup. Men så kan man väl inte generalisera tycker säkert många. Nej naturligtvis inte, bara det att de som inte är svaga är de som bekräftar regeln.
Jag tror att det som hänt med SvA har öppnat för en lavin i jämställdhetsrörelsen.