Kära Hanna och Jocke! 12-11-10 JA Idag det är en särskild dag precis som varje dag den är en bit utav den tid vi lever i då det kan hända vad som helst och som jag sagt så många gånger förr kan någon säga mig vad tiden är en del de säger den är cirkulär men andra att den bara framåt går en bit av tid kan vara blott en stund men ock ibland en nio år så där och just så länge se´n det är de fann varann och blev ett par vår yngste pojk och eran tös uppå ett annat bröllop tror jag visst det var och de som då tog kärleken i famn kan glädjas åt att nu också två vänner till har lovat älska högt och sant för strax när Joakim för jobbet for till Rom att göra lite grann research kom också Hanna dit och sen så var det kört när kärleken slog till. Det här det är en ganska liten duk i pengar inte särskilt mycket värd men dock i den det ligger mycket tid då den består av timtals många stygn motivet har jag knyckt ifrån en målare och tiden det är min present till er de många timmar som det tar att få den klar för mitt i sömnaden bröts tiden plötsligt av när doktorn ringde mig och sa kom genast hit för vi har tid för dig så ska du få en annan höft istället för den gamla som är slut. Men ni ska veta att jag här sytt in förutom tid en himla massa kärlek med Kandinsky han som mönstret gjort han sa att måleriet var en happening precis som livet också är man aldrig vet exakt hur det ska bli men viktigast av allt det ändå är att vårda kärleken men också att få bliva sedd för den person man är att vid varandras sida vänfast stå där båda ser varann och finna trygghet i en relation som i sig bär en kraft där båda har total integritet. Och kära våra barnbarn små vår Hedvig liksom lille Manfred med hör här, för uti hemmet där ni bor där slösas det med kärlek må ni tro där ni tillsammans med er far och mor har hittat vägen till ett liv som nu vävs in i existensens färgrika motiv och blandas i en sagolik brodyr där form och rytm tar plats och vi som blott står utanför och ser vi älskar er och önskar hela er familj allt gott. från svärmor, mor och farmor.

Tid är inte bara

Tid är inte bara att överleva. Nej, tid är att leva dvs att fylla sin tid med liv. Någon säger att tiden är endimensionell, att det behövs bara ett tal, en tidsangivelse, en tidslinje för att ange tid. Tid har också en riktning, från morgon till kväll, från barndom till ålderdom, från då till nu. Tid går att mäta, med olika sorters klockor från atomur till kroppsrytm. En annan fråga är vad man gör med tiden. Med tiden vet man vad man gjort med tiden. Om man vet det då har man inte bara överlevt, då har man levt. Somligt som man gör känns mer viktigt än annat. Förresten det beror ju på. Tiden i Leksand då jag arbetade på Sveriges Dövas Riksförbunds videostudio där vi gjorde teveprogram på teckenspråk, var en viktig tid. Under min tid där ordnade jag så döva fick samma rätt som hörande att gå på filmskola, vilket var jätteviktigt eftersom dövas språk är visuellt och helt beroende av den rörliga bilden för att kunna förmedlas inte bara till dem som befinner sig inom synhåll. Den verksamheten som jag som chef byggde upp blev så bra att SVT övertog den. Under min tid där fick dövas teckenspråk också status av att vara deras första språk medan svenskan blev det första främmande språket. Det betydde att all samhällsinformation som hörande fick via olika medier skulle de döva få på teeckenspråk. OBS ALL information. Tid är inte något man kan spara på i ett skåp för att använda sedan. Istället gäller det att ta sig tid för att göra det man vill eller ska. Tiden finns bara nu, eller ja, just den tiden fanns bara nyss. I alla fall är det Maltes handbollsträningstid i kväll och då måste jag ha tid att följa honom dit till dess han har lärt sig att själv ta sig dit med tvärbanan och byte till tunnelbanan. All lärdom tar sin tid.

Tidstankar

Det var länge sedan jag skrev. Men det är på tiden att det blir ändring på det. Tiden går. Tiden, ja, den självklarhet som blir gåtfull först när vi tänker på den, som Augustinus sa. Själv vill jag tro som de gamla grekerna att tiden är cirkulär i ett kretslopp - man fick alltid en ny chans och det kommer alltid en ny vår.

    Man ska inte jaga tiden för tidsjägaren blir alltid sitt eget byte, sägs det också. Blixtsnabbt är nuet som genast blir ett nyss.

    I ett lexikon står det att enheten för tid är 1 sekund och då handlar det om klocktid och den går inte att stoppa – klockans tyranni. Allmogetid rättar sig efter solen när man ska börja och sluta arbeta. Men det var då det.
    I alla fall är sommaren slut nu, men inte sommartiden för den pågår till den 28 oktober som om avståndet till nordpolen skulle öka med tiden. Vem har bestämt det?

"Regeringen föreskriver i förordningen SFS 1979:988 "Förordning om svensk normaltid" att den för tidsangivning inom landet gällande tiden (svensk normaltid) skall vara den av Bureau International de l'Heure fastställda normaltiden Temps Universel Coordonné (UTC) ökad med en timme."

Ja, så står det skrivet och som jag förstår av människor som intet vet om länder i norr. Jag håller med dem som tycker att det vore bättre med ”normaltid” hela tiden. Eftersom jag alltid vaknar tidigt på morgnarna så gillar jag på våren när man tar bort en timma och vips så sover jag längre. Däremot avskyr jag när man lägger till en timma på hösten, vilket betyder att jag vaknar ännu tidigare och det dröjer ett par veckor innan min tidsrytm blir lika normal som normaltiden.

Men som sagt, nu ska det bli ordning på tidstankarna. Det visar sig tids nog.

Regntid och långsamtid.

Vissa delar av jordklotet har ingen motsvarighet till vad vi kallar vinter. Istället har de regntid. Vad är det då som vi har nu? Det regnar, men kallas inte regntid. Det är svinkallt men kallas inte vinter även om vi har samma temperaturer som vid juletid. Sommartid har vi bara på klockan eftersom det inte känns som sommar ute. Tiden är ur led Finns det ingen som kan vrida den rätt igen. Jag vill ha sommar, inte bara sommartid.

På Nationalmuseet pågår nu en utställning som heter ”Slow Art”. Den visar på en rörelse inom konst och konsthantverk där teknik, material och arbetsprocess har en särskild betydelse. Tillverkningen av föremålen handlar om perspektiv på tid. En process där tid betyder kvalitet mer än kvantitet. Det handlar om vårt förhållningssätt till tid. På föremålen ser man inte hur lång tid det tagit att tillverka dem, men man ser hur väl de är gjorda. Långsamhetens lov. Man får ta sig tid och titta noga.

 

Tid kvar

När känner man sig gammal? Det är klart att eftersom jag snart fyller 82 så är jag i alla fall på väg ditåt, alltdså, att känna mig gammal. Visst känner jag av mina leder, men de har ännu inte hindrat mig från att gympa eller att dansa. Går man på dans och buggar är det omöjligt att säga att jag är gammal. Men det är klart, allt är relativt för även omjag inte känner mig gammal så betraktas jag av min omgivning som gammal. De ser att jag kan göra det mesta själv men är ändå beredda att hjälpa mig ifall jag inte klarar det.

För ett par år sedan på en sällskapsresa till Italien var jag äldst i gruppen och trots att jag var kvickare än de flesta både i huvudet och benen så blev jag utstött för de utgick från att jag inte skulle orka i deras takt. Puh! Ska jag utomlands igen, vilket beror på min ekonomi om jag kan så åker jag nog ensam så behöver jag inte känna att jag är till besvär.

Reser gör jag ofta i Sverige och för ett par veckor sedan var jag i Arvika och höll talet jag citerade i förra bloggen. Det blev succé när jag ”tappade” kjolen och det visade sig att jag hade en kjol till under. Det var en kjol gjord i konstfull batik av Maud Sibclair som bodde i Kåken i Landala och som utställningen på Rackstadmuséet handlade om, alltså med målarna som gick på Valand på 50-talet.

I morgon ska jag till Göteborg då det är boksläpp på boken om Kåken på Lohrs på Kapellplatsen dvs Landala Torg. Då ska Jörgen Zetterquist, en av Calandsmålarna spela äkta tradjazz på sin kornett tillsammans med några andra från The original Landala red hot stompers. Allt har sin tid och tänk att få uppleva den samma underbara musiken mer än femtio år senare. Det har hänt vid några tillfällen tidigare t ex vid min sextio-sjuttio-och åttioårsdag och varje gång har jag tänkt att det nog är den sista. Nu blir det alltså en gång till när man snart är 82 år ung och jag har tid kvar.