Gott om tid.

27 april 2010
Idag har jag haft gott om tid. Det började i morse då jag tog skolbussen in till Lugnet i Falun för att vara funktionär då min klubb Kåre ordnade orientering för veteranerna i Dalarna. Dalaklubbarna turas om att lägga fyra banor på ca 5, 4, 3 och 2 km varje tisdag. Min uppgift var att sälja startkort till deltagarna. Det var 145 personer som alltså kom från hela Dalarna. Det kostar 20 kronor. Orienterare är så trevliga människor och nästa tisdag är det en Hedemoraklubb som ordnar och då ska jag vara med och ”springa” en bana.
Sedan har jag förgrott squash, persilja, grönmynta, japans humle och en sorts astrar medan allt det andra sår jag direkt i landet då jorden är tillräckligt varm. Sedan räckte tiden till att sitta och njuta av att se ut över sjön som ”sköljde” igår. Jag såg hur isen sakta, sakta bit för bit försvann och blev vatten. Det var alldeles vindstilla och solen sken. Det var en fantastisk syn.
Här följer några rader av min kvinnohistorieföljetong:
Vi tjejer står beredda att ta vid
gär gudarna förintas i sin eld
och världen åter blir matriarkat
Ur röken stiger sånggudinnor fram
befriar oss frånkrigens tyranni
och ger oss åter livets värdighet.
Forts.följer

Tidstjuv

22 april 2010
Hörde talas om tidstjuv. Det kan ju låta trist, att någon stjäl min tid. Men de kan inte göra det utan att jag också är involverad. Det kan ju hända att personen ifråga vill göra något roligt med mig med min tid och då kommer jag inte att tacka nej. Men just nu har jag inte tid för något annat än förberedelser till festen och mina rutiner förstås. I eftermiddag är det gympa på teve och i morgon är det dans på Alvik innan jag åker till Dalarna. Men snart kommer min son Jocke och ettåriga Hedvig hit för att hjälpa mig med installationen av ett bredare bredband, vilket kan vara bra att ha eftersom det sparar tid.. Här kommer några rader som fortsättning på min kvinnohistoria, som jag alltså skrev för ca femton år sedan:
Men nu vi skymtar lite hopp för att
nå´n lovade systemskifte igen.
Jag minns att den som sa det var en man
vad sort av skifte som han tänkte på
nog inte alla riktigt rätt förstått
men vad han än har menat eller sagt
så tycker jag att nu så är det dags
att genast vrida tiden rätt igen
och låter det förflutna leva i
den tid som finns omkring oss här och nu.

Det var ju ganska träffande även idag. Eller hur?

11 april 2010

I min planeringsalmanacka står det för varannan vecka ett litet ordspråk. Förra veckan stod det:
Tiden är den mest rättvist fördelade resursen. Alla har 24 timmar till sitt förfogande varje dygn.
Det kan man väl säga vara rättvist beträffande mängden. Men ändå inte rättvist för det handlar också om vilka resurser vi har för att kunna ta vara på alla de timmarna för att göra något bra.
T ex sova så mycket som behövs varje natt eller tillgång till kommunikationsmedel för att utnyttja resursen eller god hälsa eller göra sådant som kräver en insats av t ex pengar eller som kan låta som en paradox nämligen att ha tid att utnyttja tiden.
Just nu har jag kommit in i en fas då själva planeringen för min fest är klar och jag kan börja beta av vissa punkter. Det är nu klart med musikerna. På trummor kommer min exman, min son och sonson att turas om. Min son är trummis i Nomads och mycket professionell.
Dagen idag började med promenad till Västertorps simhall där jag simmade min kilometer. Sedan bakade jag två rulltårtor som jag lagt i frysen och som ska bli bakelser till kaffet. Ska baka fler i morgon. I helgen har jag handlat torrvaror och vissa engångsvaror. Allt som kan bockas av känns skönt. Dessutom köpte jag en ny stegräknare eftersom den gamla pajat. Idag har det blivit 15.000 steg så nu får det räcka.

Allt har sin tid

27 mars 2010
Allt har sin tid och man gör bra i att ge det sin tid. Tid att promenera, tid att gympa, tid att simma och tid att dansa som sammanlagt handlar om motion för både kropp och själ. Det tror jag är väl använd tid för jag mår himla bra. Igår på dansen fick jag dock ta del av tre olyckliga människoöden. Av en tillfällighet berättade tre personer var för sig om svåra relationer som satt ärr i deras själar. Jag kände sympati eftersom mina ärr kom upp till ytan och jag förstod mina vänners problem. Det går inte att säga att tiden läker alla sår för det gör den inte. Men man lär sig hur man ska förhålla sig till smärtan. Med tiden kan man till och med prata om såren utan att börja gråta vilket jag gjorde säkert i tio år men numera går det bättre.
Här kommer fortsättningen på Kvinnohistorien:
Att sparsamt handskas med sin hushållspeng
har kvinnan alltid varit skicklig på
att koka soppa på en liten spik
att vårda, värna, föda stor familj
för mannen kan ju inte syssla med
att räkna kronor blott i hundratal,
Nej han vill få ihop till en miljard
och fallskärmar han också skaffat sig
för marknaden den flyger mycket högt.
Och om han inte på sitt jobb är chef
så finns det alltid hemma nå´n som han
kan kliva på och saligt trycka ned.
Forts. följer.

SPARA TID

Att spara tid betyder att man måste räkna ut strategier för att hinna så mycket som möjligt på mindre tid. Eller?? Jag har tidigare sagt att tid inte försvinner utan omvandlas till minnen t ex. Men patina är också en sorts sparad tid.
I min kvinnohistoria skrev jag tidigare att
för en tio tusen år tillbaks
då människorna jagade och var
ett samlarfolk och levde som nomad.

När någon av dem så en gång kom på
man skulle stanna på en enda plats
och odla jorden där och jaga djur.
Man slog sig ned och byggde sig ett hus
och kvinnan tog sig genast åkern an.
Hon sådde frön och skördade sin frukt
och födde också åt dem många barn.
Vad härav följde kan man lätt förstå
för på den platsen många munnar blev
så villebråd till alla inte fanns
och jägaren förutan byte stod.
Då mannens bålda stolthet fick en knäck
nej, nu för fan, så röt han häftigt till
låt bli att fresta min identitet.

Och detta sammanföll med vad som var
den första gång man skiftade system
då männen började att öva makt.
Men de var inte särskilt kloka när
de trodde makten låg i att va´ stark
så genast börja de att slåss minsann
Och för att visa på sin makt
tog männen alla gudarna till hjälp.
men då man inte kunde enas om
vem av de alla som var väldigast,
Mohammed, Buddha, Krishna eller Gud
det gällde blott att genomborra allt
att mörda, skända, bränna och slå ned
det är ju våran gudstro som är bäst
sa männen och begav sig ut i krig.
att det var kvinnorna och barnen mest
som offer blev man alls ej tänkte på.

FORTSÄTTNING FÖLJER

KVINNOHISTORIA

Det var en gång för länge länge sen
då världen var en mycket fredlig värld,
då varje samhälle så klokt och vist
var lett av dem som rätt och slätt förstått
helt visst att tvister löses ej med våld.
Istället hette vapnet erotik
då kärlek var nånting man slösa med
och man behövde ingen konvention
för barnen sattes självklart främst ändå.
Det låter som en saga blott
men det har faktiskt hänt när som
matriarkatet sattes allra främst.
På upphöjd plats en stolt gudinna satt
och mannen var en ödmjuk villig slav
De tyckte njutning var en ärbar last
i solidaritetens goda tjänst..
Men minns att detta var för ungefär
så där en tio tusen år tillbaks
då människorna jagade och var
ett samlarfolk och levde som nomad.

Ja, så skrev jag till kvinnodagen 1992 och det är ord som är giltiga även idag. Det finns en fortsättning och den återkommer jag till senare.
Beträffande årets kvinnodag så fick jag i present senaste numret av Hertha. En gedigen samling kvinnohistoria eftersom tidningen firar Fredrika Bremer Förbundets 150-års-jubileum. Det är inte en tidning man sträckläser utan bör läsas i lite då och då för att påminnas om hur det var en gång och vad som behövs nu. Det var en viktig present.
Idag fäster jag mig vid att Ebba Witt-Brattström skriver i tidningen att feminismen är i kris eftersom dagens unga feminister inte vill förstå eller lära av historien.
Men då tänker jag att så är det väl med det mesta. Maktstrukturerna förändras och med dem förändringsstrategierna. Se bara hur det gått med alla ca tvåhundra ”EU-projekt” som startat i vad man räknar som Nya Tiden. Alla har runnit ut i sanden och vem tror att det EU som nu pågår ska hålla. Tänk så mycket pengar som går åt där och som vi kunde använt till mer samhällsnyttiga saker istället. Kan någon säga mig någon vinst med EU som vi inte kunnat uppnå om vi stått utanför och då menar jag något prisvärt.
Ja, det var bara en reflexion
Ebba sa att feminismen var i kris och några sidor längre fram säger Gudrun Schyman att få igenom förbättringar för kvinnorna krävs upplysning och kunskap inte minst så att partiet FI växer och kan påverka..

Hur lång är en livstid?

Jag har något tråkigt att berätta, sa Inga-Lill då hon ringde i förrgår. Aha, tänkte jag, de kan inte komma på min fest och det vore ju tråkigt. Lasse är död, sa hon sedan. Nä, det måste vara fel. Lasse som är den ene av två tvillingbröder, som sköter allt i hemmet och sin sjuka fru som har Parkinson, som går och hälsar på sin demente tvillingbror som vistas på vårdhem så ofta han hinner, som köper bullar och ordnar onsdagsträffarna då ett gäng promenerar i delsjöterrängen, som är enastående och hjälper alla…han är död. Nä. Det måste vara fel. Men jo, Lasse är död. Inga-Lill, Lasses syster, berättade hur han plötsligt bara fallit ihop och nu är borta medan hans fru ska få hjälp sju gångar om dygnet av hemvården och hans tvillingbror reagerade inte då man försökte förklara att hans bror var död. De som inte kan klara någonting själva, de lever medan Lasse inte fick leva. Hur ska det gå för hans fru Berit?
Jag kan inte hjälpa henne men jag har i alla fall skickat ett brev och så här skrev jag:

Till minne av Lasse.
Vi är alla som växter i en trädgård, tätt tillsammans
eller på avstånd. Där finns det stora ståtliga trädet
som vill skydda den veka busken alldeles strax bredvid
med sina sirliga blommor. De finns för varandra
i en tid på livets höst då marken är stenig och karg.

Så plötsligt en kväll kom den stygga stormen och
knuffade trädet så det föll utan att kunna resa sig.
Vi vet det finns krafter i naturen som ingen mänska
råder över när den obarmhärtigt slår till.
Men ändå finns trädet kvar i buskens innersta rum som
minns kampen och närvaron och de ljuva stunderna.

Kära Berit vi är många som är med dig i tankarna och jag
önskar att kunna ingjuta lite styrka i din svåra stund att du
med hjälp av dina nära och kära ska orka hantera din sorg.

Hälsningar och varma tankar från din vän sedan sextiofyra år.

Så här tänkte jag häromdagen:
Jag undrar om det någon finns som vet
vad tiden är för någonting
en del de säger den är cirkulär
men andra att den endast framåt går
jag tror att vi, nog var och en
har fått ett stycke av en evig tid
en liten bit som delas upp i år
och som man sedan samlar på.

Och hur många år man hinner samla på innan livet är slut, det vet man inte.
Våra livstider är olika långa. Men just nu mår jag bra även om jag är
ledsen för att Lasse, min gamle vän är död