Skördetid är ju något som är förknippat med höst då det man sått på våren ska skördas. Visst är det så, men hela livet består av att så och skörda. Om jag inte förbereder mig för vad det vara må har jag heller inget att hämta, dvs inget att skörda. Det är upp till en själv om det finns något att skörda. Vad vore livet om man inte hade något att se fram emot. Jag planerar för saker som ska hända längre fram utan att lägga till ”om jag lever då”. T ex planerar jag för min 80-årsdag som ska firas i Göteborg och som jag skrev om i bloggen om tidsresor. Jag tänker LEVA ända till jag dör, inte bara överleva. Därför sår jag hela tiden. Jag vill inte vakna en morgon och tänka ”vad ska jag göra idag”. Dagen ska vara inplanerad i förväg. När jag är på landet tar trädgården mycket tid. Häromdagen t ex skördade jag bondbönor som jag tillredde och blandade med chevreost, hackad mynta, rivet citronskal och en vinegrettsås av citronsaft och olivolja. Detta bjöd jag mina tjejvänner på i torsdags. Det var filosofiska flickträffen som träffades hos mig och vi hade en varm och livlig kväll. Förutom bondbönesallad bjöd jag på laxpaté med romsås, ädelostquiche, italiensk caprese och nybakat bröd som avåts med fläderblomssaft och vitt vin.Jag höll följande tal:
Förflutet, nutid och vår framtid se´n
har Einstein sagt är blott en illusion
men vi som lever mitt i denna tid
vi vet att den består av minnen dock
av vad som hände förr uti en tid
då när vår framtid ännu oviss var
och framför allt vi inte alls förstod
att tiden då blev grunden till nå´nting
som ännu efter väldigt många år
finns kvar i möten man behöver för
att väl förvalta all den rikedom
som ju vår gamla vänskap blivit till.
Jag tror vi alla vet vad sorger är
då livet nån gång tufsat till vår själ
de finns därinne i ett eget litet rum
men när vi lärt hur de behandlas ska
då gäller det att tala om minsann
att jag är jag och jag är himla bra.
Det där med tid jag vet vi alla har
en egen tro om vad det är för nå´t,
för mig den är, jag tror, nog cirkulär
men ock jag har en annan teori
att tid den är precis som energi
den ej försvinner helt och ej förgås
istället så den övergår och blir
till minnen som jag sedan släpar på
ja allt, av både bittert också ljuvt.
För varje fredag nu jag går på dans
som ger motion åt både kropp och själ
och inte minst varenda en hormon
får sig en kick och undrar vad står på
har tanten galen blitt på gamla da´r.
Men detta allt ihop tillsammans är
en människa med liv och känslor i
som lever, som kan älska och har själ
ett liv där kärlek är en viktig del
när goda vänner träffas och har fest
på en av livets många nya da´r.
Jag är så härligt och oändligt rik
mitt hela hjärta nästan sprängs därav
så därför tack för att ni finns med mig.
lördag 22 augusti 2009
onsdag 12 augusti 2009
- Vad hade du för tid?
- Vad hade du för tid?
En fråga lösryckt från sitt sammanhang säger inte mycket. Det skulle kunna handla om ett klockslag. T ex Vid vilken tid skall du vara hos tandläkaren eller hos doktorn. Eller hur mycket tid hade du på dig för att bygga färdigt din båt. Eller vid vilken tid måste du vara hemma, jag får vara ute hur länge jag vill. Eller också kan frågan ställas då man kommit i mål efter 100-metersloppet eller som när jag fick frågan igår efter orienteringen.
- Vad hade du för tid?
- 36 min och 38 sek och det är hittills den bästa tiden på min bana bland damerna. Alla är inte i mål ännu så vi får se om den håller.
Den höll och jag var jätteglad. Det kändes precis som i ungdomens dagar då jag för det mesta vann. Men det var för över sextio år sedan. Sedan när man bildade familj och fick barn så blev det inte av att man gav sig ut på orienteringstävlingar förrän jag blev pensionär, då en kompis från ungdomstiden lockade mig med på en tävling. Det gick inte så bra kan jag säga. Förr hade kartorna som man tävlade med skala 1:100.000 medan idag springer man för det mesta på 1:10.000 där t o m stora stenar är utsatta på kartan och kontrollerna är gömda.
Nåväl det var i alla fall kul att vara ute i skogen igen och springa med karta och kompass. Sedan dess har jag fortsatt och jag har oftast klarat att hitta alla kontrollerna och kommit i mål men alltid på en dålig tid. Ända till i går då jag på en tävling för veteraner lyckades ha den bästa tiden bland damerna. Det var en kort bana och jag ska erkänna att vi var bara 8 stycken tävlande damer men jag var faktiskt bättre än många av herrarna på samma bana. De flesta medtävlarna har dessutom orienterat i alla år och inte gjort uppehåll som jag.
Som sagt: Vad hade du för tid? Jag hade en bra tid och jag hade tid. Jag använde min tid till att springa på tid. Har du tid? Ja, jag har tid. Har du tid att vänta på mig så kommer jag så fort jag får tid. Får tid? Vem ger mig tid?
En fråga lösryckt från sitt sammanhang säger inte mycket. Det skulle kunna handla om ett klockslag. T ex Vid vilken tid skall du vara hos tandläkaren eller hos doktorn. Eller hur mycket tid hade du på dig för att bygga färdigt din båt. Eller vid vilken tid måste du vara hemma, jag får vara ute hur länge jag vill. Eller också kan frågan ställas då man kommit i mål efter 100-metersloppet eller som när jag fick frågan igår efter orienteringen.
- Vad hade du för tid?
- 36 min och 38 sek och det är hittills den bästa tiden på min bana bland damerna. Alla är inte i mål ännu så vi får se om den håller.
Den höll och jag var jätteglad. Det kändes precis som i ungdomens dagar då jag för det mesta vann. Men det var för över sextio år sedan. Sedan när man bildade familj och fick barn så blev det inte av att man gav sig ut på orienteringstävlingar förrän jag blev pensionär, då en kompis från ungdomstiden lockade mig med på en tävling. Det gick inte så bra kan jag säga. Förr hade kartorna som man tävlade med skala 1:100.000 medan idag springer man för det mesta på 1:10.000 där t o m stora stenar är utsatta på kartan och kontrollerna är gömda.
Nåväl det var i alla fall kul att vara ute i skogen igen och springa med karta och kompass. Sedan dess har jag fortsatt och jag har oftast klarat att hitta alla kontrollerna och kommit i mål men alltid på en dålig tid. Ända till i går då jag på en tävling för veteraner lyckades ha den bästa tiden bland damerna. Det var en kort bana och jag ska erkänna att vi var bara 8 stycken tävlande damer men jag var faktiskt bättre än många av herrarna på samma bana. De flesta medtävlarna har dessutom orienterat i alla år och inte gjort uppehåll som jag.
Som sagt: Vad hade du för tid? Jag hade en bra tid och jag hade tid. Jag använde min tid till att springa på tid. Har du tid? Ja, jag har tid. Har du tid att vänta på mig så kommer jag så fort jag får tid. Får tid? Vem ger mig tid?
onsdag 5 augusti 2009
Tidsresor framåt och bakåt.
Att styra sin tid är, som sagt, bara ytterligare en av alla tidsaspekter. En annan aspekt på tiden är, som jag också fick tips om i DN häromdagen, att som i Barbro Lindgrens författarskap göra tidsresor. En resa till hennes eget barndomsland väcker minnen som hon förmedlar till dagens barn när de läser hennes böcker där de får möta mytologiska minnesbilder fyllda av hot, hemligheter och lyckostunder.
En annan tidsresa gjorde Jakubowski i samma DN då han påminner oss om vad som hände för 80 – 90 år sedan då finansvärlden skakades i sina grundvalar. Precis som det händer nu (som sagt: tiden är cirkulär) Men då hade vetenskapen istället en guldålder då sammanhangen för relativitetsteorin, kvantmekaniken och ofullständighetsteoremet upptäcktes. En av ”upptäckarna” var Einstein som jag gärna återkommer till då han ersatte den absoluta tiden och det absoluta rummet med en absolut rum-tid. Einsteins relativitetsteori har ljusets hastighet som den yttre gränsen för hur fort information kan förflyttas. Också tiden har en begränsning – den är relativ och inte absolut, som hos Newton.
Eftersom vi nu har en finanskris borde ju vetenskapen också ha en guldålder igen. Har den det? Hur är det på kommunikationsfronten? Kommer fildelning, facebook och film i mobilen kontra telecom och bloggandet och twitter att gå till historien som något lika stort som relativitetsteorin?
Varken nu eller sedan kommer man att kunna se in i framtiden…. eller? I alla fall håller jag på att planera för framtiden. Jag önskar så innerligt gärna att en gång till innan jag dör få höra och dansa till musik av Becke och hans gäng tillsammans med Jörgen Zetterquist och Jompa m fl. Becke lovade då han spelade på min 70-årsdag att spela på min 80-årsdag. Därför har jag ordnat lokal den 15 maj nästa år och tänker bjuda in ett 60-tal av vänner och släktingar till fest. Jag tror att med god planering och med hjälp av mina barn och barnbarn ska det kunna bli rai-rai i Göteborg. Men som sagt det krävs god planering framåt i tiden.
En annan tidsresa gjorde Jakubowski i samma DN då han påminner oss om vad som hände för 80 – 90 år sedan då finansvärlden skakades i sina grundvalar. Precis som det händer nu (som sagt: tiden är cirkulär) Men då hade vetenskapen istället en guldålder då sammanhangen för relativitetsteorin, kvantmekaniken och ofullständighetsteoremet upptäcktes. En av ”upptäckarna” var Einstein som jag gärna återkommer till då han ersatte den absoluta tiden och det absoluta rummet med en absolut rum-tid. Einsteins relativitetsteori har ljusets hastighet som den yttre gränsen för hur fort information kan förflyttas. Också tiden har en begränsning – den är relativ och inte absolut, som hos Newton.
Eftersom vi nu har en finanskris borde ju vetenskapen också ha en guldålder igen. Har den det? Hur är det på kommunikationsfronten? Kommer fildelning, facebook och film i mobilen kontra telecom och bloggandet och twitter att gå till historien som något lika stort som relativitetsteorin?
Varken nu eller sedan kommer man att kunna se in i framtiden…. eller? I alla fall håller jag på att planera för framtiden. Jag önskar så innerligt gärna att en gång till innan jag dör få höra och dansa till musik av Becke och hans gäng tillsammans med Jörgen Zetterquist och Jompa m fl. Becke lovade då han spelade på min 70-årsdag att spela på min 80-årsdag. Därför har jag ordnat lokal den 15 maj nästa år och tänker bjuda in ett 60-tal av vänner och släktingar till fest. Jag tror att med god planering och med hjälp av mina barn och barnbarn ska det kunna bli rai-rai i Göteborg. Men som sagt det krävs god planering framåt i tiden.
lördag 25 juli 2009
Att styra sin egen tid
Att styra sin egen tid
Det var inte utan anledning som jag bestämde mig för att mina FUNDROR skulle utgå från TIDEN eftersom allt vårt handlande och varande alltid kan placeras i tid och rum. När jag läser texter som jag skrivit för länge sedan hittar jag många exempel på mitt filosoferande om tid. I dagens DN kunde jag också surfa på en tidsvåg i artikel efter artikel.
- Jag älskar att styra min egen tid. De flesta säger att den största förmånen är pengar, bilar eller resor, men för mig är möjligheten att styra min tid det främsta privilegiet, säger Fredrik Belfrage i en artikel med anledning av sin 60-årsdag.
Det är väl så sant som det är sagt men då vill jag tillägga att det ändå i botten ligger en viss planering. T ex om jag vill åka tåg till pris som passar en pensionärsbudget måste den biljetten köpas långt före själva resan och därför lägger sig SJ i och styr min tidsplanering.
Detta sagt med anledning av min nyss gjorda göteborgsresa. Den bestod i två innehållsrika möten varvid jag på ett tidigt stadium bad att de skulle fastställa datum så att jag kunde köpa biljett så tidigt som möjligt. Jodå, jag fick 95-kronorsbiljett till ”mjölktåget” medan X2000 tågets 95-kronorsbiljetter var slut. Men det var okey för tid det har jag gått om.
Det första mötet var med mina kusiner och deras familjer på Hjuvik och som jag försöker planera in på sommaren dels för att träffa min släkt, dels för att få ett salt bad och inte minst för att där finns plats att övernatta. De bjöd på hämtning vid tåget och sedan en underbar middag och skön samvaro. Vi, några tillhör ju den äldre generationen och tyvärr blev det alldeles för märkbart eftersom ett par inte var så rörliga längre och hade ont. Märkta av tidens tand.
Nästa morgon gick jag själv ned till bryggan och fick mitt salta bad och fick sedan skjuts av mellangenerationen till nästa möte som var det som styrt min tid till Göteborg.
På 1940-talet höll vi till på Kålltorps Ungdomsgård ett stort gäng. Vi var där nästan varje kväll och där fanns olika aktiviteter. Föreståndaren hette Rune Oskarsson och han såg till att gänget höll samman och som gjort att vi fortfarande regelbundet träffas efter sextiofem år. Jag har förresten skrivit en bok om ”Gården” som vi kallade den, en bok som jag ville kalla ”50 år av en ungdomskulturs utveckling” eftersom jag beskriver hur det började och hur det utvecklades till år 1994. Nåväl nu hade en av gänget som har resurser för att samla 30 stycken hemma hos sig kallat oss samman med respektive och några till. Vi är alla i 80-årsåldern så där fanns många kryckor att snubbla på, men humöret var det inget fel på. Jag som lämnat Göteborg har inte varit med på alla deras möten som inträffar ofta under året men ändå är jag en av dem. Vi känner varandra ganska väl och samtalsämnen var det gått om och jag höll ett litet kåseri på blankvers som jag brukar och som följer här:
Förflutet, nutid och vår framtid se´n
har Einstein sagt är blott en illusion
men vi som lever mitt i denna tid
vi vet att den består av minnen dock
av vad som hände förr uti en tid
då när vår framtid ännu oviss var
och framför allt vi inte alls förstod
att tiden då blev grunden till nå´nting
som ännu efter mer än sexti´ år
finns kvar som vänskap kärlek hopp och tro
liksom i möten man behöver för
att väl förvalta all den rikedom
som ju vår långa vänskap blivit till.
Vi vet det var i Gårdens trygga hägn
vi fick vår första lärdom i
kamratskap och i solidaritet
och i betydelsen att vi, i oss
fick se att du är du och jag är jag
på det att alla vi är himla bra.
Det där med tid jag vet vi alla har
en egen tro om vad det är för nå´t,
för mig den är, jag tror, nog cirkulär
men ock jag har en annan teori
att tid den är precis som energi
den ej försvinner helt och ej förgås
istället så den övergår och blir
till minnen som jag sedan släpar på
ja allt, av både bittert också ljuvt.
Visst minns vi dansen varje lördag kväll
då sockerdricka var den starkaste
av drycker som vi drack minsann
ändock jag tror att dansen för oss då
den satte fart på månget känslosvall
på det att erotiken vakna´ upp
och gav till livet en helt annan vidd
“Give me five minutes more, only five”.
På det så vill jag säga er till sist
den känslan har jag plockat fram igen
då varje fredag nu jag går på dans
som ger motion åt både kropp och själ
och inte minst varenda en hormon
får sig en kick och undrar vad står på
har tanten galen blitt på gamla da´r
så nöjd och glad jag tacka vill idag
till Ulla också Truls för att ni finns
och ordnar årlig träff hos er igen
som gör så att vår vänskap hålls vid liv
det är förvisso en realitet.
Och det får vara slut för denna gången och i nästa fundra ska jag fortsätta filosofera kring artiklarna jag läste i DN idag t ex om att allt är relativt.
Det var inte utan anledning som jag bestämde mig för att mina FUNDROR skulle utgå från TIDEN eftersom allt vårt handlande och varande alltid kan placeras i tid och rum. När jag läser texter som jag skrivit för länge sedan hittar jag många exempel på mitt filosoferande om tid. I dagens DN kunde jag också surfa på en tidsvåg i artikel efter artikel.
- Jag älskar att styra min egen tid. De flesta säger att den största förmånen är pengar, bilar eller resor, men för mig är möjligheten att styra min tid det främsta privilegiet, säger Fredrik Belfrage i en artikel med anledning av sin 60-årsdag.
Det är väl så sant som det är sagt men då vill jag tillägga att det ändå i botten ligger en viss planering. T ex om jag vill åka tåg till pris som passar en pensionärsbudget måste den biljetten köpas långt före själva resan och därför lägger sig SJ i och styr min tidsplanering.
Detta sagt med anledning av min nyss gjorda göteborgsresa. Den bestod i två innehållsrika möten varvid jag på ett tidigt stadium bad att de skulle fastställa datum så att jag kunde köpa biljett så tidigt som möjligt. Jodå, jag fick 95-kronorsbiljett till ”mjölktåget” medan X2000 tågets 95-kronorsbiljetter var slut. Men det var okey för tid det har jag gått om.
Det första mötet var med mina kusiner och deras familjer på Hjuvik och som jag försöker planera in på sommaren dels för att träffa min släkt, dels för att få ett salt bad och inte minst för att där finns plats att övernatta. De bjöd på hämtning vid tåget och sedan en underbar middag och skön samvaro. Vi, några tillhör ju den äldre generationen och tyvärr blev det alldeles för märkbart eftersom ett par inte var så rörliga längre och hade ont. Märkta av tidens tand.
Nästa morgon gick jag själv ned till bryggan och fick mitt salta bad och fick sedan skjuts av mellangenerationen till nästa möte som var det som styrt min tid till Göteborg.
På 1940-talet höll vi till på Kålltorps Ungdomsgård ett stort gäng. Vi var där nästan varje kväll och där fanns olika aktiviteter. Föreståndaren hette Rune Oskarsson och han såg till att gänget höll samman och som gjort att vi fortfarande regelbundet träffas efter sextiofem år. Jag har förresten skrivit en bok om ”Gården” som vi kallade den, en bok som jag ville kalla ”50 år av en ungdomskulturs utveckling” eftersom jag beskriver hur det började och hur det utvecklades till år 1994. Nåväl nu hade en av gänget som har resurser för att samla 30 stycken hemma hos sig kallat oss samman med respektive och några till. Vi är alla i 80-årsåldern så där fanns många kryckor att snubbla på, men humöret var det inget fel på. Jag som lämnat Göteborg har inte varit med på alla deras möten som inträffar ofta under året men ändå är jag en av dem. Vi känner varandra ganska väl och samtalsämnen var det gått om och jag höll ett litet kåseri på blankvers som jag brukar och som följer här:
Förflutet, nutid och vår framtid se´n
har Einstein sagt är blott en illusion
men vi som lever mitt i denna tid
vi vet att den består av minnen dock
av vad som hände förr uti en tid
då när vår framtid ännu oviss var
och framför allt vi inte alls förstod
att tiden då blev grunden till nå´nting
som ännu efter mer än sexti´ år
finns kvar som vänskap kärlek hopp och tro
liksom i möten man behöver för
att väl förvalta all den rikedom
som ju vår långa vänskap blivit till.
Vi vet det var i Gårdens trygga hägn
vi fick vår första lärdom i
kamratskap och i solidaritet
och i betydelsen att vi, i oss
fick se att du är du och jag är jag
på det att alla vi är himla bra.
Det där med tid jag vet vi alla har
en egen tro om vad det är för nå´t,
för mig den är, jag tror, nog cirkulär
men ock jag har en annan teori
att tid den är precis som energi
den ej försvinner helt och ej förgås
istället så den övergår och blir
till minnen som jag sedan släpar på
ja allt, av både bittert också ljuvt.
Visst minns vi dansen varje lördag kväll
då sockerdricka var den starkaste
av drycker som vi drack minsann
ändock jag tror att dansen för oss då
den satte fart på månget känslosvall
på det att erotiken vakna´ upp
och gav till livet en helt annan vidd
“Give me five minutes more, only five”.
På det så vill jag säga er till sist
den känslan har jag plockat fram igen
då varje fredag nu jag går på dans
som ger motion åt både kropp och själ
och inte minst varenda en hormon
får sig en kick och undrar vad står på
har tanten galen blitt på gamla da´r
så nöjd och glad jag tacka vill idag
till Ulla också Truls för att ni finns
och ordnar årlig träff hos er igen
som gör så att vår vänskap hålls vid liv
det är förvisso en realitet.
Och det får vara slut för denna gången och i nästa fundra ska jag fortsätta filosofera kring artiklarna jag läste i DN idag t ex om att allt är relativt.
Att styra sin egen tid
Att styra sin egen tid
Det var inte utan anledning som jag bestämde mig för att mina FUNDROR skulle utgå från TIDEN eftersom allt vårt handlande och varande alltid kan placeras i tid och rum. När jag läst texter som jag skrivit för länge sedan hittar jag många exempel på mitt filosoferandeI dagens DN kunde jag surfa på en tidsvåg i artikel efter artikel.
- Jag älskar att styra min egen tid. De flesta säger att den största förmånen är pengar, bilar eller resor, men för mig är möjligheten att styra min tid det främsta privilegiet, säger Fredrik Belfrage i en artikel med anledning av sin 60-årsdag.
Det är väl så sant som det är sagt men då vill jag tillägga att det ändå i botten ligger en viss planering. T ex om jag vill åka tåg till pris som passar en pensionärsbudget måste den biljetten köpas långt före själva resan och därför lägger sig SJ i och styr min tidsplanering.
Detta sagt med anledning av min nyss gjorda göteborgsresa. Den bestod i två innehållsrika möten varvid jag på ett tidigt stadium bad att de skulle fastställa datum så att jag kunde köpa biljett så tidigt som möjligt. Jodå, jag fick 95-kronorsbiljett till ”mjölktåget” medan X2000 tågets 95-kronorsbiljetter var slut. Men det var okey för tid det har jag gått om.
Det första mötet var med mina kusiner och deras familjer på Hjuvik och som jag försöker planera in på sommaren dels för att träffa min släkt, dels för att få ett salt bad och inte minst för att där finns plats att övernatta. De bjöd på hämtning vid tåget och sedan en underbar middag och samvaro. Vi några tillhör ju den äldre generationen och tyvärr blev det alldeles för märkbart eftersom ett par inte var så rörliga längre och hade ont.
Nästa morgon gick jag själv ned till bryggan och fick mitt salta bad och fick sedan skjuts av mellangenerationen till nästa möte som var det som styrt min tid till Göteborg.
På 1940-talet höll vi till på Kålltorps Ungdomsgård ett stort gäng. Vi var där nästan varje kväll och där fanns olika aktiviteter. Föreståndaren hette Rune Oskarsson och han såg till att gänget höll samman och som gjort att vi fortfarande regelbundet träffas efter sextiofem år. Jag har förresten skrivit en bok om ”Gården” som vi kallade den, en bok som jag ville kalla ”50 år av en ungdomskulturs utveckling” eftersom jag beskriver hur det började och hur det utvecklades till år 1994. Nåväl nu hade en av gänget som har resurser för att samla 30 stycken hemma hos sig kallat oss samman med respektive och några till. Vi är alla i 80-årsåldern så där fanns många kryckor men humöret var det inget fel på. Jag som lämnat Göteborg har inte varit med på alla deras möten som inträffar ofta under året men ändå är jag en av dem. Vi känner varandra ganska väl och samtalsämnen var det gått om och jag höll ett litet kåseri på blankvers som jag brukar och som följer här:
Förflutet, nutid och vår framtid se´n
har Einstein sagt är blott en illusion
men vi som lever mitt i denna tid
vi vet att den består av minnen dock
av vad som hände förr uti en tid
då när vår framtid ännu oviss var
och framför allt vi inte alls förstod
att tiden då blev grunden till nå´nting
som ännu efter mer än sexti´ år
finns kvar som vänskap kärlek hopp och tro
liksom i möten man behöver för
att väl förvalta all den rikedom
som ju vår långa vänskap blivit till.
Vi vet det var i Gårdens trygga hägn
vi fick vår första lärdom i
kamratskap och i solidaritet
och i betydelsen att vi, i oss
fick se att du är du och jag är jag
på det att alla vi är himla bra.
Det där med tid jag vet vi alla har
en egen tro om vad det är för nå´t,
för mig den är, jag tror, nog cirkulär
men ock jag har en annan teori
att tid den är precis som energi
den ej försvinner helt och ej förgås
istället så den övergår och blir
till minnen som jag sedan släpar på
ja allt, av både bittert också ljuvt.
Visst minns vi dansen varje lördag kväll
då sockerdricka var den starkaste
av drycker som vi drack minsann
ändock jag tror att dansen för oss då
den satte fart på månget känslosvall
på det att erotiken vakna´ upp
och gav till livet en helt annan vidd
“Give me five minutes more, only five”.
På det så vill jag säga er till sist
den känslan har jag plockat fram igen
då varje fredag nu jag går på dans
som ger motion åt både kropp och själ
och inte minst varenda en hormon
får sig en kick och undrar vad står på
har tanten galen blitt på gamla da´r
så nöjd och glad jag tacka vill idag
till Ulla också Truls för att ni finns
och ordnar årlig träff hos er igen
som gör så att vår vänskap hålls vid liv
det är förvisso en realitet.
Och det får vara slut för denna gången och i nästa fundra ska jag fortsätta filosofera kring artiklarna jag läste i DN idag t ex om att allt är relativt.
Det var inte utan anledning som jag bestämde mig för att mina FUNDROR skulle utgå från TIDEN eftersom allt vårt handlande och varande alltid kan placeras i tid och rum. När jag läst texter som jag skrivit för länge sedan hittar jag många exempel på mitt filosoferandeI dagens DN kunde jag surfa på en tidsvåg i artikel efter artikel.
- Jag älskar att styra min egen tid. De flesta säger att den största förmånen är pengar, bilar eller resor, men för mig är möjligheten att styra min tid det främsta privilegiet, säger Fredrik Belfrage i en artikel med anledning av sin 60-årsdag.
Det är väl så sant som det är sagt men då vill jag tillägga att det ändå i botten ligger en viss planering. T ex om jag vill åka tåg till pris som passar en pensionärsbudget måste den biljetten köpas långt före själva resan och därför lägger sig SJ i och styr min tidsplanering.
Detta sagt med anledning av min nyss gjorda göteborgsresa. Den bestod i två innehållsrika möten varvid jag på ett tidigt stadium bad att de skulle fastställa datum så att jag kunde köpa biljett så tidigt som möjligt. Jodå, jag fick 95-kronorsbiljett till ”mjölktåget” medan X2000 tågets 95-kronorsbiljetter var slut. Men det var okey för tid det har jag gått om.
Det första mötet var med mina kusiner och deras familjer på Hjuvik och som jag försöker planera in på sommaren dels för att träffa min släkt, dels för att få ett salt bad och inte minst för att där finns plats att övernatta. De bjöd på hämtning vid tåget och sedan en underbar middag och samvaro. Vi några tillhör ju den äldre generationen och tyvärr blev det alldeles för märkbart eftersom ett par inte var så rörliga längre och hade ont.
Nästa morgon gick jag själv ned till bryggan och fick mitt salta bad och fick sedan skjuts av mellangenerationen till nästa möte som var det som styrt min tid till Göteborg.
På 1940-talet höll vi till på Kålltorps Ungdomsgård ett stort gäng. Vi var där nästan varje kväll och där fanns olika aktiviteter. Föreståndaren hette Rune Oskarsson och han såg till att gänget höll samman och som gjort att vi fortfarande regelbundet träffas efter sextiofem år. Jag har förresten skrivit en bok om ”Gården” som vi kallade den, en bok som jag ville kalla ”50 år av en ungdomskulturs utveckling” eftersom jag beskriver hur det började och hur det utvecklades till år 1994. Nåväl nu hade en av gänget som har resurser för att samla 30 stycken hemma hos sig kallat oss samman med respektive och några till. Vi är alla i 80-årsåldern så där fanns många kryckor men humöret var det inget fel på. Jag som lämnat Göteborg har inte varit med på alla deras möten som inträffar ofta under året men ändå är jag en av dem. Vi känner varandra ganska väl och samtalsämnen var det gått om och jag höll ett litet kåseri på blankvers som jag brukar och som följer här:
Förflutet, nutid och vår framtid se´n
har Einstein sagt är blott en illusion
men vi som lever mitt i denna tid
vi vet att den består av minnen dock
av vad som hände förr uti en tid
då när vår framtid ännu oviss var
och framför allt vi inte alls förstod
att tiden då blev grunden till nå´nting
som ännu efter mer än sexti´ år
finns kvar som vänskap kärlek hopp och tro
liksom i möten man behöver för
att väl förvalta all den rikedom
som ju vår långa vänskap blivit till.
Vi vet det var i Gårdens trygga hägn
vi fick vår första lärdom i
kamratskap och i solidaritet
och i betydelsen att vi, i oss
fick se att du är du och jag är jag
på det att alla vi är himla bra.
Det där med tid jag vet vi alla har
en egen tro om vad det är för nå´t,
för mig den är, jag tror, nog cirkulär
men ock jag har en annan teori
att tid den är precis som energi
den ej försvinner helt och ej förgås
istället så den övergår och blir
till minnen som jag sedan släpar på
ja allt, av både bittert också ljuvt.
Visst minns vi dansen varje lördag kväll
då sockerdricka var den starkaste
av drycker som vi drack minsann
ändock jag tror att dansen för oss då
den satte fart på månget känslosvall
på det att erotiken vakna´ upp
och gav till livet en helt annan vidd
“Give me five minutes more, only five”.
På det så vill jag säga er till sist
den känslan har jag plockat fram igen
då varje fredag nu jag går på dans
som ger motion åt både kropp och själ
och inte minst varenda en hormon
får sig en kick och undrar vad står på
har tanten galen blitt på gamla da´r
så nöjd och glad jag tacka vill idag
till Ulla också Truls för att ni finns
och ordnar årlig träff hos er igen
som gör så att vår vänskap hålls vid liv
det är förvisso en realitet.
Och det får vara slut för denna gången och i nästa fundra ska jag fortsätta filosofera kring artiklarna jag läste i DN idag t ex om att allt är relativt.
söndag 19 juli 2009
Tiden stod stilla
Tid är ett villkor för mänsklig handling och därför är tiden värdefull och kan fyllas med aktiviteter. Man kan hålla på en stund, ett ögonblick eller hela natten, eller hur länge som helst med varje aktivitet. Tiden pekar hela tiden framåt men behöver därför inte vara linjär. Jag vill hävda att tiden är cirkulär och cirklarna är olika stora. T ex återkommer morgnarna med ett dygns mellanrum, varje julhelg eller andra helger återkommer en gång varje år, krigstider återkommer regelbundet, istider återkommer, eller när vi blir gamla så går vi i barndom. Allt går att räkna i cirklar om vi tänker efter. Mitt liv böjer av i sin cirkel och just nu är jag inne i en sprudlande pubertet innan jag når barndomen igen och dör.
Genom att J förser mig med vetenskapliga artiklar läser jag om Einstein och den krökta rumtiden. I kvantfysikens värld kan vad som helst hända, det handlar bara om sannolikhet. Där finns inget klart orsakssamband och därför leder A inte alltid till B, så lite rätt har jag i alla fall… eller?
Jag mår så himla bra. Klockan halv sju i morse tog jag min morgonsimtur i sjön som låg absolut spegelblank och tystnaden var bedövande. Jag gled ljudlöst fram i det mjuka vattnet och kände mig som en strömlinjeformad delfin. Två lommar dök när de upptäckte min närvaro och på ett annat ställe pluppade det till när en fisk hoppade efter en vilsekommen insekt. En okränkbar stund. Tiden stod stilla.
Tid är trädgård har jag skrivit tidigare och den står nu i sin fullaste blom. Bondbönestänglarna sträcker sig över övrig växtlighet och bär mängder av blommor som flitigt besöks av honungstörstiga insekter. Potatisen bär sin rikedom under jord och den är också rikhaltig. Salladen ger goda skördar liksom persiljan och dillen. Salladsärtor, sockerärtor och märgärtor kommer det att bli gott om för barnbarnen att plocka och äta direkt från stänglarna om ett par veckor. Squash kommer det också att bli så småningom. För att inte tala om allsköns blomster som finns blott och bart för sin skönhet. Intet sinne lämnas oberört i detta paradis.
Genom att J förser mig med vetenskapliga artiklar läser jag om Einstein och den krökta rumtiden. I kvantfysikens värld kan vad som helst hända, det handlar bara om sannolikhet. Där finns inget klart orsakssamband och därför leder A inte alltid till B, så lite rätt har jag i alla fall… eller?
Jag mår så himla bra. Klockan halv sju i morse tog jag min morgonsimtur i sjön som låg absolut spegelblank och tystnaden var bedövande. Jag gled ljudlöst fram i det mjuka vattnet och kände mig som en strömlinjeformad delfin. Två lommar dök när de upptäckte min närvaro och på ett annat ställe pluppade det till när en fisk hoppade efter en vilsekommen insekt. En okränkbar stund. Tiden stod stilla.
Tid är trädgård har jag skrivit tidigare och den står nu i sin fullaste blom. Bondbönestänglarna sträcker sig över övrig växtlighet och bär mängder av blommor som flitigt besöks av honungstörstiga insekter. Potatisen bär sin rikedom under jord och den är också rikhaltig. Salladen ger goda skördar liksom persiljan och dillen. Salladsärtor, sockerärtor och märgärtor kommer det att bli gott om för barnbarnen att plocka och äta direkt från stänglarna om ett par veckor. Squash kommer det också att bli så småningom. För att inte tala om allsköns blomster som finns blott och bart för sin skönhet. Intet sinne lämnas oberört i detta paradis.
tisdag 14 juli 2009
Tid för musik
I sökandet efter kunskap om tid och tidsuppfattning måste man fråga sig vad man vill göra av tiden. Men det är klart, det är jag själv som bestämmer innebörden och innehållet i den. Då har jag två vägar att gå. Vill jag ge tiden kvalitet eller kvantitet. Osökt kommer jag att tänka på ”I väntan på Godot” där den ene säger ”man har roligt när tiden går fort” och den andre svarar ”eller tvärtom”. Igår lyckades jag få både kvalitet och kvantitet på samma gång.
Det började med att jag stod på gästlistan för två biljetter till Robert Wells ”Rhapsody in rock” i Dalhalla. Men dit är det ca fem mil och utan bil blir det problem. Jag kunde alltså bjuda på inträde till Dalhalla (biljettkostnad för en betalande 800kr) till den som ville köra mig dit. Efter lite research bestämde sig min gamla kompis Janne för att följa med och köra.
Konserten började klockan 20 och det var publikinsläpp klockan 18. Väl påpälsade för ev regn eller kyla och med pinickorgar hämtade hon mig klockan 17. Det var första gången jag var på Dalhalla, men jag hade sett platsen på bild och som jag hade på näthinnan. Men väl framme vid randen av spelplatsen fick jag ta tag i närmsta stolpe. Jag fick svindel för så djupt var det ned till scenen och vattnet. Min bild var ganska klinisk medan verkligheten var något helt annat. Bergväggen som gick i fem etager ned till botten på gropen var heller inte så stilren, slät och ljus som jag föreställt mig Den var skrovlig, gråstensfärgad och täckt av nät mot nedfallande stenar. Själva det starkt sluttande publikutrymmet med plats för ett par tusen åskådare var inte större än en femtioöring i en kupad hand. På vägen som gick i spiralform ned till spelplatsen ringlade sig publiken som en färgglad orm.
Enbart platsen är en häftig upplevelse och vad skulle det då inte bli sedan. Picnic intogs och kvällen såg ut att bli den första regnfria sedan Blidösundsresan för fjorton dagar sedan. Jag hade alltså prickat in rätt kväll i tiden igen.
Jag är inte kompetent att recensera musiken men det var en show som lyfte mig bort från realtiden till en svindlande himmelsk tid som när älvor dansar på ängen just innan dimmorna lättar. Allt liksom svävade.
Ja, det går inte att beskriva på annat sätt. Artisterna avlöste varandra och återkom i olika konstellationer. Där var La Gaylia, en fantastisk sångerska som fungerade solo men också tillsammans med kören från Falkenberg, ”team Wells” eller med Jacob Samuel från The Poddles eller med Nina Söderbäck.
Hanna och Mattias var ett danspar som återkom flera gånger i showen. Först genomförde de en enormt medryckande steppdans och sedan var det jitterbug. Osökt gick tankarna till fredagsdansen i Alvik där vi amatörer släpper loss i dansens virvlar och låter våra själar sväva fritt i ett hormonmoln.
Efter pausen kom Glenn Hughes från ”Deep Purple” och sjöng så bergväggarna vibrerade och publiken klappade takten. Musiken brakade också loss och lyfte mot en molnfri himmel där en halvmåne enögt blickade ned på oss.
Självklart lyste Robert Wells själv genom hela showen med sin stora rockorkester i kulisser av rök, eld och gnistregn med både egenkomponerat och annat spel på sin flygel Och ner i högra hörnet av scenen skymtade jag Magnus med sitt datastyrda backlines ljudbord. Ännu en son att vara stolt över.
Janne som hade sett Robert Wells för fem år sedan på Dalhalla hade inte så stora förväntningar. Men gladdes åt en fantastisk konsert som överträffade förväntningarna och gav tiden dess kvalitativa innehåll.
Det började med att jag stod på gästlistan för två biljetter till Robert Wells ”Rhapsody in rock” i Dalhalla. Men dit är det ca fem mil och utan bil blir det problem. Jag kunde alltså bjuda på inträde till Dalhalla (biljettkostnad för en betalande 800kr) till den som ville köra mig dit. Efter lite research bestämde sig min gamla kompis Janne för att följa med och köra.
Konserten började klockan 20 och det var publikinsläpp klockan 18. Väl påpälsade för ev regn eller kyla och med pinickorgar hämtade hon mig klockan 17. Det var första gången jag var på Dalhalla, men jag hade sett platsen på bild och som jag hade på näthinnan. Men väl framme vid randen av spelplatsen fick jag ta tag i närmsta stolpe. Jag fick svindel för så djupt var det ned till scenen och vattnet. Min bild var ganska klinisk medan verkligheten var något helt annat. Bergväggen som gick i fem etager ned till botten på gropen var heller inte så stilren, slät och ljus som jag föreställt mig Den var skrovlig, gråstensfärgad och täckt av nät mot nedfallande stenar. Själva det starkt sluttande publikutrymmet med plats för ett par tusen åskådare var inte större än en femtioöring i en kupad hand. På vägen som gick i spiralform ned till spelplatsen ringlade sig publiken som en färgglad orm.
Enbart platsen är en häftig upplevelse och vad skulle det då inte bli sedan. Picnic intogs och kvällen såg ut att bli den första regnfria sedan Blidösundsresan för fjorton dagar sedan. Jag hade alltså prickat in rätt kväll i tiden igen.
Jag är inte kompetent att recensera musiken men det var en show som lyfte mig bort från realtiden till en svindlande himmelsk tid som när älvor dansar på ängen just innan dimmorna lättar. Allt liksom svävade.
Ja, det går inte att beskriva på annat sätt. Artisterna avlöste varandra och återkom i olika konstellationer. Där var La Gaylia, en fantastisk sångerska som fungerade solo men också tillsammans med kören från Falkenberg, ”team Wells” eller med Jacob Samuel från The Poddles eller med Nina Söderbäck.
Hanna och Mattias var ett danspar som återkom flera gånger i showen. Först genomförde de en enormt medryckande steppdans och sedan var det jitterbug. Osökt gick tankarna till fredagsdansen i Alvik där vi amatörer släpper loss i dansens virvlar och låter våra själar sväva fritt i ett hormonmoln.
Efter pausen kom Glenn Hughes från ”Deep Purple” och sjöng så bergväggarna vibrerade och publiken klappade takten. Musiken brakade också loss och lyfte mot en molnfri himmel där en halvmåne enögt blickade ned på oss.
Självklart lyste Robert Wells själv genom hela showen med sin stora rockorkester i kulisser av rök, eld och gnistregn med både egenkomponerat och annat spel på sin flygel Och ner i högra hörnet av scenen skymtade jag Magnus med sitt datastyrda backlines ljudbord. Ännu en son att vara stolt över.
Janne som hade sett Robert Wells för fem år sedan på Dalhalla hade inte så stora förväntningar. Men gladdes åt en fantastisk konsert som överträffade förväntningarna och gav tiden dess kvalitativa innehåll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
