I min trädgård, som alltså är gjord av tid, växer nu det jag har sått och planterat. På söndag då jag tänkt bjuda på middag då Jockes familj kommer och vi blir tio till bordet ska vi premiäräta min potatis och förutom skinka ska det bli sockerärtor, kokta rödbetor med rört smör, sparris med mynta och chevreost, sallad, och till efterrätt blir det citron och limegranité med nyplockade hallon för nu har hallonen mognat. Det kommer att bli mycket hallon i år och jag tänker ha hallon i min kefir varje dag och hallon till efterrätt så länge det varar.
Hallon innehåller nyttiga antioxiderande ämnen som kan skydda kroppen mot allvarliga sjukdomar, läser jag på google.
Men jag kan tillägga att mina bondbönor har haft det kämpigt i torkan. Men igår bar jag upp 50 liter vatten från sjön och gav dem och det var bra för sedan kom det en kraftig men kort regnskur som gjorde att jorden lättare kunde ta till sig skuren. Dessutom tar jag alltid 10-liters- vattenkannan med mig ned till sjön vid morgondoppet och bär upp till alla växter jag har i krukor och som måste ha sin dos varje dag. Förutom tid är trädgården som synes också motion. Sly och busk bryr sig inte om om det är torrt, det växer ändå. Jag har i alla fall ägnat många timmar åt att för hand knipsa av dem med en sorts sax som tar stammar ca 6 cm i diameter, men då får jag ta i ordentligt, och det kommer att bli många timmar till. Av allt jag rensat och släpat ned till sjön kommer det att bli en rejäl brasa att elda på isen till vintern. Tur att man än har krafter att utföra kroppsarbete och som synes har jag inga problem med att fylla tiden med aktiviteter.
onsdag 21 juli 2010
torsdag 15 juli 2010
Tids nog
Tids nog ska jag skriva i min blogg, tänkte jag. Det var länge sedan sist jag skrev. Det har varit värmebölja och man har inte orkat mer än det nödvändigaste. Vi har haft besök några dagar med två vuxna och två barn, fyra och tio år gamla. Vi har ju nära till vattnet och barnen har legat i sjön mest hela dagarna. Det har varit trevlig samvaro med grillat till middagarna. Jag har skrivit på förmiddagarna och försökt göra något fysiskt på eftermiddagarna. Idag ska jag ta itu med prästkrageängen som nu är utblommad och inte så fin längre.
Här försökte jag få in en bild på ängen. Men lyckades inte. Jag ska lära mig det.
Sedan ikväll ska jag på teater inne i Falun. Fick en inbjudan på facebook eftersom jag känner de medverkande. Det ska bli kul.
Här försökte jag få in en bild på ängen. Men lyckades inte. Jag ska lära mig det.
Sedan ikväll ska jag på teater inne i Falun. Fick en inbjudan på facebook eftersom jag känner de medverkande. Det ska bli kul.
Tids nog.
Tids nog ska jag skriva i min blogg, tänkte jag. Det var länge sedan sist jag skrev. Det har varit värmebölja och man har inte orkat mer än det nödvändigaste. Vi har haft besök några dagar med två vuxna och två barn, fyra och tio år gamla. Vi har ju nära till vattnet och barnen har legat i sjön mest hela dagarna. Det har varit trevlig samvaro med grillat till middagarna. Jag har skrivit på förmiddagarna och försökt göra något fysiskt på eftermiddagarna. Idag ska jag ta itu med prästkrageängen som nu är utblommad och inte så fin längre.
Tids nog ska jag skriva i min blogg, tänkte jag. Det var länge sedan sist jag skrev. Det har varit värmebölja och man har inte orkat mer än det nödvändigaste. Vi har haft besök några dagar med två vuxna och två barn, fyra och tio år gamla. Vi har ju nära till vattnet och barnen har legat i sjön mest hela dagarna. Det har varit trevlig samvaro med grillat till middagarna. Jag har skrivit på förmiddagarna och försökt göra något fysiskt på eftermiddagarna. Idag ska jag ta itu med prästkrageängen som nu är utblommad och inte så fin längre.
Huset i bakgrunden är inte mitt, det ligger på andra sidan vägen.
Sedan ikväll ska jag på teater inne i Falun. Fick en inbjudan på facebook eftersom jag känner de medverkande. Det ska bli kul.
Sedan ikväll ska jag på teater inne i Falun. Fick en inbjudan på facebook eftersom jag känner de medverkande. Det ska bli kul.
lördag 3 juli 2010
Tiden går hela tiden
Sist jag skrev i min blogg väntade jag fortfarande på sommarvärme. Nu har den kommit och idag har jag hissat ned jalusierna på min inbyggda balkong och stängt alla dörrar och fönster för att hålla värmen på utsidan eftersom den nu är uppe i 28 grader. Är för tillfället ensam här uppe då ingen finns i det andra huset och jag njuter av ensamheten.
Har hittat en bra rytm med morgonbad med simtur strax efter klockan sex och sedan frukost med första delen av DN och sedan skrivprojekt. Lunch med kulturdelen mellan klockan elva och tolv och sedan vila och en kort slummer. Efter klockan två blir det fysiska aktiviteter. En gång i veckan cyklar jag sju kilometer till ICA Maxi och handlar dvs 1,5 mil fram och tillbaka, andra dagar ska gräset klippas, trädgården skötas och som nu i värmen bära upp vatten från sjön att vattna med. Dessutom firar jag fortfarande min 80-årsdag. Häromdagen ordnade faluteves pensionärsklubb en båtresa på Runn och firade de som fyller jämna år i år. Vi blev bjudna på resa och lunch och då tackade jag med följande blankvers:
EN SLUSSBRUD.
Jag undrar om det någon finns som vet
vad tiden är för någonting
en del de säger den är cirkulär
men andra att den endast framåt går
jag tror att vi nog var och en
har fått ett stycke av en evig tid
en liten bit som delas upp i år
och som man sedan samlar på
och när man har en hög på åtti´ år så där
då börjar minnena att poppa upp
man minns hur väldigt kul det var ibland
men också sorgen tittar fram ett grand
för det är faktiskt inte alltid som
det känns som livet är en fest
då är det tryggt att många vänner ha
just alla ni som äro här idag.
Bland alla dessa gamla gäng jag känt
finns ock ett troget dalagäng och tänk
att nu jag åker båt med dem på Runn.
För länge se´n jag jobbade i Leksand
Och byggde där en studio som blev
så bra att SVT på denna la beslag
den tidens vänner finns ju också kvar.
När jag nu ser tillbaks på år som gått
jag undrar så och tänker: hör du liv
du tog så smala vägar där ibland
du lät mig falla ner i svarta hål
det gjorde väldigt ont och där var mörkt.
Men livet tog min vilsna hand och sa
du måste hjälpa till och klättra nu
du måste finna dig en annan väg,
att växa och att hitta nya mål
och våga göra just precis tvärt om,
och därför har emellanåt jag gjort
en sväng åt alldeles ett annat håll
då jag vid ungefär vart femte år
gjort uppbrott eller också har bytt jobb
från sköterska till filmens heta värld
till chef och producent och recensent
och dessemellan ock fött trenne barn
de barn jag älskar högst på denna jord
dom är min rikedom, mitt guld.
Vi lever nu i livets blå berättelse
där vågor sakta röra tidens strand
där framtiden som börjar nu är vår
den fladdrar likt en fjäril i en håv
som man försiktigt måste handskas med.
Men tiden ingen guldkant har
ifall man inte själv förgyller den
och därför vill jag tacka nu för att
jag fick va´ med och låtsas va´
en slussbrud ibland vackra gossar här
om blott för denna enda lilla stund..
Har hittat en bra rytm med morgonbad med simtur strax efter klockan sex och sedan frukost med första delen av DN och sedan skrivprojekt. Lunch med kulturdelen mellan klockan elva och tolv och sedan vila och en kort slummer. Efter klockan två blir det fysiska aktiviteter. En gång i veckan cyklar jag sju kilometer till ICA Maxi och handlar dvs 1,5 mil fram och tillbaka, andra dagar ska gräset klippas, trädgården skötas och som nu i värmen bära upp vatten från sjön att vattna med. Dessutom firar jag fortfarande min 80-årsdag. Häromdagen ordnade faluteves pensionärsklubb en båtresa på Runn och firade de som fyller jämna år i år. Vi blev bjudna på resa och lunch och då tackade jag med följande blankvers:
EN SLUSSBRUD.
Jag undrar om det någon finns som vet
vad tiden är för någonting
en del de säger den är cirkulär
men andra att den endast framåt går
jag tror att vi nog var och en
har fått ett stycke av en evig tid
en liten bit som delas upp i år
och som man sedan samlar på
och när man har en hög på åtti´ år så där
då börjar minnena att poppa upp
man minns hur väldigt kul det var ibland
men också sorgen tittar fram ett grand
för det är faktiskt inte alltid som
det känns som livet är en fest
då är det tryggt att många vänner ha
just alla ni som äro här idag.
Bland alla dessa gamla gäng jag känt
finns ock ett troget dalagäng och tänk
att nu jag åker båt med dem på Runn.
För länge se´n jag jobbade i Leksand
Och byggde där en studio som blev
så bra att SVT på denna la beslag
den tidens vänner finns ju också kvar.
När jag nu ser tillbaks på år som gått
jag undrar så och tänker: hör du liv
du tog så smala vägar där ibland
du lät mig falla ner i svarta hål
det gjorde väldigt ont och där var mörkt.
Men livet tog min vilsna hand och sa
du måste hjälpa till och klättra nu
du måste finna dig en annan väg,
att växa och att hitta nya mål
och våga göra just precis tvärt om,
och därför har emellanåt jag gjort
en sväng åt alldeles ett annat håll
då jag vid ungefär vart femte år
gjort uppbrott eller också har bytt jobb
från sköterska till filmens heta värld
till chef och producent och recensent
och dessemellan ock fött trenne barn
de barn jag älskar högst på denna jord
dom är min rikedom, mitt guld.
Vi lever nu i livets blå berättelse
där vågor sakta röra tidens strand
där framtiden som börjar nu är vår
den fladdrar likt en fjäril i en håv
som man försiktigt måste handskas med.
Men tiden ingen guldkant har
ifall man inte själv förgyller den
och därför vill jag tacka nu för att
jag fick va´ med och låtsas va´
en slussbrud ibland vackra gossar här
om blott för denna enda lilla stund..
fredag 18 juni 2010
Sommartid?
I min lingonrisalmanacka där det finns en rad för varje dag brukar jag skriva in temperatur och väder. Den senaste tiden står det KALLT på nästan varje rad. Ibland undrar jag när det ska bli sommar.
Tiden går. Nyss fyllde jag åttio och idag fyller mitt äldsta barnbarn trettio år. Han är en eftertraktad ljudtekniker i ”gigbranschen” och just nu reser han med ”Teddybears” och ”The Hives” så han har nog inte tid att fira förrän efter sommaren. Sedan fyller mitt femte barnbarn sju år dagen före midsommarafton och det tänker jag vara med och fira i Stockholm.
Hela eftermiddagen igår gick till trädgårdsarbete. Växtligheten frodas och det blir gott om sallad. Idag tänker jag skörda de första bladen och sedan behöver jag inte köpa sallad förrän till hösten.
Köpte fyra guldfiskar till min lilla damm i tisdags men eftersom de tyckte det var för kallt så drog de sig tillbaka och har först nu börjat visa sig eftersom det blivit lite varmare Men tyvärr är vi på väg mot svalare väder igen och idag regnar det. Har just tänt en brasa och tänker ägna förmiddagen åt skrivande.
Detta jag nämnt är den sanna verkligheten och den lär vara tidlös och i den finns ingen förändring, ingen skillnad mellan före och efter, mellan förr och nu. Jaså? Men andra säger att den sanna verkligheten är i tiden och att förändringen tillhör verklighetens väsen, utgör livet.
Ja ja, men när blir det sommartid. Då menar jag inte klocktid utan när blir det varmt och skönt så jag kan börja ta mina morgonsimturer?
Tiden går. Nyss fyllde jag åttio och idag fyller mitt äldsta barnbarn trettio år. Han är en eftertraktad ljudtekniker i ”gigbranschen” och just nu reser han med ”Teddybears” och ”The Hives” så han har nog inte tid att fira förrän efter sommaren. Sedan fyller mitt femte barnbarn sju år dagen före midsommarafton och det tänker jag vara med och fira i Stockholm.
Hela eftermiddagen igår gick till trädgårdsarbete. Växtligheten frodas och det blir gott om sallad. Idag tänker jag skörda de första bladen och sedan behöver jag inte köpa sallad förrän till hösten.
Köpte fyra guldfiskar till min lilla damm i tisdags men eftersom de tyckte det var för kallt så drog de sig tillbaka och har först nu börjat visa sig eftersom det blivit lite varmare Men tyvärr är vi på väg mot svalare väder igen och idag regnar det. Har just tänt en brasa och tänker ägna förmiddagen åt skrivande.
Detta jag nämnt är den sanna verkligheten och den lär vara tidlös och i den finns ingen förändring, ingen skillnad mellan före och efter, mellan förr och nu. Jaså? Men andra säger att den sanna verkligheten är i tiden och att förändringen tillhör verklighetens väsen, utgör livet.
Ja ja, men när blir det sommartid. Då menar jag inte klocktid utan när blir det varmt och skönt så jag kan börja ta mina morgonsimturer?
tisdag 8 juni 2010
Skrivtid
8 juni 2010
Tid är medvetandets sätt att hålla koll på skeenden, sägs det.
Jo, det ska gudarna veta för så många skeenden jag varit med om den senaste månaden så har det ändå fattats tid för andra skeenden. Det vill säga att min tid har varit fylld av att festa och inte minst av planerandet för att det skulle bli en bra fest. Sedan har det gått åt tid till att tacka alla som firade mig på ena eller andra sättet och att göra allt som inte blev gjort för festens skull.
Tänk bara på alla mina barn i min trädgård som blivit åsidosatta. För det första ville de komma i jorden och sedan ville de ha att dricka varje dag. Sånt tar sin tid. Idag är faktiskt första dagen på länge då jag i morse ställde frågan om vad jag skulle göra idag. Potatisen har kommit upp liksom bondbönorna och snart finns det sallad att skörda. Blommorna spirar på ännu vingliga stänglar och vill ha stöd. Trädgården har kommit igång på ett bra sätt.
Nåväl, nu äntligen skulle det bli tid för mitt skrivprojekt som påbörjades tidigare i vår. Jag har verkligen sett fram mot att få skrivtid.
Men nej, så enkelt är det inte, att tro att det är bara att börja där jag slutade för en månad sedan. Särskilt inte sedan jag upptäckte att alla anteckningar som jag behövde finns i Stockholm. Istället blev det att skriva om skrivandets våndor. Ska dock till Stockholm till helgen för att bli firad av mina barn och barnbarn på själva födelsedagen och de har lovat att jag ska inte behöva göra någonting mer än att ta emot deras hyllning. Det ser jag fram emot.
Sedan ska jag se till att få med mig rätt pärm när jag återvänder till landet och då ska jag skriva. Då ska jag ta mig tid till det. Nu blev det bara en blogg.
Tid är medvetandets sätt att hålla koll på skeenden, sägs det.
Jo, det ska gudarna veta för så många skeenden jag varit med om den senaste månaden så har det ändå fattats tid för andra skeenden. Det vill säga att min tid har varit fylld av att festa och inte minst av planerandet för att det skulle bli en bra fest. Sedan har det gått åt tid till att tacka alla som firade mig på ena eller andra sättet och att göra allt som inte blev gjort för festens skull.
Tänk bara på alla mina barn i min trädgård som blivit åsidosatta. För det första ville de komma i jorden och sedan ville de ha att dricka varje dag. Sånt tar sin tid. Idag är faktiskt första dagen på länge då jag i morse ställde frågan om vad jag skulle göra idag. Potatisen har kommit upp liksom bondbönorna och snart finns det sallad att skörda. Blommorna spirar på ännu vingliga stänglar och vill ha stöd. Trädgården har kommit igång på ett bra sätt.
Nåväl, nu äntligen skulle det bli tid för mitt skrivprojekt som påbörjades tidigare i vår. Jag har verkligen sett fram mot att få skrivtid.
Men nej, så enkelt är det inte, att tro att det är bara att börja där jag slutade för en månad sedan. Särskilt inte sedan jag upptäckte att alla anteckningar som jag behövde finns i Stockholm. Istället blev det att skriva om skrivandets våndor. Ska dock till Stockholm till helgen för att bli firad av mina barn och barnbarn på själva födelsedagen och de har lovat att jag ska inte behöva göra någonting mer än att ta emot deras hyllning. Det ser jag fram emot.
Sedan ska jag se till att få med mig rätt pärm när jag återvänder till landet och då ska jag skriva. Då ska jag ta mig tid till det. Nu blev det bara en blogg.
Skrivtid
8 juni 2010
Tid är medvetandets sätt att hålla koll på skeenden, sägs det.
Jo, det ska gudarna veta för så många skeenden jag varit med om den senaste månaden så har det ändå fattats tid för andra skeenden. Det vill säga att min tid har varit fylld av att festa och inte minst av planerandet för att det skulle bli en bra fest. Sedan har det gått åt tid till att tacka alla som firade mig på ena eller andra sättet och att göra allt som inte blev gjort för festens skull.
Tänk bara på alla mina barn i min trädgård som blivit åsidosatta. För det första ville de komma i jorden och sedan ville de ha att dricka varje dag. Sånt tar sin tid. Idag är faktiskt första dagen på länge då jag i morse ställde frågan om vad jag skulle göra idag. Potatisen har kommit upp liksom bondbönorna och snart finns det sallad att skörda. Blommorna spirar på ännu vingliga stänglar och vill ha stöd. Trädgården har kommit igång på ett bra sätt.
Nåväl, nu äntligen skulle det bli tid för mitt skrivprojekt som påbörjades tidigare i vår. Jag har verkligen sett fram mot att få skrivtid.
Men nej, så enkelt är det inte, att tro att det är bara att börja där jag slutade för en månad sedan. Särskilt inte sedan jag upptäckte att alla anteckningar som jag behövde finns i Stockholm. Istället blev det att skriva om skrivandets våndor. Ska dock till Stockholm till helgen för att bli firad av mina barn och barnbarn på själva födelsedagen och de har lovat att jag ska inte behöva göra någonting mer än att ta emot deras hyllning. Det ser jag fram emot.
Sedan ska jag se till att få med mig rätt pärm när jag återvänder till landet och då ska jag skriva. Då ska jag ta mig tid till det. Nu blev det bara en blogg.
Tid är medvetandets sätt att hålla koll på skeenden, sägs det.
Jo, det ska gudarna veta för så många skeenden jag varit med om den senaste månaden så har det ändå fattats tid för andra skeenden. Det vill säga att min tid har varit fylld av att festa och inte minst av planerandet för att det skulle bli en bra fest. Sedan har det gått åt tid till att tacka alla som firade mig på ena eller andra sättet och att göra allt som inte blev gjort för festens skull.
Tänk bara på alla mina barn i min trädgård som blivit åsidosatta. För det första ville de komma i jorden och sedan ville de ha att dricka varje dag. Sånt tar sin tid. Idag är faktiskt första dagen på länge då jag i morse ställde frågan om vad jag skulle göra idag. Potatisen har kommit upp liksom bondbönorna och snart finns det sallad att skörda. Blommorna spirar på ännu vingliga stänglar och vill ha stöd. Trädgården har kommit igång på ett bra sätt.
Nåväl, nu äntligen skulle det bli tid för mitt skrivprojekt som påbörjades tidigare i vår. Jag har verkligen sett fram mot att få skrivtid.
Men nej, så enkelt är det inte, att tro att det är bara att börja där jag slutade för en månad sedan. Särskilt inte sedan jag upptäckte att alla anteckningar som jag behövde finns i Stockholm. Istället blev det att skriva om skrivandets våndor. Ska dock till Stockholm till helgen för att bli firad av mina barn och barnbarn på själva födelsedagen och de har lovat att jag ska inte behöva göra någonting mer än att ta emot deras hyllning. Det ser jag fram emot.
Sedan ska jag se till att få med mig rätt pärm när jag återvänder till landet och då ska jag skriva. Då ska jag ta mig tid till det. Nu blev det bara en blogg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
