Någon frågar: Kan tiden vara relativ? Jo, säger vetenskapsmännen, det kan den vara eftersom tiden går fortare där gravitationen är lägre. Dessutom går den fortare då man har roligt, säger Didi i väntan på Godot. . Men visst finns det frågor för
jag undrar om det någon finns som vet
vad tiden är för någonting.
En del de säger den är cirkulär
men andra att den endast framåt går.
Jag tror att vi nog var och en
har fått ett stycke av en evig tid
en liten bit som delas upp i år
och som man sedan samlar på.
Men dock man lärt sig ganska snart
att tiden ingen guldkant har
ifall man inte själv förgyller den
så därför när man har en hög på åtti´ år
då är det tid att ställa till med fest
med dans och glam i kära vänners krets.
Med tid kan man göra så mycket och jag håller med om vad som sägs i ett italienskt ordspråk att ”förlorad är all tid som ej levts i kärlek”. Italienarna säger också att man ska ge tiden tid.
Själv säger jag att pension betyder inte fritid utan FRI TID att arbeta med vad man vill.
söndag 21 februari 2010
måndag 25 januari 2010
Vilka tider.
25 jan.2010
Vilka tider? Kall vinter kan vara bister eller underbart vacker. Just nu är den bara skit. Man spänner varenda muskel för att inte halka när man promenerar. Väglaget är kriminellt dåligt. Två gånger har jag ramlat, men tack vare att jag trots min ålder är ganska rörlig har jag bara ådragit mig blåmärken och lite svullnad medan jag hört att de ortopediska skadorna har drabbat många. Hoppas att alla de kräver skadestånd från de makthavare som för att kunna höja sina fallskärmar har skurit ned på snöröjningskontot. Eller också har dessa makthavare lagt sina öron för nära klimatforskarna när de varnat för den uppvärmning av klimatet som pågår och därför fryst inne pengar som tidigare användes för snöröjning. Eftersom det nog inte blir några kalla vintrar mer. Tror de alltså.
Just nu går jag i väntans tider! Jag väntar på någon som jag vet ska komma. Vederbörande har skickat signaler som förebådar ankomsten. T ex har fåglarnas vårlåtar ökat i styrka och något knackar på min dörr, den dörr som vaktar mina känslor och som öppnat sig en springa. Jag måste skaffa mig tid att hantera de känslor som pockar på.
Man måste vara på hugget och inte säga jag hinner inte. Jag måste hinna att leva, att älska, att njuta. Jag måste välja vad jag vill göra med min tid. Varje sekund är dyrbar så här i väntans tider. Men jag ser på ljuset att den är på väg, jag hör det på fåglarna och jag känner det i min kropp.
Så här säger Sven-Eric Liedman: ”Ålderdomen kan ena dan upplevas som oändligt långt bort – och tiden fram till den full med möjligheter…” Bortsett från att jag har nått ålderdomen och inte riktigt förstått vad det är för konstigt med den så vill jag se tiden fram till det jag väntar på som full med möjligheter. Om jag utsätter mig för utmaningar så förlänger jag upplevelsen av längden på min dag. Det blir en sorts plustid i väntan på Godot, eller…
Vilka tider? Kall vinter kan vara bister eller underbart vacker. Just nu är den bara skit. Man spänner varenda muskel för att inte halka när man promenerar. Väglaget är kriminellt dåligt. Två gånger har jag ramlat, men tack vare att jag trots min ålder är ganska rörlig har jag bara ådragit mig blåmärken och lite svullnad medan jag hört att de ortopediska skadorna har drabbat många. Hoppas att alla de kräver skadestånd från de makthavare som för att kunna höja sina fallskärmar har skurit ned på snöröjningskontot. Eller också har dessa makthavare lagt sina öron för nära klimatforskarna när de varnat för den uppvärmning av klimatet som pågår och därför fryst inne pengar som tidigare användes för snöröjning. Eftersom det nog inte blir några kalla vintrar mer. Tror de alltså.
Just nu går jag i väntans tider! Jag väntar på någon som jag vet ska komma. Vederbörande har skickat signaler som förebådar ankomsten. T ex har fåglarnas vårlåtar ökat i styrka och något knackar på min dörr, den dörr som vaktar mina känslor och som öppnat sig en springa. Jag måste skaffa mig tid att hantera de känslor som pockar på.
Man måste vara på hugget och inte säga jag hinner inte. Jag måste hinna att leva, att älska, att njuta. Jag måste välja vad jag vill göra med min tid. Varje sekund är dyrbar så här i väntans tider. Men jag ser på ljuset att den är på väg, jag hör det på fåglarna och jag känner det i min kropp.
Så här säger Sven-Eric Liedman: ”Ålderdomen kan ena dan upplevas som oändligt långt bort – och tiden fram till den full med möjligheter…” Bortsett från att jag har nått ålderdomen och inte riktigt förstått vad det är för konstigt med den så vill jag se tiden fram till det jag väntar på som full med möjligheter. Om jag utsätter mig för utmaningar så förlänger jag upplevelsen av längden på min dag. Det blir en sorts plustid i väntan på Godot, eller…
söndag 10 januari 2010
10 jan.2010
Det finns ett italienskt ordspråk som säger ”Ge tiden tid” vilket jag tycker är eftertänkansvärt. Det går att tolka på olika sätt. Kanske är vårt ”Allt har sin tid” samma sak. Som nu t ex då vi gått in i ett nytt år. Julen har haft sin tid, snart dansas den ut och allt kan gå sin gilla gång ända till vecka 13 då påsken får sin tid.
Påskdagen inträffar alltid första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen. Påsken kan alltså som tidigast få sin tid näst sista veckan i mars men aldrig senare än näst sista veckan i april.
Vårt boende har inte med tid att göra så länge vi inte är nomader för då måste man rätta sig efter årstiderna. Nej, jag tänkte på sambo, mambo, särbo eller kärbo. I fredags lärde jag mig att det också finns kulturbo och varmbo. Det där med kulturbo tilltalar mig, att ha en vän som liksom jag är intresserad av kultur. En kultur som inte har sina rötter i ett kapitalistiskt samhälle utan handlar om konst och är släkt med vetenskap.
Annars har juletiden varit bra då jag besökt både Jönköping, Göteborg och Falun. Har klarat mig från förkylningar trots att många i min omgivning hostat och nyst. Har också klarat halkan utom första dagen det hade snöat då jag snubblade och stod på näsan. Men det blev inte värre än en kraftig svullnad och stort blåmärke på ena benet som är över nu.
Nu är också tid för att önska sina vänner God Fortsättning på det nya året.
Påskdagen inträffar alltid första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen. Påsken kan alltså som tidigast få sin tid näst sista veckan i mars men aldrig senare än näst sista veckan i april.
Vårt boende har inte med tid att göra så länge vi inte är nomader för då måste man rätta sig efter årstiderna. Nej, jag tänkte på sambo, mambo, särbo eller kärbo. I fredags lärde jag mig att det också finns kulturbo och varmbo. Det där med kulturbo tilltalar mig, att ha en vän som liksom jag är intresserad av kultur. En kultur som inte har sina rötter i ett kapitalistiskt samhälle utan handlar om konst och är släkt med vetenskap.
Annars har juletiden varit bra då jag besökt både Jönköping, Göteborg och Falun. Har klarat mig från förkylningar trots att många i min omgivning hostat och nyst. Har också klarat halkan utom första dagen det hade snöat då jag snubblade och stod på näsan. Men det blev inte värre än en kraftig svullnad och stort blåmärke på ena benet som är över nu.
Nu är också tid för att önska sina vänner God Fortsättning på det nya året.
torsdag 31 december 2009
Nyårstankar
Vi lever nu i tidens blå berättelse
där vågor sakta röra livets strand
där vi om morgondagen intet vet.
En fjäril i en kupa utav glas
som man försiktigt måste handskas med
så vacker och så skör ska visa oss
en väg dit ljusets gyllne strålar når
kanhända där som tiden slår en volt
och allt kan bara till det bättre bli.
GOTT NYTT ÅR!
där vågor sakta röra livets strand
där vi om morgondagen intet vet.
En fjäril i en kupa utav glas
som man försiktigt måste handskas med
så vacker och så skör ska visa oss
en väg dit ljusets gyllne strålar når
kanhända där som tiden slår en volt
och allt kan bara till det bättre bli.
GOTT NYTT ÅR!
tisdag 22 december 2009
22 december 2009
Nu stundar juletid och jag försöker ta det lugnt. Eftersom jag inte ska ha några gäster har julematen blivit minimal. Skinka med doppspad är ett måste. Har bakat doppbröd förstås som alltid. Inte bara för egen skull utan mina söner som säger att det är ingen jul utan mitt bröd. Klappar har varit lätt att ordna, inte bara går ut och köpa utan istället tillverka eller köpt för länge sedan då jag sprungit på något jag vet skulle uppskattas av olika personer.
Blev lite orolig då jag i lördags fick ont i kroppen och feber. Det var fjärde dagen efter svininfluensasprutan och trodde inte att man kunde bli sjuk av vaccinet så långt efter. Men nästa dag var jag frisk, alltså var det en reaktion.
Jag har skrivit många julkort och skickat många julmejl som vanligt och därför har jag fått många kort och mejl. Men ett par saknar jag och det oroar mig. Nåväl det bärs ut post i morgon också. Så kanske…
Julen är en helg som de gamla hedenhösarna firade för att ljuset återvände till dess de kristna stal det upplyftande i naturens vidunderliga handhavande av årstiderna och tidens gång. Jag fortsätter i hedenhösarnas spår för jag tycker det är så fantastiskt att just på en bestämd minut upphör dagen att kortas och ljuset tar makten. Vi går mot ljusare tider! Yippiii!
Blev lite orolig då jag i lördags fick ont i kroppen och feber. Det var fjärde dagen efter svininfluensasprutan och trodde inte att man kunde bli sjuk av vaccinet så långt efter. Men nästa dag var jag frisk, alltså var det en reaktion.
Jag har skrivit många julkort och skickat många julmejl som vanligt och därför har jag fått många kort och mejl. Men ett par saknar jag och det oroar mig. Nåväl det bärs ut post i morgon också. Så kanske…
Julen är en helg som de gamla hedenhösarna firade för att ljuset återvände till dess de kristna stal det upplyftande i naturens vidunderliga handhavande av årstiderna och tidens gång. Jag fortsätter i hedenhösarnas spår för jag tycker det är så fantastiskt att just på en bestämd minut upphör dagen att kortas och ljuset tar makten. Vi går mot ljusare tider! Yippiii!
22 december 2009
Nu stundar juletid och jag försöker ta det lugnt. Eftersom jag inte ska ha några gäster har julematen blivit minimal. Skinka med doppspad är ett måste. Har bakat doppbröd förstås som alltid. Inte bara för egen skull utan mina söner som säger att det är ingen jul utan mitt bröd. Klappar har varit lätt att ordna, inte bara går ut och köpa utan istället tillverka eller köpt för länge sedan då jag sprungit på något jag vet skulle uppskattas av olika personer.
Blev lite orolig då jag i lördags fick ont i kroppen och feber. Det var fjärde dagen efter svininfluensasprutan och trodde inte att man kunde bli sjuk av vaccinet så långt efter. Men nästa dag var jag frisk, alltså var det en reaktion.
Jag har skrivit många julkort och skickat många julmejl som vanligt och därför har jag fått många kort och mejl. Men ett par saknar jag och det oroar mig. Nåväl det bärs ut post i morgon också. Så kanske…
Julen är en helg som de gamla hedenhösarna firade för att ljuset återvände till dess de kristna stal det upplyftande i naturens vidunderliga handhavande av årstiderna och tidens gång. Jag fortsätter i hedenhösarnas spår för jag tycker det är så fantastiskt att just på en bestämd minut upphör dagen att kortas och ljuset tar makten. Vi går mot ljusare tider! Yippiii!
Blev lite orolig då jag i lördags fick ont i kroppen och feber. Det var fjärde dagen efter svininfluensasprutan och trodde inte att man kunde bli sjuk av vaccinet så långt efter. Men nästa dag var jag frisk, alltså var det en reaktion.
Jag har skrivit många julkort och skickat många julmejl som vanligt och därför har jag fått många kort och mejl. Men ett par saknar jag och det oroar mig. Nåväl det bärs ut post i morgon också. Så kanske…
Julen är en helg som de gamla hedenhösarna firade för att ljuset återvände till dess de kristna stal det upplyftande i naturens vidunderliga handhavande av årstiderna och tidens gång. Jag fortsätter i hedenhösarnas spår för jag tycker det är så fantastiskt att just på en bestämd minut upphör dagen att kortas och ljuset tar makten. Vi går mot ljusare tider! Yippiii!
måndag 7 december 2009
7 december 2009
Tiden går och det är fyrtio år sedan TV 2 började sina sändningar och alla vi som var med då samlades i fredags kväll för att fira jubileet. Snacka om möten! Vi mindes pionjärandan att nu ska det minsann göras bra teve. Vi ville göra program som tittarna inte visste att de saknade. Det fanns pengar, det fanns arbetsglädje, det fanns energi, det fanns kärlek till arbetet. Många av samtalen den kvällen handlade om hur roligt vi hade. Vi glömde att fylla i arbetstidslistor, vi arbetade till programmen var färdiga och upptäckte att det var sen kväll. Men vaddå, det var så roligt att jobba.
I privatlivet drabbades jag då av en stor sorg. Det kom åter till ytan då jag den kvällen träffade de som då stod vid min sida och stöttade i sorgen. Margareta Strömstedt som jag jobbade ihop med just då tog tag i mig så vi kunde fullfölja inspelningsplanen och när arbetsdagen var slut tog vi långa promenader och pratade om livet och döden, om kärleken och saknaden. Hon hjälpte mig att hålla mig ovanför ytan. Sedan fanns andra som tvingade mig att prata om det som hänt. Det var som tiden stod stilla, jag ville fatta vad som hänt, det fick inte vara ofattbart. Men det var det.
För ett par dagar sedan läste jag Nina Björks krönika över Monika Fagerholms nya roman ”Glitterscenen och flickan hon går i ringen med röda gullband”. Hon skriver om hur elegant MF bollar med tiden. ”Samtidigt som tid kan översättas med liv kan det ju översättas med död. Tid är det vi har fått och att använda den gåvan på det enda sätt som den kan användas – genom att leva – är att närma sig döden. Tid är kanske både det mest vardagliga och det mest laddade av existentiella begrepp,” skriver Nina Björk. Eller som jag skrev i en av mina första bloggar att meningen med livet är att leva det.
Vilka tider? Det visar sig att det finns förvirrade koltrastar lite var stans i staden. Jag hör en i parken utanför mitt fönster när jag öppnar för att få in lite morgonluft. Det är alltså kolsvart ute samtidigt som koltrastens vårsång klingar i träden mellan de av regnet blanksvarta grenarna. Men nu är det bara två veckor kvar till vintersolståndet då det vänder och ljuset varsamt tar åt sig tid. Vi går mot ljusare tider.
I privatlivet drabbades jag då av en stor sorg. Det kom åter till ytan då jag den kvällen träffade de som då stod vid min sida och stöttade i sorgen. Margareta Strömstedt som jag jobbade ihop med just då tog tag i mig så vi kunde fullfölja inspelningsplanen och när arbetsdagen var slut tog vi långa promenader och pratade om livet och döden, om kärleken och saknaden. Hon hjälpte mig att hålla mig ovanför ytan. Sedan fanns andra som tvingade mig att prata om det som hänt. Det var som tiden stod stilla, jag ville fatta vad som hänt, det fick inte vara ofattbart. Men det var det.
För ett par dagar sedan läste jag Nina Björks krönika över Monika Fagerholms nya roman ”Glitterscenen och flickan hon går i ringen med röda gullband”. Hon skriver om hur elegant MF bollar med tiden. ”Samtidigt som tid kan översättas med liv kan det ju översättas med död. Tid är det vi har fått och att använda den gåvan på det enda sätt som den kan användas – genom att leva – är att närma sig döden. Tid är kanske både det mest vardagliga och det mest laddade av existentiella begrepp,” skriver Nina Björk. Eller som jag skrev i en av mina första bloggar att meningen med livet är att leva det.
Vilka tider? Det visar sig att det finns förvirrade koltrastar lite var stans i staden. Jag hör en i parken utanför mitt fönster när jag öppnar för att få in lite morgonluft. Det är alltså kolsvart ute samtidigt som koltrastens vårsång klingar i träden mellan de av regnet blanksvarta grenarna. Men nu är det bara två veckor kvar till vintersolståndet då det vänder och ljuset varsamt tar åt sig tid. Vi går mot ljusare tider.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
