Medan tid är.

Medan tid är. Här får du pärmen som jag fått av Barbro Olsson och som gick några år senare än vi när skolan bytt namn till Burgården. Men hennes bror Bengt gick samtidigt med oss i Kommunala Mellanskolan och det var han som sparat alla skoltidningar från den tiden. Bland annat som jag sparat hittade jag en skolkatalog från 1946-1947 och fann där att du gick i 3 B när jag gick i 4H. Hur kommer det sig när vi gick i 2 i tillsammans. Jag letade efter klasskortet från den tiden för att se hur vi såg ut då. Men jag hittade det inte och kanske ligger det i mitt hus i Dalarna där jag bott periodvis och där jag bor fyra månader på sommaren. Ska snart flytta dit. Din essä ser intressant ut och jag ska återkomma till den senare. Men på tal om Borås Tidning så skrev de om min forskning i historia som hade viss förankring i trakterna kring Borås. Skickar med en kopia av den artikeln. Torkel Ivarsson som skrev den var anställd på Borås Tidning då men är nu pensionär. Han har tillsammans med sin bror ett förlag på nätet som heter www.bokebackenskultursida.se och där finns några texter som jag skrivit.

Tiden lider.

Tiden lider och därför måste jag puffa för att mitt manus om mormor blir en bok och därför skrev jag en liten påminnelse till förlaget. Hej Pelle! Jag tänkte jag skulle förekomma dig om du ännu inte upptäckt kvaliteterna i mitt manus. Händelserna i Selmas ”Gösta Berlings saga” är förlagda till början av 1800-talet och min skildring tilldrar sig hundra år senare det vill säga i början av 1900-talet. Boken om min mormor började jag skriva för ca femton år sedan och det var inte förrän jag läste om att i Selmas bok kan varje kapitel ses som noveller som jag kom på att mitt manus är byggt på samma sätt, där samma personer går ut och in i händelserna genom alla kapitlen. Selmas händelser sker i Värmland och mina i Västergötland och Göteborg. Allt bygger på dokumentärt material och har skett eller skulle kunna ha skett. Med tanke på vad som sker i politiken idag inte minst för socialdemokratin skulle kanske min berättelse kunna väcka lite förståelse för den lilla människans behov av stöd och att våra förutsättningar inte alltid är rättvisa. Marknadsföringen borde förläggas till Göteborg och jag hjälper gärna till, en snart åttiofemårig debutant är väl heller inte så vanligt. Det här låter lite väl magstarkt förstår jag, men jag ville leda in dina tankar på sidor som jag ser som viktiga i berättelsen, att sedan Sanfrid är en charmör men som också har en mörk sida får vi på köpet men är heller ingen tillfällighet. 23 mars 2015 Många hälsningar ulla

Till Lennart som gått ur tiden.

Jag tror att varje människa som ung, nog har ett väldigt stort behov utav, att få bekräftat sin identitet, att få bli synliggjord bland andra som, kan se att jag är jag och jag är bra, som blir den spegel man behöver för, att rätt förstå vad som är meningsfullt, att höra hemma i en särskild grupp, som nog de allra flesta säkert vill. Det var på Gården uti Kålltorp som, vi möttes allra första gång, ett gäng bland många, där som Lennart också fanns. För sexti´åtta år se´n, visst jag tror, där gänget alltid efter skolan sågs, med dans, teater, pingis och partaj. Visst minns vi dansen varje lördag kväll som Lennart skaffat bästa skivor till som den om ”give me five minutes more” då sockerdricka var den starkaste av drycker som vi drack minsann. Men det blev mycket annat se´n också, då KFK blev våran klubb och när som Sportklubben tog oss om hand, vi varje söndag ut i skogen sprang med karta och kompass och lyckades ju faktiskt ganska bra ibland. När alla sedan bildade familj, då gänget skingrades åt var sitt håll och Lennart drömjobb fick i Dalarna och bytte KFK mot KIK i Karlsbyheden där han satte fart, för Lennart var en fixare av bästa art och alla dina barn ju ock drogs med och Margareta skötte allt omkring. När sedan jag i Leksand fick ett jobb, och kom att bo en enda mil från er, vi plötsligt stötte på varann en dag, då Lennart peppa´ mig att skaffa ny kompass att efter fyrti´ år igen, i skogen ge mig ut och leta skärm, men ack, det gick ej bra för skalan den, var inte alls som förr, men tack ändå, för se´n du tog mig med på svamputflykt, och en och annan fest och mycket mer, med minnen som jag bär uti mitt sinn. Käre Lennart Du lever nu i tidens blå berättelse där vågor sakta röra tidens strand där vägen leder in i skogens djup och dimman så försåtligt skymt din väg och inga skärmar syntes längre till när se´n du vilse gick på livets stig då ljuv musik ur tidens klocka ljöd nå´n tog din hand och sakta förde dig försiktigt över till en annan strand att vila och ej undra mer om tidens gång. Mitt stora tack för alla år som jag, fått finnas i din vänskapskrets och du ska alltid finnas i mitt sinn, och vill till sist och hälsa i från vännerna i Göteborg. BRITTA

Krabbtradition

Magnus 2014 Jag undrar just om det är någon som kan säga mig vad tiden är för nå´t en del de säger att den framåt går men andra att den strax är här igen. I varje fall så är den bra att ha att mäta huru många år man är och nu den rätta tiden är precis för den som firar sina femtisju just i den tid då skaldjur är som bäst och krabban matig tung och god vi vet ej minst för en förvisad västkusttös och därför är jag nu så himla glad då Magnus skapat denna tradition att faktiskt varje år vi smaka får på denna delikata goda rätt så därför mycken tack och skål för det. Mamma

Till filosofiska flickträffen 2014 För det mesta jag vet vad som är upp och vad som är ned att solen är gul och att månen finns men det är inte alltid som man vet vad sanning är och ibland man inte veta kan om människor just menar vad de sagt men något som jag säkert vet det är att överallt det finns små rosa rum ett rum för kärleken som viktig är en kärlek skön som griper tag i oss som värmer och som kryddar våra liv ett rum för ljuset, det som lyser upp och visar oss var stigen ringlar sig ett ljus som finns uti ett inre rum och som jag tror man kanske växer av ett rum för livet i en stor natur oändlig den natur som bjuder oss att leva här och nu i skördetid i blå natur vårt öde stakas ut utav en väldigt mäktig regissör som kan va´ hårdhänt när den vill med blixt och dunder och med regn kan dock ironiskt le med läcker sol ibland för vår natur har alltid trumf på hand så´n tur att det då också faktiskt finns små mellanrum som lyser här och var kom hit och var med mig en liten stund jag är ditt närmsta mellanrum minsann för där finns tid för poesi och dans för frihet och små snedsprångs vilda lek ikväll här finns ett särskilt sådant rum för vänners samvaro med mat och prat men ock en nypa salt filosofi.

Singapore Bar

Singapore Bar 2014 Jag undrar om det någon finns som vet Vad hela tiden är för någonting en del de säger den är cirkulär men andra att den endast framåt går. Jag tror att vi nog var och en har fått ett stycke av en evig tid en liten bit som delas upp i år och som man sedan samlar på. Men tiden ingen guldkant har i fall man inte själv förgyller den då kan en läcker Singapore Bar ju faktiskt passa riktigt bra, jag tror att årets Bar nu nummer tretton har då vi på denna bakgård minglat runt med var sin lyxig drink att smutta på. Kanhända någon minns hur som en gång när det var festival med folkmusik och många då som lämnat staden här de vände hem att lyss till ljuv musik och träffa alla dem som stannat kvar då tyckte Björn och Kajsa att det var en lämplig träffpunkt just på denna gård man gladdes åt att åter ses igen det samma skedde flera år i rad men se´n så tog det plötsligt slut med det jag menar slut med festival och sånt men Singapore Bar ja den består. Ja, tiden går man undrar vart nånstans Jag tror vår tid den är som energi som alltid övergår i annan form så som solens strålar värmer oss då tiden blir till minnen utav guld man sedan samlar in och tänker på man har dem i sitt hjärtas rum ett rum som bågnar av de tretton år som Singapore Bar har fägnat oss det är en rikedom, en symfoni vars toner just i denna sälla kväll kan blandas i en Singapores Sling som Björn och Kajsa bjuder på en tid som återkommer varje år för all vår tid den är ju cirkulär. En gammelfarmor tackar här för sig och nästa år vi säkert ses igen.

Igen - tiden går. Den tid som just gått, under de tre sista månaderna har inte varit någon rolig tid. I december 2013, då jag fick avierna för den månatliga avgiften för min bostad för tre månader framåt, fann jag att jag var påförd 210 kronor extra per månad för Comhem som styrelsen för föreningen skrivit gruppavtal med, samt dessutom retroaktivt från september. Vadå? Jag vill inte ha Comhems dåliga avtal och behöver det inte då jag har eget avtal med tele2 med mobilt bredband för mindre än hundra kronor i månaden. Detta satte igång ett mejlande mellan mig och styrelsen om att jag tänker inte finna mig i detta. Jag vill inte betala för något jag inte har nytta av medan styrelsen menar att alla ska solidariskt betala för Comhem. Jag hävdade att informationen hade varit alltför dålig osv osv. Tog också kontakt med advokat som menade att juridiskt hade jag rätt men att bostadsrättsföreningar stod utanför lagen i liknande fall och kunde bestämma själva. Till slut skrev jag, att även om jag har juridiken på min sida, så orkar jag inte kämpa längre, utan bestämmer mig för att söka ny bostad samt ska jag lämna ärendet till pressen. Då plötsligt ändrade sig styrelsen och betalade tillbaka vad alla 149 medlemmar betalat i sex månader, 6x210kr= 1260kr och istället gjordes en smärre hyreshöjning som var olika för de som ville ha Comhem och de som inte ville ha det. Ingen som jag pratade med trodde att jag skulle lyckas med mitt klagande, men som synes fick jag rätt till slut. Att jag inte mått så bra under denna tid ledde till minskat immunförsvar och förhöjt blodtryck och enveten förkylning. Nu mår jag bra, men tre månaders deppighet, var det verkligen värt det? Kanske, eftersom jag vann inte bara för mig själv utan för alla andra i föreningen också, tack vare mitt agerande. Under denna tiden har jag också gått och hoppats på att bokförlaget Ordfront var intresserade av mitt manus som handlar om min mormor mellan 1896 och 1918. Allt som händer historiskt under denna tid i Sverige och som min mormor upplever. Alltså ett stycke svensk historia beskrivet genom ett människoliv. Nu har jag dock gett upp hoppet på Ordfront och istället vänt mig till Torkel Ivarsson som arbetat på Borås tidning och som stödde mig då jag forskade om Helene Ugland och som sett att mitt skrivande duger. Det var faktiskt en stor lättnad att inse att jag inte hade något gott att vänta av ett bokförlag. Eftersom jag givit mig själv ett löfte om att den tid jag har kvar att leva ska jag bara göra roliga saker och säga nej till allt tråkigt. Jag ska leva ända till jag dör. Det vill säga, verkligen leva och inte bara överleva. TIDEN ska användas, det är det tiden är till för.