Det är som jag har sagt: Allt handlar om tid. Tid är en rikedom eftersom man äger sin tid. Ibland kan man ha gott om tid medan de flesta kanske har ont om tid. Det senaste händer oftast då man sätter igång med ett projekt eftersom man då lägger all sin tid på detta projekt. Det kan handla om en filminspelning eller om att förbereda en föreläsning som man ska hålla som båda kräver stort engagemang. Men det kan också handla om något så enkelt som att köpa och sälja något materiellt då den mesta tiden går åt till att räkna ut hur man gör den största vinsten. Den mesta tiden går då åt till att träffa banken.
I en artikel i DN reder Nina Björk ut fördelen med långsamhet. Hon skriver att långsamhet är ett alternativ till nuvarande samhällsfilosofi där snabb är lika med bra. Ändå kan båda alternativen långsamhet och snabbhet leda fram till samma mål om man bortser från lönsamhet och tillväxt.
Då jag nu tillbringar mycket av min tid med Hedvig, elva månader gammal, måste långsamheten prioriteras eftersom det går lättare att umgås med barn om man inte har bråttom. Det går lättare att dra hennes tröja över huvudet om jag samtidigt leker tittut även om det tar lite längre tid. Att leka tittut är förresten något som hon tycker om och lockar till skratt. Hon kan t o m nästan kikna av skratt när vi leker. När det är tid att sova måste man ”bädda” för det. D v s inte jäkta och säga att nu ska du sova utan leda in henne på hur skönt det ska bli att sova. Det tar tid men lönar sig.
Just nu håller jag på med ett projekt som tar tid. Men eftersom jag är bra på att planera och ser till att varje del i projektet får sin tid behöver jag inte jäkta. Projektet kallas ”soppsöndag” då jag bjuder barn och barnbarn med familjer på soppa och nybakat bröd med ostar. Vi blir femton personer och jag bjuder på en minestronesoppa och en fisksoppa och till efterrätt blir det våfflor. Grundstommen till sopporna är klar och klockan elva ska jag sätta degen och dukningen är påbörjad. Ändå har jag tid att sitta vid datorn och fila på min blogg.
söndag 25 oktober 2009
fredag 16 oktober 2009
Vem har makt över tiden?
”Fler vill ta makten över sin tid” stod det i DN för några dagar sedan. De som vill ta makten över sin tid är inte så intresserade av konsumtion, menade artikelförfattaren, Thomas Lerner som hänvisar till två forskare i ämnet. Vad har makt över tid med konsumtion att göra, undrar då jag. Det finns ju konsumtion som verkligen ger mig makt över min tid och är väl använd tid. Att läsa t ex är en sorts konsumtion eller att äta hälsosam mat är att konsumera eller kan man använda tiden till att öka sin kondition eftersom den är en färskvara, att dansa är heller ingen bortkastad tid.
Jag vet för jag har just kommit hem från dansen i Alvik och mår så himla bra. Jag har konsumerat musik, varit omkramad i sköna tryckare, buggat i häftiga killars rytm, känt hormonerna bubbla i kroppen, känt mig uppskattad, pratat och skrattat. Det vill säga jag har konsumerat livsglädje. Konsumtion på hög nivå är väl använd tid och ingen bortkastad tid. Jag har nytta av dansen hela veckan ända till nästa fredag då jag går dit igen. Tid som ger mig makt över konsumtion.
Jag vet för jag har just kommit hem från dansen i Alvik och mår så himla bra. Jag har konsumerat musik, varit omkramad i sköna tryckare, buggat i häftiga killars rytm, känt hormonerna bubbla i kroppen, känt mig uppskattad, pratat och skrattat. Det vill säga jag har konsumerat livsglädje. Konsumtion på hög nivå är väl använd tid och ingen bortkastad tid. Jag har nytta av dansen hela veckan ända till nästa fredag då jag går dit igen. Tid som ger mig makt över konsumtion.
lördag 10 oktober 2009
TID ÄR NU.
Nu har jag äntligen tid att skriva i min blogg. Var i veckan och såg filmen ”Viva Zapata” där det faktiskt ofta talades om tid. T ex sa man att tid är nu och mer rätt än så kan det knappast bli. Men vad menade de när de måste tänja på tiden. Man kan tänja ut något som stelnat som
t ex en muskel. Men hur tänjer man på tiden? Kanske är det så att man försöker hinna med så mycket som möjligt på en viss tid eller försöka förlänga tiden. Jo, man få skaffa sig mer tid, vilket inte är detsamma som mertid. Hur som helst så har jag tid nu att skriva. Tid är nu…. eller nu … eller förresten den tiden var nyss för nu är nu och inte då.
Nu kan man också högtidlighålla att det är exakt hundra år sedan Selma Lagerlöf fick nobelpriset i litteratur. Selma som jag i min moralfilosofiska forskning funnit att hon önskade att män skulle ha allvar och djup. Hon samlade på egenskaper hos människor i sin omgivning, har hon sagt, egenskaper som hon sedan byggde karaktärer av och gav sina fiktiva gestalter.
Att ingen av hennes manliga gestalter har allvar och djup måste alltså tyda på att de människor hon hade i sin omgivning inte hade de egenskaperna. Denna min forskning som gjordes för tjugo år sedan har inte varit särskilt gångbar i de akademiska kretsarna för inte kunde väl Selmas manliga gestalter vara svaga, tyckte de.
För ett tag sedan såg jag ett program i kunskapskanalen om Staffan Göthe och där säger han att kvinnor oftast brottas med att klara av sin situation medan männen istället flyr, inte tar ansvar, gärna dricker eller förnekar. Han uppmuntrar också det egenartade. Dessutom sa han att teatern ska föreställa, inte avbilda verkligheten. Alltså tror jag att Staffan Göthes pjäser förhåller sig till samma koncept som Selma Lagerlöfs författarskap vad gäller gestaltningen.
Jag har skrivit två essäer om Selma Lagerlöf och som ligger bra i tid med tanke på hennes jubileum. Nu gäller det bara att få någon tidning att ta in dem. En heter Selma Lagerlöfs faustiska förbindelser. Ett ämne som ingen tidigare skrivit om. Faust är hennes favorithjälte i dikten, har jag läst och det föranledde en forskning som blev mycket intressant.
Men nu får det räcka för NU är tiden ute för den här gången.
t ex en muskel. Men hur tänjer man på tiden? Kanske är det så att man försöker hinna med så mycket som möjligt på en viss tid eller försöka förlänga tiden. Jo, man få skaffa sig mer tid, vilket inte är detsamma som mertid. Hur som helst så har jag tid nu att skriva. Tid är nu…. eller nu … eller förresten den tiden var nyss för nu är nu och inte då.
Nu kan man också högtidlighålla att det är exakt hundra år sedan Selma Lagerlöf fick nobelpriset i litteratur. Selma som jag i min moralfilosofiska forskning funnit att hon önskade att män skulle ha allvar och djup. Hon samlade på egenskaper hos människor i sin omgivning, har hon sagt, egenskaper som hon sedan byggde karaktärer av och gav sina fiktiva gestalter.
Att ingen av hennes manliga gestalter har allvar och djup måste alltså tyda på att de människor hon hade i sin omgivning inte hade de egenskaperna. Denna min forskning som gjordes för tjugo år sedan har inte varit särskilt gångbar i de akademiska kretsarna för inte kunde väl Selmas manliga gestalter vara svaga, tyckte de.
För ett tag sedan såg jag ett program i kunskapskanalen om Staffan Göthe och där säger han att kvinnor oftast brottas med att klara av sin situation medan männen istället flyr, inte tar ansvar, gärna dricker eller förnekar. Han uppmuntrar också det egenartade. Dessutom sa han att teatern ska föreställa, inte avbilda verkligheten. Alltså tror jag att Staffan Göthes pjäser förhåller sig till samma koncept som Selma Lagerlöfs författarskap vad gäller gestaltningen.
Jag har skrivit två essäer om Selma Lagerlöf och som ligger bra i tid med tanke på hennes jubileum. Nu gäller det bara att få någon tidning att ta in dem. En heter Selma Lagerlöfs faustiska förbindelser. Ett ämne som ingen tidigare skrivit om. Faust är hennes favorithjälte i dikten, har jag läst och det föranledde en forskning som blev mycket intressant.
Men nu får det räcka för NU är tiden ute för den här gången.
lördag 19 september 2009
19 sept.
Tiden går och det var länge sedan jag skrev något i min blogg. Inte heller har tiden som gått givit mig så många minnen eller så har de hamnat i korttidsminnet. Och så är de borta. Jo, en sak minns jag från sista veckan på landet då jag höstgrävde grönsakslandet. Först skördade jag resten av bondbönorna, förvällde dem och frös in för att användas i sallad på min fest till våren.
När jag sedan började gräva kände jag mig iakttagen. Tittade runt men såg inget. Jo, plötsligt, där nere två meter från fötterna plirade ett par pepparkornsögon på mig. Jag visste det, den brukar alltid komma fram och kolla att jag gör rätt. Den lägger huvudet lite på sned så jag ser det röda bröstet. Sedan pratar vi med varandra, rödhaken och jag. Jag berättar att nu är sommaren slut och vi ska flytta söderut, både han och jag. Han får också veta att jag givit bort guldfiskarna i dammen till Johanna. Hon brukar få dem innan vattnet blir för kallt. De får det bättre hos henne över vintern, eftersom min damm bottenfryser. Det har varit ovanligt sällskapliga fiskar i år som varje morgon väntat vid kanten på morgonmålet. Nästa sommar köper jag nya.
Med rödhaken är det så trevligt för han kommer tillbaka varje år och jag ser den sporadiskt under sommaren medan den alltid är med vid höstgrävningen och orädd finns väldigt nära mig. Den bryr sig inte om de maskar jag kastar till den. Nej, han vill hitta själv, hanterliga småmaskar som han sliter sönder och äter. Förresten vet jag inte om det är en hane eftersom könen har samma färger, men jag tror det. Nästa sommar ska jag kolla om han har någon fru (eller tvärtom).
Hörde en väldigt intressant filosofi om tid i somras på radion. Tiden går fortare ju äldre jag blir och accelerationen går inte att stoppa. När man är två år är ett år halva livet, men när jag är åttio år, är ett år en åttiondel av mitt liv. Dessutom sa föreläsaren att den tidspress vi har idag hade man inte tid med i bondesamhället.
När jag sedan började gräva kände jag mig iakttagen. Tittade runt men såg inget. Jo, plötsligt, där nere två meter från fötterna plirade ett par pepparkornsögon på mig. Jag visste det, den brukar alltid komma fram och kolla att jag gör rätt. Den lägger huvudet lite på sned så jag ser det röda bröstet. Sedan pratar vi med varandra, rödhaken och jag. Jag berättar att nu är sommaren slut och vi ska flytta söderut, både han och jag. Han får också veta att jag givit bort guldfiskarna i dammen till Johanna. Hon brukar få dem innan vattnet blir för kallt. De får det bättre hos henne över vintern, eftersom min damm bottenfryser. Det har varit ovanligt sällskapliga fiskar i år som varje morgon väntat vid kanten på morgonmålet. Nästa sommar köper jag nya.
Med rödhaken är det så trevligt för han kommer tillbaka varje år och jag ser den sporadiskt under sommaren medan den alltid är med vid höstgrävningen och orädd finns väldigt nära mig. Den bryr sig inte om de maskar jag kastar till den. Nej, han vill hitta själv, hanterliga småmaskar som han sliter sönder och äter. Förresten vet jag inte om det är en hane eftersom könen har samma färger, men jag tror det. Nästa sommar ska jag kolla om han har någon fru (eller tvärtom).
Hörde en väldigt intressant filosofi om tid i somras på radion. Tiden går fortare ju äldre jag blir och accelerationen går inte att stoppa. När man är två år är ett år halva livet, men när jag är åttio år, är ett år en åttiondel av mitt liv. Dessutom sa föreläsaren att den tidspress vi har idag hade man inte tid med i bondesamhället.
lördag 22 augusti 2009
Skördetid
Skördetid är ju något som är förknippat med höst då det man sått på våren ska skördas. Visst är det så, men hela livet består av att så och skörda. Om jag inte förbereder mig för vad det vara må har jag heller inget att hämta, dvs inget att skörda. Det är upp till en själv om det finns något att skörda. Vad vore livet om man inte hade något att se fram emot. Jag planerar för saker som ska hända längre fram utan att lägga till ”om jag lever då”. T ex planerar jag för min 80-årsdag som ska firas i Göteborg och som jag skrev om i bloggen om tidsresor. Jag tänker LEVA ända till jag dör, inte bara överleva. Därför sår jag hela tiden. Jag vill inte vakna en morgon och tänka ”vad ska jag göra idag”. Dagen ska vara inplanerad i förväg. När jag är på landet tar trädgården mycket tid. Häromdagen t ex skördade jag bondbönor som jag tillredde och blandade med chevreost, hackad mynta, rivet citronskal och en vinegrettsås av citronsaft och olivolja. Detta bjöd jag mina tjejvänner på i torsdags. Det var filosofiska flickträffen som träffades hos mig och vi hade en varm och livlig kväll. Förutom bondbönesallad bjöd jag på laxpaté med romsås, ädelostquiche, italiensk caprese och nybakat bröd som avåts med fläderblomssaft och vitt vin.Jag höll följande tal:
Förflutet, nutid och vår framtid se´n
har Einstein sagt är blott en illusion
men vi som lever mitt i denna tid
vi vet att den består av minnen dock
av vad som hände förr uti en tid
då när vår framtid ännu oviss var
och framför allt vi inte alls förstod
att tiden då blev grunden till nå´nting
som ännu efter väldigt många år
finns kvar i möten man behöver för
att väl förvalta all den rikedom
som ju vår gamla vänskap blivit till.
Jag tror vi alla vet vad sorger är
då livet nån gång tufsat till vår själ
de finns därinne i ett eget litet rum
men när vi lärt hur de behandlas ska
då gäller det att tala om minsann
att jag är jag och jag är himla bra.
Det där med tid jag vet vi alla har
en egen tro om vad det är för nå´t,
för mig den är, jag tror, nog cirkulär
men ock jag har en annan teori
att tid den är precis som energi
den ej försvinner helt och ej förgås
istället så den övergår och blir
till minnen som jag sedan släpar på
ja allt, av både bittert också ljuvt.
För varje fredag nu jag går på dans
som ger motion åt både kropp och själ
och inte minst varenda en hormon
får sig en kick och undrar vad står på
har tanten galen blitt på gamla da´r.
Men detta allt ihop tillsammans är
en människa med liv och känslor i
som lever, som kan älska och har själ
ett liv där kärlek är en viktig del
när goda vänner träffas och har fest
på en av livets många nya da´r.
Jag är så härligt och oändligt rik
mitt hela hjärta nästan sprängs därav
så därför tack för att ni finns med mig.
Förflutet, nutid och vår framtid se´n
har Einstein sagt är blott en illusion
men vi som lever mitt i denna tid
vi vet att den består av minnen dock
av vad som hände förr uti en tid
då när vår framtid ännu oviss var
och framför allt vi inte alls förstod
att tiden då blev grunden till nå´nting
som ännu efter väldigt många år
finns kvar i möten man behöver för
att väl förvalta all den rikedom
som ju vår gamla vänskap blivit till.
Jag tror vi alla vet vad sorger är
då livet nån gång tufsat till vår själ
de finns därinne i ett eget litet rum
men när vi lärt hur de behandlas ska
då gäller det att tala om minsann
att jag är jag och jag är himla bra.
Det där med tid jag vet vi alla har
en egen tro om vad det är för nå´t,
för mig den är, jag tror, nog cirkulär
men ock jag har en annan teori
att tid den är precis som energi
den ej försvinner helt och ej förgås
istället så den övergår och blir
till minnen som jag sedan släpar på
ja allt, av både bittert också ljuvt.
För varje fredag nu jag går på dans
som ger motion åt både kropp och själ
och inte minst varenda en hormon
får sig en kick och undrar vad står på
har tanten galen blitt på gamla da´r.
Men detta allt ihop tillsammans är
en människa med liv och känslor i
som lever, som kan älska och har själ
ett liv där kärlek är en viktig del
när goda vänner träffas och har fest
på en av livets många nya da´r.
Jag är så härligt och oändligt rik
mitt hela hjärta nästan sprängs därav
så därför tack för att ni finns med mig.
onsdag 12 augusti 2009
- Vad hade du för tid?
- Vad hade du för tid?
En fråga lösryckt från sitt sammanhang säger inte mycket. Det skulle kunna handla om ett klockslag. T ex Vid vilken tid skall du vara hos tandläkaren eller hos doktorn. Eller hur mycket tid hade du på dig för att bygga färdigt din båt. Eller vid vilken tid måste du vara hemma, jag får vara ute hur länge jag vill. Eller också kan frågan ställas då man kommit i mål efter 100-metersloppet eller som när jag fick frågan igår efter orienteringen.
- Vad hade du för tid?
- 36 min och 38 sek och det är hittills den bästa tiden på min bana bland damerna. Alla är inte i mål ännu så vi får se om den håller.
Den höll och jag var jätteglad. Det kändes precis som i ungdomens dagar då jag för det mesta vann. Men det var för över sextio år sedan. Sedan när man bildade familj och fick barn så blev det inte av att man gav sig ut på orienteringstävlingar förrän jag blev pensionär, då en kompis från ungdomstiden lockade mig med på en tävling. Det gick inte så bra kan jag säga. Förr hade kartorna som man tävlade med skala 1:100.000 medan idag springer man för det mesta på 1:10.000 där t o m stora stenar är utsatta på kartan och kontrollerna är gömda.
Nåväl det var i alla fall kul att vara ute i skogen igen och springa med karta och kompass. Sedan dess har jag fortsatt och jag har oftast klarat att hitta alla kontrollerna och kommit i mål men alltid på en dålig tid. Ända till i går då jag på en tävling för veteraner lyckades ha den bästa tiden bland damerna. Det var en kort bana och jag ska erkänna att vi var bara 8 stycken tävlande damer men jag var faktiskt bättre än många av herrarna på samma bana. De flesta medtävlarna har dessutom orienterat i alla år och inte gjort uppehåll som jag.
Som sagt: Vad hade du för tid? Jag hade en bra tid och jag hade tid. Jag använde min tid till att springa på tid. Har du tid? Ja, jag har tid. Har du tid att vänta på mig så kommer jag så fort jag får tid. Får tid? Vem ger mig tid?
En fråga lösryckt från sitt sammanhang säger inte mycket. Det skulle kunna handla om ett klockslag. T ex Vid vilken tid skall du vara hos tandläkaren eller hos doktorn. Eller hur mycket tid hade du på dig för att bygga färdigt din båt. Eller vid vilken tid måste du vara hemma, jag får vara ute hur länge jag vill. Eller också kan frågan ställas då man kommit i mål efter 100-metersloppet eller som när jag fick frågan igår efter orienteringen.
- Vad hade du för tid?
- 36 min och 38 sek och det är hittills den bästa tiden på min bana bland damerna. Alla är inte i mål ännu så vi får se om den håller.
Den höll och jag var jätteglad. Det kändes precis som i ungdomens dagar då jag för det mesta vann. Men det var för över sextio år sedan. Sedan när man bildade familj och fick barn så blev det inte av att man gav sig ut på orienteringstävlingar förrän jag blev pensionär, då en kompis från ungdomstiden lockade mig med på en tävling. Det gick inte så bra kan jag säga. Förr hade kartorna som man tävlade med skala 1:100.000 medan idag springer man för det mesta på 1:10.000 där t o m stora stenar är utsatta på kartan och kontrollerna är gömda.
Nåväl det var i alla fall kul att vara ute i skogen igen och springa med karta och kompass. Sedan dess har jag fortsatt och jag har oftast klarat att hitta alla kontrollerna och kommit i mål men alltid på en dålig tid. Ända till i går då jag på en tävling för veteraner lyckades ha den bästa tiden bland damerna. Det var en kort bana och jag ska erkänna att vi var bara 8 stycken tävlande damer men jag var faktiskt bättre än många av herrarna på samma bana. De flesta medtävlarna har dessutom orienterat i alla år och inte gjort uppehåll som jag.
Som sagt: Vad hade du för tid? Jag hade en bra tid och jag hade tid. Jag använde min tid till att springa på tid. Har du tid? Ja, jag har tid. Har du tid att vänta på mig så kommer jag så fort jag får tid. Får tid? Vem ger mig tid?
onsdag 5 augusti 2009
Tidsresor framåt och bakåt.
Att styra sin tid är, som sagt, bara ytterligare en av alla tidsaspekter. En annan aspekt på tiden är, som jag också fick tips om i DN häromdagen, att som i Barbro Lindgrens författarskap göra tidsresor. En resa till hennes eget barndomsland väcker minnen som hon förmedlar till dagens barn när de läser hennes böcker där de får möta mytologiska minnesbilder fyllda av hot, hemligheter och lyckostunder.
En annan tidsresa gjorde Jakubowski i samma DN då han påminner oss om vad som hände för 80 – 90 år sedan då finansvärlden skakades i sina grundvalar. Precis som det händer nu (som sagt: tiden är cirkulär) Men då hade vetenskapen istället en guldålder då sammanhangen för relativitetsteorin, kvantmekaniken och ofullständighetsteoremet upptäcktes. En av ”upptäckarna” var Einstein som jag gärna återkommer till då han ersatte den absoluta tiden och det absoluta rummet med en absolut rum-tid. Einsteins relativitetsteori har ljusets hastighet som den yttre gränsen för hur fort information kan förflyttas. Också tiden har en begränsning – den är relativ och inte absolut, som hos Newton.
Eftersom vi nu har en finanskris borde ju vetenskapen också ha en guldålder igen. Har den det? Hur är det på kommunikationsfronten? Kommer fildelning, facebook och film i mobilen kontra telecom och bloggandet och twitter att gå till historien som något lika stort som relativitetsteorin?
Varken nu eller sedan kommer man att kunna se in i framtiden…. eller? I alla fall håller jag på att planera för framtiden. Jag önskar så innerligt gärna att en gång till innan jag dör få höra och dansa till musik av Becke och hans gäng tillsammans med Jörgen Zetterquist och Jompa m fl. Becke lovade då han spelade på min 70-årsdag att spela på min 80-årsdag. Därför har jag ordnat lokal den 15 maj nästa år och tänker bjuda in ett 60-tal av vänner och släktingar till fest. Jag tror att med god planering och med hjälp av mina barn och barnbarn ska det kunna bli rai-rai i Göteborg. Men som sagt det krävs god planering framåt i tiden.
En annan tidsresa gjorde Jakubowski i samma DN då han påminner oss om vad som hände för 80 – 90 år sedan då finansvärlden skakades i sina grundvalar. Precis som det händer nu (som sagt: tiden är cirkulär) Men då hade vetenskapen istället en guldålder då sammanhangen för relativitetsteorin, kvantmekaniken och ofullständighetsteoremet upptäcktes. En av ”upptäckarna” var Einstein som jag gärna återkommer till då han ersatte den absoluta tiden och det absoluta rummet med en absolut rum-tid. Einsteins relativitetsteori har ljusets hastighet som den yttre gränsen för hur fort information kan förflyttas. Också tiden har en begränsning – den är relativ och inte absolut, som hos Newton.
Eftersom vi nu har en finanskris borde ju vetenskapen också ha en guldålder igen. Har den det? Hur är det på kommunikationsfronten? Kommer fildelning, facebook och film i mobilen kontra telecom och bloggandet och twitter att gå till historien som något lika stort som relativitetsteorin?
Varken nu eller sedan kommer man att kunna se in i framtiden…. eller? I alla fall håller jag på att planera för framtiden. Jag önskar så innerligt gärna att en gång till innan jag dör få höra och dansa till musik av Becke och hans gäng tillsammans med Jörgen Zetterquist och Jompa m fl. Becke lovade då han spelade på min 70-årsdag att spela på min 80-årsdag. Därför har jag ordnat lokal den 15 maj nästa år och tänker bjuda in ett 60-tal av vänner och släktingar till fest. Jag tror att med god planering och med hjälp av mina barn och barnbarn ska det kunna bli rai-rai i Göteborg. Men som sagt det krävs god planering framåt i tiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
