Jag förstår inte. Hela tiden något att göra. Mår dock bra av det. Simmade igår och hämtade barn i Årstaskolan och ska hämta två-åringen idag på förskolan.
I söndags hade jag "soppsöndag" med barn och barnbarn med respektive = 15 personer mellan 83 och 2 år. Min exman är 83 år och som också var med tillsammans med sin 19 år yngre fru. Bjöd på minestrone och fisksoppa med saffran samt nybakat bröd. Alla var nöjda och då också jag. Med god planering fungerar det även i en etta på 42 kvadratmeter. På julafton blir vi 25 personer hemma hos min äldste son, som har betydligt bättre plats. Det är så vartannat år då alla är i Sthlm medan det andra året blir blygsammare då många är bortresta.
Just nu har jag lite tappat taget om skrivandet till både blogg och roman. Koncentrationen är splittrad inför kalas och helgfirande. Kanske ska jag anamma ett tips om Nonijuice. Fick till tipset en intressant artikel och som säger att det är en enastående adaptogen och antioxidant som bidrar till att skapa en basisk miljö i kroppen och har ett lågt GI och stärker immunsystemet. Ska väga den mot min kost, motion och livsföring och tänka efter vad den ytterligare eventuellt kan tillföra just mig.
Har en god vän som jag mejlar med. Vi träffades för några månader sedan på en tågresa och samtalade hela vägen mellan Göteborg och Stockholm. Vi kände båda att vi inspirerade varandra till livslust och projekt. Hon mitt i karriären och jag mitt i ständiga projekt. Vi har inte träffats sedan, men fortsätter kontakten via uppmuntrande mejl
Sedan finns det andra som bara ser det negativa och som inte föder inspiration. Jag vidhåller att livet och tiden består av projekt och har man inga är det lika bra att lägga av medan tiden går.
tisdag 30 november 2010
torsdag 18 november 2010
Betänketid
Betänketid.
Som sagt, vi är inne i mörkrets tid som man måste värja sig mot och helst hålla på utsidan och i stället ta in ljuspunkter i hjärtat. Men ljuspunkter måste man skapa själv till skillnad från mörker som bara finns ändå.
Det är så kul att skriva om tid eftersom det inte finns något rätt eller fel, bara olika åsikter. Någon sa att tiden går fort när man har roligt och frågade sig då om man måste ha tråkigt för att få ett långt liv. Det blir svårt för man vill ju inte ha tråkigt. Sedan är frågan vad som är ett långt liv. Själv brukar jag säga att jag vill leva ända till jag dör. Med leva menar jag då att det jag gör ska kännas meningsfullt i både själ och kropp, dvs ej blott överleva.
Tyvärr har jag förnummit att vänner i min omgivning pga min ålder ofta behandlar mig som mindre vetande. Och kanske är det i det sammanhanget som ljuspunkterna kommer in. För när jag träffar på människor som respekterar mig för den jag är och inte för min ålder, känns det bra. Bland de människorna finns naturligtvis mina verkliga vänner, mina barnbarn, mina ljuspunkter som jag känner står mitt hjärta nära tom närmare än mina barn ibland.
Bodil Jönsson frågar t ex ”om kulturen verkligen har råd med att gamla människor inte bidrar med sina insikter och sådana korn av sanning som faktiskt kan uppenbaras först sent i livet?” Hon säger också att ta ut glädjen i förskott är den säkraste glädjen.( på tal om det ser jag med glädje fram mot dansen på Alvik i morgon)
Hon menar också att man ska unna sig betänketid.
Betänk det, mina läsare.
Som sagt, vi är inne i mörkrets tid som man måste värja sig mot och helst hålla på utsidan och i stället ta in ljuspunkter i hjärtat. Men ljuspunkter måste man skapa själv till skillnad från mörker som bara finns ändå.
Det är så kul att skriva om tid eftersom det inte finns något rätt eller fel, bara olika åsikter. Någon sa att tiden går fort när man har roligt och frågade sig då om man måste ha tråkigt för att få ett långt liv. Det blir svårt för man vill ju inte ha tråkigt. Sedan är frågan vad som är ett långt liv. Själv brukar jag säga att jag vill leva ända till jag dör. Med leva menar jag då att det jag gör ska kännas meningsfullt i både själ och kropp, dvs ej blott överleva.
Tyvärr har jag förnummit att vänner i min omgivning pga min ålder ofta behandlar mig som mindre vetande. Och kanske är det i det sammanhanget som ljuspunkterna kommer in. För när jag träffar på människor som respekterar mig för den jag är och inte för min ålder, känns det bra. Bland de människorna finns naturligtvis mina verkliga vänner, mina barnbarn, mina ljuspunkter som jag känner står mitt hjärta nära tom närmare än mina barn ibland.
Bodil Jönsson frågar t ex ”om kulturen verkligen har råd med att gamla människor inte bidrar med sina insikter och sådana korn av sanning som faktiskt kan uppenbaras först sent i livet?” Hon säger också att ta ut glädjen i förskott är den säkraste glädjen.( på tal om det ser jag med glädje fram mot dansen på Alvik i morgon)
Hon menar också att man ska unna sig betänketid.
Betänk det, mina läsare.
onsdag 10 november 2010
Stoppa tiden.
Allt är relativt och när Jörgen påminner mig om att det börjar bli lite lång tid mellan mina bloggar så tycker han att elva dagar är lång tid. Men om man jämför med allt annat som jag hunnit med under tiden så är elva dagar inte lång tid.
I nästa vecka fyller mitt minsta barnbarn två år och det påminner mig om vad jag skrivit tidigare om tidsrelativitet, nämligen att när man är två år är ett år halva livet och av det följer att när man är åttio år är ett år en åttiondel av ett liv och av det i sin tur följer att tiden går fortare ju äldre jag blir och accelerationen går inte att stoppa eftersom vi lever mitt i en acceleration som inte bara ökar utan fördubblas vartannat år.Det finns ett talesätt från förr: ”Stoppa tiden, jag vill hoppa av”.
Nåväl, jag kan förklara varför jag inte haft tid att skriva i min blogg förrän nu. Jag har använt tiden till att skriva och bearbeta ett av mina projekt som jag kallar för ”boken om min mormor”.
Min mormor har en i mitt tycke intressant historia som är värd att berätta. Jag har planerat att varje kapitel ska vara fristående, men att samma platser och människor ska finnas med fortlöpande. Jag vill också förankra händelserna i den tidens historiska miljö där mina gestalter ska spela sina roller i den tidens samhällsstruktur. Varje enskilt kapitel ska ta upp händelser och skeenden som ska leda fram till då mormor skiljer sig 1918 med tio barn. Berättelserna ska bygga på fakta men för att göra det till en roman måste luckorna som det inte finns fakta kring byggas ut med fiktion.
Nu hände att jag lämnade första kapitlet till läsning av en släkting. Ett kapitel som skulle beskriva dels lite om bygdens historia, dels antyda mentalitet och attityder som kan ha gått i arv från en tid till en annan. Det gensvar jag fick var att det där med fiktion var för ömtåligt att beröra i VÅR släkt. Jag förstår vederbörande som förmodligen inte gillade det litterära i min text. Att sedan religion och politik är varje människas ensak kan jag förstå. Men ibland får det konsekvenser för en familj eller dess närstående och då är det svårt att inte beskriva det. Var tid har sin berättelse och det gäller att se på dåtiden utan anakronismer (tidsblandning).
I nästa vecka fyller mitt minsta barnbarn två år och det påminner mig om vad jag skrivit tidigare om tidsrelativitet, nämligen att när man är två år är ett år halva livet och av det följer att när man är åttio år är ett år en åttiondel av ett liv och av det i sin tur följer att tiden går fortare ju äldre jag blir och accelerationen går inte att stoppa eftersom vi lever mitt i en acceleration som inte bara ökar utan fördubblas vartannat år.Det finns ett talesätt från förr: ”Stoppa tiden, jag vill hoppa av”.
Nåväl, jag kan förklara varför jag inte haft tid att skriva i min blogg förrän nu. Jag har använt tiden till att skriva och bearbeta ett av mina projekt som jag kallar för ”boken om min mormor”.
Min mormor har en i mitt tycke intressant historia som är värd att berätta. Jag har planerat att varje kapitel ska vara fristående, men att samma platser och människor ska finnas med fortlöpande. Jag vill också förankra händelserna i den tidens historiska miljö där mina gestalter ska spela sina roller i den tidens samhällsstruktur. Varje enskilt kapitel ska ta upp händelser och skeenden som ska leda fram till då mormor skiljer sig 1918 med tio barn. Berättelserna ska bygga på fakta men för att göra det till en roman måste luckorna som det inte finns fakta kring byggas ut med fiktion.
Nu hände att jag lämnade första kapitlet till läsning av en släkting. Ett kapitel som skulle beskriva dels lite om bygdens historia, dels antyda mentalitet och attityder som kan ha gått i arv från en tid till en annan. Det gensvar jag fick var att det där med fiktion var för ömtåligt att beröra i VÅR släkt. Jag förstår vederbörande som förmodligen inte gillade det litterära i min text. Att sedan religion och politik är varje människas ensak kan jag förstå. Men ibland får det konsekvenser för en familj eller dess närstående och då är det svårt att inte beskriva det. Var tid har sin berättelse och det gäller att se på dåtiden utan anakronismer (tidsblandning).
torsdag 28 oktober 2010
Stelnad tid
Nog är det konstigt. Jag har flera gånger återkommit till vad stelnad tid är och skrivit om det.
T ex att Einstein menar att ”materia är stelnad energi” och då har jag menat att ”minnen är stelnad tid”. Minnena är inte stelnade men tiden stelnade till för ett ögonblick. Precis som jag tidigare har sagt att tid är som energi, den försvinner inte utan omvandlas till något annat som t ex minnen, ångest eller tillfredställelse.
Så är det alltså med stelnad tid. Den finns kvar i våra minnen och kan väckas till liv då vi minns tiden då det begav sig.
När jag sedan hittar dessa mina egna funderingar kring tid blir jag inte så lite förvånad då jag ser att professionella filosofer ägnar sin tid till att klara ut just detta.
T ex hittar Stina en understreckare i SvD som heter ”Med tiden kanske vi lär oss att förstå tiden” och som hon skickar till mig och som jag läser och försöker förstå. Författaren som är professor em i teoretisk filosofi kan sitt ämne och jag kanske inte förstår allt, men artikeln har som slutsats att vårt universum bara är en liten del av ett stort multiversum som består av myriader av universa
Nåja, det är spekulationer och det är vad vetenskapen hänger sig åt. Han säger att tiden är endimensionell och har en riktning t ex från morgon till kväll eller från barndom till ålderdom och Einstein säger i det sammanhanget att tiden är relativ. På tal om riktning så nämns också ordet tidspil som har att göra med kvantmekaniken och som har att göra med atomernas oordning – entropin. Problemet med tidspilen är sambandet mellan entropins ökning och tidens riktning. Allt som sker i världen beror på vad som skett tidigare eftersom entropin ständigt ökar vilket ställer många frågor.
Jag ska be Magnus förklara för jag förstår bara delvis. Tids nog träffar jag honom. Är nu i färd med att hitta en dag då alla mina barn och barnbarn kan ses hos mig på en soppsöndag som jag brukar ordna. Men det gäller att hitta en tid som passar så många som möjligt av femton stycken.
Om det finns en tidspil, vad är då tidsspill frågar jag.
T ex att Einstein menar att ”materia är stelnad energi” och då har jag menat att ”minnen är stelnad tid”. Minnena är inte stelnade men tiden stelnade till för ett ögonblick. Precis som jag tidigare har sagt att tid är som energi, den försvinner inte utan omvandlas till något annat som t ex minnen, ångest eller tillfredställelse.
Så är det alltså med stelnad tid. Den finns kvar i våra minnen och kan väckas till liv då vi minns tiden då det begav sig.
När jag sedan hittar dessa mina egna funderingar kring tid blir jag inte så lite förvånad då jag ser att professionella filosofer ägnar sin tid till att klara ut just detta.
T ex hittar Stina en understreckare i SvD som heter ”Med tiden kanske vi lär oss att förstå tiden” och som hon skickar till mig och som jag läser och försöker förstå. Författaren som är professor em i teoretisk filosofi kan sitt ämne och jag kanske inte förstår allt, men artikeln har som slutsats att vårt universum bara är en liten del av ett stort multiversum som består av myriader av universa
Nåja, det är spekulationer och det är vad vetenskapen hänger sig åt. Han säger att tiden är endimensionell och har en riktning t ex från morgon till kväll eller från barndom till ålderdom och Einstein säger i det sammanhanget att tiden är relativ. På tal om riktning så nämns också ordet tidspil som har att göra med kvantmekaniken och som har att göra med atomernas oordning – entropin. Problemet med tidspilen är sambandet mellan entropins ökning och tidens riktning. Allt som sker i världen beror på vad som skett tidigare eftersom entropin ständigt ökar vilket ställer många frågor.
Jag ska be Magnus förklara för jag förstår bara delvis. Tids nog träffar jag honom. Är nu i färd med att hitta en dag då alla mina barn och barnbarn kan ses hos mig på en soppsöndag som jag brukar ordna. Men det gäller att hitta en tid som passar så många som möjligt av femton stycken.
Om det finns en tidspil, vad är då tidsspill frågar jag.
torsdag 21 oktober 2010
Tiden då det begav sig.
Einstein har liknat tiden vid en näktergalsflock. ”Tiden fladdrar och flyttar sig och hoppar undan med dessa fåglar. Lyckas man fånga en av dem i en glasklocka, stannar tiden. Ögonblicket fryses för allt därinne; människor och träd och jord.”
Alltså måste det vara som jag har tolkat det: att stelnad tid blir till minnen som därmed bevaras och tids nog lär vi oss att ta vara på tiden så att den omvandlas till något bra, som jag tidigare skrev. Veckan som gått har innehållit många minnesvärda händelser.
Releasepartyt innehöll en film om Lars Sjögren, med restaurerade gamla hus och dess skönhetsvärden. Krabbfesten innebar förutom smakupplevelse också möten med alla mina barn och fyra sjättedelar av mina barnbarn. Göteborgsresan med faluborgarna späckades av stelnad tid med sina många infallsvinklar. Inte minst spårvagnsresan då jag under färd med mikrofon berättade om mina minnen då vi passerade Sahlgrenska sjukhuset där jag var elev i tre och ett halvt år och tog min sjuksköterskeexamen 1956. Men också då vi passerade avtagsvägen till Valands målarskola då den låg i Guldheden och där jag på en maskerad träffade mina barns far.
Igår hade pensionärsklubben på SVT träff med höstlunch som avåts på Operaterrassen under högtidliga former. Samtalade där med en av mina gamla arbetskamrater vilket ledde till levandegörande av minnen från då jag producerade teveprogram för barn.
Så är det alltså med stelnad tid. Den finns kvar i våra minnen och kan väckas till liv då vi minns tiden då det begav sig.
Alltså måste det vara som jag har tolkat det: att stelnad tid blir till minnen som därmed bevaras och tids nog lär vi oss att ta vara på tiden så att den omvandlas till något bra, som jag tidigare skrev. Veckan som gått har innehållit många minnesvärda händelser.
Releasepartyt innehöll en film om Lars Sjögren, med restaurerade gamla hus och dess skönhetsvärden. Krabbfesten innebar förutom smakupplevelse också möten med alla mina barn och fyra sjättedelar av mina barnbarn. Göteborgsresan med faluborgarna späckades av stelnad tid med sina många infallsvinklar. Inte minst spårvagnsresan då jag under färd med mikrofon berättade om mina minnen då vi passerade Sahlgrenska sjukhuset där jag var elev i tre och ett halvt år och tog min sjuksköterskeexamen 1956. Men också då vi passerade avtagsvägen till Valands målarskola då den låg i Guldheden och där jag på en maskerad träffade mina barns far.
Igår hade pensionärsklubben på SVT träff med höstlunch som avåts på Operaterrassen under högtidliga former. Samtalade där med en av mina gamla arbetskamrater vilket ledde till levandegörande av minnen från då jag producerade teveprogram för barn.
Så är det alltså med stelnad tid. Den finns kvar i våra minnen och kan väckas till liv då vi minns tiden då det begav sig.
måndag 11 oktober 2010
Tids nog
Vad menar kulturministern med att säga att det finns ingen svensk kultur? Jag vill hävda att jag är svensk och utan kultur är jag ingen. En kultur är en kultur är en kultur, vilket betyder att en kultur bara kan vara en(1) kultur som t ex spansk kultur, iransk kultur, aztekisk kultur, etruskisk kultur o s v. En kultur är något konstant men därmed inte oföränderligt. De flesta av våra seder och bruk som ju är definition på svensk kultur kan härledas långt tillbaka i tiden och det tar lång tid att införliva nya seder. Ta t ex julgranen som kom till Tyskland på 1600-talet och blev allmän i Sverige i mitten på 1800-talet och som nu tillhör svensk kultur.
Det är bra att det finns många kulturer i Sverige. Samtidigt är det viktigt att varje kultur får behålla sin särart. Jag vill hävda att det är varje människas kultur och kulturella ursprung som ger henne sin identitet. Kulturministern måste förklara vad hon menar med att det inte finns någon svensk kultur.
Har just varit i Dalarna och ”gjort vinter” i min trädgård. Nu åter i Sthlm hör jag på väderleksrapporten att frosten kom däruppe så det var på tiden att jag ordnade för det. På tåget åter läste jag i en bok om Einstein att han menar att ”materia är stelnad energi”. Jomenvisst och då menar jag att ”minnen är stelnad tid”. Minnena är inte stelnade men tiden stelnade till för ett ögonblick. Precis som jag tidigare har sagt att tid är som energi, den försvinner inte utan omvandlas till något annat som t ex minnen, ångest eller tillfredställelse.
Tids nog lär vi oss att ta vara på tiden så att den omvandlas till något bra. Att ha skrivprojekt är bra att placera tiden i. De finns då kvar präntade på ett papper som tidsdokument.
Veckan som just börjat kommer att inrymma många minnesvärda händelser,för mig tror jag, när jag ser framåt i tiden. Ett releaseparty, en krabbfest och en göteborgsresa med många infallsvinklar.
Det är bra att det finns många kulturer i Sverige. Samtidigt är det viktigt att varje kultur får behålla sin särart. Jag vill hävda att det är varje människas kultur och kulturella ursprung som ger henne sin identitet. Kulturministern måste förklara vad hon menar med att det inte finns någon svensk kultur.
Har just varit i Dalarna och ”gjort vinter” i min trädgård. Nu åter i Sthlm hör jag på väderleksrapporten att frosten kom däruppe så det var på tiden att jag ordnade för det. På tåget åter läste jag i en bok om Einstein att han menar att ”materia är stelnad energi”. Jomenvisst och då menar jag att ”minnen är stelnad tid”. Minnena är inte stelnade men tiden stelnade till för ett ögonblick. Precis som jag tidigare har sagt att tid är som energi, den försvinner inte utan omvandlas till något annat som t ex minnen, ångest eller tillfredställelse.
Tids nog lär vi oss att ta vara på tiden så att den omvandlas till något bra. Att ha skrivprojekt är bra att placera tiden i. De finns då kvar präntade på ett papper som tidsdokument.
Veckan som just börjat kommer att inrymma många minnesvärda händelser,för mig tror jag, när jag ser framåt i tiden. Ett releaseparty, en krabbfest och en göteborgsresa med många infallsvinklar.
tisdag 14 september 2010
Det var på tiden.
Det var på tiden att jag fick lust att skriva i min blogg. Tiden har gått och jag har gjort allt möjligt sedan sist jag skrev. T ex har jag flyttat till Sthlm med krukväxter och sådant som inte klarar sig utan mig. Och så hann jag dansa på Alvik vilket jag saknat i sommar.
Sedan blev det en visit i Göteborg igen och det var inte fel. Bodde på Rörtången, en plats nära Marstrand hos kära vänner. Tiden har inte varit så snäll mot den ene vännen. Han har tappat tidsperspektivet och minnet har fått sig en knäck. Det är svårt att se en gammal bright vän släppa taget om tillvaron och bara glida med åt något håll. Där fick jag två verkligt friska salta bad. Det tog två dagar sedan innan jag duschade, för jag ville vara en salt brud ett tag.
Hann också träffa kålltorpstjejerna i Gbg. De som har träffats minst en gång i månaden i 64 år. Jag var med när vi började träffas på Ungdomsgården i Kålltorp på 40-talet, där vi såg till att vår ungdomstid blev rik på minnen man gärna ser tillbaka på. Det var tider det.
Har också tittat till huset i Falun igen och skördat tomater och squash och städat och badat. Men nu planerar jag för italienresan. Läser på, kollar kläder och laddar.
Birgerò, Birgerò
må ni tro
är vår klippa och bro
till var vi ska bo
i vårt vackra Veneto
vi ska äta och dricka, jo
smaka vin och sno
från plats till plats och glo
på tavlor av Giotto
liksom Mantegnas i lugnan ro
träffa Gargano
och laga risotto
få en glimt av Pierrot
med hjälp av Birgerò
vi har ett väldigt flow
jojo.
Sedan blev det en visit i Göteborg igen och det var inte fel. Bodde på Rörtången, en plats nära Marstrand hos kära vänner. Tiden har inte varit så snäll mot den ene vännen. Han har tappat tidsperspektivet och minnet har fått sig en knäck. Det är svårt att se en gammal bright vän släppa taget om tillvaron och bara glida med åt något håll. Där fick jag två verkligt friska salta bad. Det tog två dagar sedan innan jag duschade, för jag ville vara en salt brud ett tag.
Hann också träffa kålltorpstjejerna i Gbg. De som har träffats minst en gång i månaden i 64 år. Jag var med när vi började träffas på Ungdomsgården i Kålltorp på 40-talet, där vi såg till att vår ungdomstid blev rik på minnen man gärna ser tillbaka på. Det var tider det.
Har också tittat till huset i Falun igen och skördat tomater och squash och städat och badat. Men nu planerar jag för italienresan. Läser på, kollar kläder och laddar.
Birgerò, Birgerò
må ni tro
är vår klippa och bro
till var vi ska bo
i vårt vackra Veneto
vi ska äta och dricka, jo
smaka vin och sno
från plats till plats och glo
på tavlor av Giotto
liksom Mantegnas i lugnan ro
träffa Gargano
och laga risotto
få en glimt av Pierrot
med hjälp av Birgerò
vi har ett väldigt flow
jojo.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
