Allt har sin tid

27 mars 2010
Allt har sin tid och man gör bra i att ge det sin tid. Tid att promenera, tid att gympa, tid att simma och tid att dansa som sammanlagt handlar om motion för både kropp och själ. Det tror jag är väl använd tid för jag mår himla bra. Igår på dansen fick jag dock ta del av tre olyckliga människoöden. Av en tillfällighet berättade tre personer var för sig om svåra relationer som satt ärr i deras själar. Jag kände sympati eftersom mina ärr kom upp till ytan och jag förstod mina vänners problem. Det går inte att säga att tiden läker alla sår för det gör den inte. Men man lär sig hur man ska förhålla sig till smärtan. Med tiden kan man till och med prata om såren utan att börja gråta vilket jag gjorde säkert i tio år men numera går det bättre.
Här kommer fortsättningen på Kvinnohistorien:
Att sparsamt handskas med sin hushållspeng
har kvinnan alltid varit skicklig på
att koka soppa på en liten spik
att vårda, värna, föda stor familj
för mannen kan ju inte syssla med
att räkna kronor blott i hundratal,
Nej han vill få ihop till en miljard
och fallskärmar han också skaffat sig
för marknaden den flyger mycket högt.
Och om han inte på sitt jobb är chef
så finns det alltid hemma nå´n som han
kan kliva på och saligt trycka ned.
Forts. följer.

SPARA TID

Att spara tid betyder att man måste räkna ut strategier för att hinna så mycket som möjligt på mindre tid. Eller?? Jag har tidigare sagt att tid inte försvinner utan omvandlas till minnen t ex. Men patina är också en sorts sparad tid.
I min kvinnohistoria skrev jag tidigare att
för en tio tusen år tillbaks
då människorna jagade och var
ett samlarfolk och levde som nomad.

När någon av dem så en gång kom på
man skulle stanna på en enda plats
och odla jorden där och jaga djur.
Man slog sig ned och byggde sig ett hus
och kvinnan tog sig genast åkern an.
Hon sådde frön och skördade sin frukt
och födde också åt dem många barn.
Vad härav följde kan man lätt förstå
för på den platsen många munnar blev
så villebråd till alla inte fanns
och jägaren förutan byte stod.
Då mannens bålda stolthet fick en knäck
nej, nu för fan, så röt han häftigt till
låt bli att fresta min identitet.

Och detta sammanföll med vad som var
den första gång man skiftade system
då männen började att öva makt.
Men de var inte särskilt kloka när
de trodde makten låg i att va´ stark
så genast börja de att slåss minsann
Och för att visa på sin makt
tog männen alla gudarna till hjälp.
men då man inte kunde enas om
vem av de alla som var väldigast,
Mohammed, Buddha, Krishna eller Gud
det gällde blott att genomborra allt
att mörda, skända, bränna och slå ned
det är ju våran gudstro som är bäst
sa männen och begav sig ut i krig.
att det var kvinnorna och barnen mest
som offer blev man alls ej tänkte på.

FORTSÄTTNING FÖLJER

KVINNOHISTORIA

Det var en gång för länge länge sen
då världen var en mycket fredlig värld,
då varje samhälle så klokt och vist
var lett av dem som rätt och slätt förstått
helt visst att tvister löses ej med våld.
Istället hette vapnet erotik
då kärlek var nånting man slösa med
och man behövde ingen konvention
för barnen sattes självklart främst ändå.
Det låter som en saga blott
men det har faktiskt hänt när som
matriarkatet sattes allra främst.
På upphöjd plats en stolt gudinna satt
och mannen var en ödmjuk villig slav
De tyckte njutning var en ärbar last
i solidaritetens goda tjänst..
Men minns att detta var för ungefär
så där en tio tusen år tillbaks
då människorna jagade och var
ett samlarfolk och levde som nomad.

Ja, så skrev jag till kvinnodagen 1992 och det är ord som är giltiga även idag. Det finns en fortsättning och den återkommer jag till senare.
Beträffande årets kvinnodag så fick jag i present senaste numret av Hertha. En gedigen samling kvinnohistoria eftersom tidningen firar Fredrika Bremer Förbundets 150-års-jubileum. Det är inte en tidning man sträckläser utan bör läsas i lite då och då för att påminnas om hur det var en gång och vad som behövs nu. Det var en viktig present.
Idag fäster jag mig vid att Ebba Witt-Brattström skriver i tidningen att feminismen är i kris eftersom dagens unga feminister inte vill förstå eller lära av historien.
Men då tänker jag att så är det väl med det mesta. Maktstrukturerna förändras och med dem förändringsstrategierna. Se bara hur det gått med alla ca tvåhundra ”EU-projekt” som startat i vad man räknar som Nya Tiden. Alla har runnit ut i sanden och vem tror att det EU som nu pågår ska hålla. Tänk så mycket pengar som går åt där och som vi kunde använt till mer samhällsnyttiga saker istället. Kan någon säga mig någon vinst med EU som vi inte kunnat uppnå om vi stått utanför och då menar jag något prisvärt.
Ja, det var bara en reflexion
Ebba sa att feminismen var i kris och några sidor längre fram säger Gudrun Schyman att få igenom förbättringar för kvinnorna krävs upplysning och kunskap inte minst så att partiet FI växer och kan påverka..

Hur lång är en livstid?

Jag har något tråkigt att berätta, sa Inga-Lill då hon ringde i förrgår. Aha, tänkte jag, de kan inte komma på min fest och det vore ju tråkigt. Lasse är död, sa hon sedan. Nä, det måste vara fel. Lasse som är den ene av två tvillingbröder, som sköter allt i hemmet och sin sjuka fru som har Parkinson, som går och hälsar på sin demente tvillingbror som vistas på vårdhem så ofta han hinner, som köper bullar och ordnar onsdagsträffarna då ett gäng promenerar i delsjöterrängen, som är enastående och hjälper alla…han är död. Nä. Det måste vara fel. Men jo, Lasse är död. Inga-Lill, Lasses syster, berättade hur han plötsligt bara fallit ihop och nu är borta medan hans fru ska få hjälp sju gångar om dygnet av hemvården och hans tvillingbror reagerade inte då man försökte förklara att hans bror var död. De som inte kan klara någonting själva, de lever medan Lasse inte fick leva. Hur ska det gå för hans fru Berit?
Jag kan inte hjälpa henne men jag har i alla fall skickat ett brev och så här skrev jag:

Till minne av Lasse.
Vi är alla som växter i en trädgård, tätt tillsammans
eller på avstånd. Där finns det stora ståtliga trädet
som vill skydda den veka busken alldeles strax bredvid
med sina sirliga blommor. De finns för varandra
i en tid på livets höst då marken är stenig och karg.

Så plötsligt en kväll kom den stygga stormen och
knuffade trädet så det föll utan att kunna resa sig.
Vi vet det finns krafter i naturen som ingen mänska
råder över när den obarmhärtigt slår till.
Men ändå finns trädet kvar i buskens innersta rum som
minns kampen och närvaron och de ljuva stunderna.

Kära Berit vi är många som är med dig i tankarna och jag
önskar att kunna ingjuta lite styrka i din svåra stund att du
med hjälp av dina nära och kära ska orka hantera din sorg.

Hälsningar och varma tankar från din vän sedan sextiofyra år.

Så här tänkte jag häromdagen:
Jag undrar om det någon finns som vet
vad tiden är för någonting
en del de säger den är cirkulär
men andra att den endast framåt går
jag tror att vi, nog var och en
har fått ett stycke av en evig tid
en liten bit som delas upp i år
och som man sedan samlar på.

Och hur många år man hinner samla på innan livet är slut, det vet man inte.
Våra livstider är olika långa. Men just nu mår jag bra även om jag är
ledsen för att Lasse, min gamle vän är död

FRI TID

Någon frågar: Kan tiden vara relativ? Jo, säger vetenskapsmännen, det kan den vara eftersom tiden går fortare där gravitationen är lägre. Dessutom går den fortare då man har roligt, säger Didi i väntan på Godot. . Men visst finns det frågor för
jag undrar om det någon finns som vet
vad tiden är för någonting.
En del de säger den är cirkulär
men andra att den endast framåt går.
Jag tror att vi nog var och en
har fått ett stycke av en evig tid
en liten bit som delas upp i år
och som man sedan samlar på.
Men dock man lärt sig ganska snart
att tiden ingen guldkant har
ifall man inte själv förgyller den
så därför när man har en hög på åtti´ år
då är det tid att ställa till med fest
med dans och glam i kära vänners krets.

Med tid kan man göra så mycket och jag håller med om vad som sägs i ett italienskt ordspråk att ”förlorad är all tid som ej levts i kärlek”. Italienarna säger också att man ska ge tiden tid.
Själv säger jag att pension betyder inte fritid utan FRI TID att arbeta med vad man vill.

Vilka tider.

25 jan.2010
Vilka tider? Kall vinter kan vara bister eller underbart vacker. Just nu är den bara skit. Man spänner varenda muskel för att inte halka när man promenerar. Väglaget är kriminellt dåligt. Två gånger har jag ramlat, men tack vare att jag trots min ålder är ganska rörlig har jag bara ådragit mig blåmärken och lite svullnad medan jag hört att de ortopediska skadorna har drabbat många. Hoppas att alla de kräver skadestånd från de makthavare som för att kunna höja sina fallskärmar har skurit ned på snöröjningskontot. Eller också har dessa makthavare lagt sina öron för nära klimatforskarna när de varnat för den uppvärmning av klimatet som pågår och därför fryst inne pengar som tidigare användes för snöröjning. Eftersom det nog inte blir några kalla vintrar mer. Tror de alltså.

Just nu går jag i väntans tider! Jag väntar på någon som jag vet ska komma. Vederbörande har skickat signaler som förebådar ankomsten. T ex har fåglarnas vårlåtar ökat i styrka och något knackar på min dörr, den dörr som vaktar mina känslor och som öppnat sig en springa. Jag måste skaffa mig tid att hantera de känslor som pockar på.

Man måste vara på hugget och inte säga jag hinner inte. Jag måste hinna att leva, att älska, att njuta. Jag måste välja vad jag vill göra med min tid. Varje sekund är dyrbar så här i väntans tider. Men jag ser på ljuset att den är på väg, jag hör det på fåglarna och jag känner det i min kropp.

Så här säger Sven-Eric Liedman: ”Ålderdomen kan ena dan upplevas som oändligt långt bort – och tiden fram till den full med möjligheter…” Bortsett från att jag har nått ålderdomen och inte riktigt förstått vad det är för konstigt med den så vill jag se tiden fram till det jag väntar på som full med möjligheter. Om jag utsätter mig för utmaningar så förlänger jag upplevelsen av längden på min dag. Det blir en sorts plustid i väntan på Godot, eller…

10 jan.2010

Det finns ett italienskt ordspråk som säger ”Ge tiden tid” vilket jag tycker är eftertänkansvärt. Det går att tolka på olika sätt. Kanske är vårt ”Allt har sin tid” samma sak. Som nu t ex då vi gått in i ett nytt år. Julen har haft sin tid, snart dansas den ut och allt kan gå sin gilla gång ända till vecka 13 då påsken får sin tid.
Påskdagen inträffar alltid första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen. Påsken kan alltså som tidigast få sin tid näst sista veckan i mars men aldrig senare än näst sista veckan i april.
Vårt boende har inte med tid att göra så länge vi inte är nomader för då måste man rätta sig efter årstiderna. Nej, jag tänkte på sambo, mambo, särbo eller kärbo. I fredags lärde jag mig att det också finns kulturbo och varmbo. Det där med kulturbo tilltalar mig, att ha en vän som liksom jag är intresserad av kultur. En kultur som inte har sina rötter i ett kapitalistiskt samhälle utan handlar om konst och är släkt med vetenskap.
Annars har juletiden varit bra då jag besökt både Jönköping, Göteborg och Falun. Har klarat mig från förkylningar trots att många i min omgivning hostat och nyst. Har också klarat halkan utom första dagen det hade snöat då jag snubblade och stod på näsan. Men det blev inte värre än en kraftig svullnad och stort blåmärke på ena benet som är över nu.
Nu är också tid för att önska sina vänner God Fortsättning på det nya året.