Vi lever nu i tidens blå berättelse
där vågor sakta röra livets strand
där vi om morgondagen intet vet.
En fjäril i en kupa utav glas
som man försiktigt måste handskas med
så vacker och så skör ska visa oss
en väg dit ljusets gyllne strålar når
kanhända där som tiden slår en volt
och allt kan bara till det bättre bli.
GOTT NYTT ÅR!
torsdag 31 december 2009
tisdag 22 december 2009
22 december 2009
Nu stundar juletid och jag försöker ta det lugnt. Eftersom jag inte ska ha några gäster har julematen blivit minimal. Skinka med doppspad är ett måste. Har bakat doppbröd förstås som alltid. Inte bara för egen skull utan mina söner som säger att det är ingen jul utan mitt bröd. Klappar har varit lätt att ordna, inte bara går ut och köpa utan istället tillverka eller köpt för länge sedan då jag sprungit på något jag vet skulle uppskattas av olika personer.
Blev lite orolig då jag i lördags fick ont i kroppen och feber. Det var fjärde dagen efter svininfluensasprutan och trodde inte att man kunde bli sjuk av vaccinet så långt efter. Men nästa dag var jag frisk, alltså var det en reaktion.
Jag har skrivit många julkort och skickat många julmejl som vanligt och därför har jag fått många kort och mejl. Men ett par saknar jag och det oroar mig. Nåväl det bärs ut post i morgon också. Så kanske…
Julen är en helg som de gamla hedenhösarna firade för att ljuset återvände till dess de kristna stal det upplyftande i naturens vidunderliga handhavande av årstiderna och tidens gång. Jag fortsätter i hedenhösarnas spår för jag tycker det är så fantastiskt att just på en bestämd minut upphör dagen att kortas och ljuset tar makten. Vi går mot ljusare tider! Yippiii!
Blev lite orolig då jag i lördags fick ont i kroppen och feber. Det var fjärde dagen efter svininfluensasprutan och trodde inte att man kunde bli sjuk av vaccinet så långt efter. Men nästa dag var jag frisk, alltså var det en reaktion.
Jag har skrivit många julkort och skickat många julmejl som vanligt och därför har jag fått många kort och mejl. Men ett par saknar jag och det oroar mig. Nåväl det bärs ut post i morgon också. Så kanske…
Julen är en helg som de gamla hedenhösarna firade för att ljuset återvände till dess de kristna stal det upplyftande i naturens vidunderliga handhavande av årstiderna och tidens gång. Jag fortsätter i hedenhösarnas spår för jag tycker det är så fantastiskt att just på en bestämd minut upphör dagen att kortas och ljuset tar makten. Vi går mot ljusare tider! Yippiii!
22 december 2009
Nu stundar juletid och jag försöker ta det lugnt. Eftersom jag inte ska ha några gäster har julematen blivit minimal. Skinka med doppspad är ett måste. Har bakat doppbröd förstås som alltid. Inte bara för egen skull utan mina söner som säger att det är ingen jul utan mitt bröd. Klappar har varit lätt att ordna, inte bara går ut och köpa utan istället tillverka eller köpt för länge sedan då jag sprungit på något jag vet skulle uppskattas av olika personer.
Blev lite orolig då jag i lördags fick ont i kroppen och feber. Det var fjärde dagen efter svininfluensasprutan och trodde inte att man kunde bli sjuk av vaccinet så långt efter. Men nästa dag var jag frisk, alltså var det en reaktion.
Jag har skrivit många julkort och skickat många julmejl som vanligt och därför har jag fått många kort och mejl. Men ett par saknar jag och det oroar mig. Nåväl det bärs ut post i morgon också. Så kanske…
Julen är en helg som de gamla hedenhösarna firade för att ljuset återvände till dess de kristna stal det upplyftande i naturens vidunderliga handhavande av årstiderna och tidens gång. Jag fortsätter i hedenhösarnas spår för jag tycker det är så fantastiskt att just på en bestämd minut upphör dagen att kortas och ljuset tar makten. Vi går mot ljusare tider! Yippiii!
Blev lite orolig då jag i lördags fick ont i kroppen och feber. Det var fjärde dagen efter svininfluensasprutan och trodde inte att man kunde bli sjuk av vaccinet så långt efter. Men nästa dag var jag frisk, alltså var det en reaktion.
Jag har skrivit många julkort och skickat många julmejl som vanligt och därför har jag fått många kort och mejl. Men ett par saknar jag och det oroar mig. Nåväl det bärs ut post i morgon också. Så kanske…
Julen är en helg som de gamla hedenhösarna firade för att ljuset återvände till dess de kristna stal det upplyftande i naturens vidunderliga handhavande av årstiderna och tidens gång. Jag fortsätter i hedenhösarnas spår för jag tycker det är så fantastiskt att just på en bestämd minut upphör dagen att kortas och ljuset tar makten. Vi går mot ljusare tider! Yippiii!
måndag 7 december 2009
7 december 2009
Tiden går och det är fyrtio år sedan TV 2 började sina sändningar och alla vi som var med då samlades i fredags kväll för att fira jubileet. Snacka om möten! Vi mindes pionjärandan att nu ska det minsann göras bra teve. Vi ville göra program som tittarna inte visste att de saknade. Det fanns pengar, det fanns arbetsglädje, det fanns energi, det fanns kärlek till arbetet. Många av samtalen den kvällen handlade om hur roligt vi hade. Vi glömde att fylla i arbetstidslistor, vi arbetade till programmen var färdiga och upptäckte att det var sen kväll. Men vaddå, det var så roligt att jobba.
I privatlivet drabbades jag då av en stor sorg. Det kom åter till ytan då jag den kvällen träffade de som då stod vid min sida och stöttade i sorgen. Margareta Strömstedt som jag jobbade ihop med just då tog tag i mig så vi kunde fullfölja inspelningsplanen och när arbetsdagen var slut tog vi långa promenader och pratade om livet och döden, om kärleken och saknaden. Hon hjälpte mig att hålla mig ovanför ytan. Sedan fanns andra som tvingade mig att prata om det som hänt. Det var som tiden stod stilla, jag ville fatta vad som hänt, det fick inte vara ofattbart. Men det var det.
För ett par dagar sedan läste jag Nina Björks krönika över Monika Fagerholms nya roman ”Glitterscenen och flickan hon går i ringen med röda gullband”. Hon skriver om hur elegant MF bollar med tiden. ”Samtidigt som tid kan översättas med liv kan det ju översättas med död. Tid är det vi har fått och att använda den gåvan på det enda sätt som den kan användas – genom att leva – är att närma sig döden. Tid är kanske både det mest vardagliga och det mest laddade av existentiella begrepp,” skriver Nina Björk. Eller som jag skrev i en av mina första bloggar att meningen med livet är att leva det.
Vilka tider? Det visar sig att det finns förvirrade koltrastar lite var stans i staden. Jag hör en i parken utanför mitt fönster när jag öppnar för att få in lite morgonluft. Det är alltså kolsvart ute samtidigt som koltrastens vårsång klingar i träden mellan de av regnet blanksvarta grenarna. Men nu är det bara två veckor kvar till vintersolståndet då det vänder och ljuset varsamt tar åt sig tid. Vi går mot ljusare tider.
I privatlivet drabbades jag då av en stor sorg. Det kom åter till ytan då jag den kvällen träffade de som då stod vid min sida och stöttade i sorgen. Margareta Strömstedt som jag jobbade ihop med just då tog tag i mig så vi kunde fullfölja inspelningsplanen och när arbetsdagen var slut tog vi långa promenader och pratade om livet och döden, om kärleken och saknaden. Hon hjälpte mig att hålla mig ovanför ytan. Sedan fanns andra som tvingade mig att prata om det som hänt. Det var som tiden stod stilla, jag ville fatta vad som hänt, det fick inte vara ofattbart. Men det var det.
För ett par dagar sedan läste jag Nina Björks krönika över Monika Fagerholms nya roman ”Glitterscenen och flickan hon går i ringen med röda gullband”. Hon skriver om hur elegant MF bollar med tiden. ”Samtidigt som tid kan översättas med liv kan det ju översättas med död. Tid är det vi har fått och att använda den gåvan på det enda sätt som den kan användas – genom att leva – är att närma sig döden. Tid är kanske både det mest vardagliga och det mest laddade av existentiella begrepp,” skriver Nina Björk. Eller som jag skrev i en av mina första bloggar att meningen med livet är att leva det.
Vilka tider? Det visar sig att det finns förvirrade koltrastar lite var stans i staden. Jag hör en i parken utanför mitt fönster när jag öppnar för att få in lite morgonluft. Det är alltså kolsvart ute samtidigt som koltrastens vårsång klingar i träden mellan de av regnet blanksvarta grenarna. Men nu är det bara två veckor kvar till vintersolståndet då det vänder och ljuset varsamt tar åt sig tid. Vi går mot ljusare tider.
torsdag 26 november 2009
Under tiden....
Under tiden man gör något kan man fundera på vad det är som gäller härnäst. Det handlar om framförhållning om man vill hålla tiden.
Denna veckan har jag som vanligt varit med ett-åriga Hedvig. I måndags började jag med att simma i Västertorp klockan sju innan jag gick iväg till Hedvig. Det är ett privilegium att få komma nära sina barnbarn. Men har man några år på nacken så gäller det att vara i fin vigör för att orka. Passa så små barn gör man inte med ”vänsterhanden” eftersom det kräver full koll och efter fyra dagar i sträck känner jag mig i kväll en aning mör.
Men i morgon är det tid för dans och det ser jag fram emot. Jag tror att dansen ger mig kraft. På kvällen ska jag sedan iväg och vara barnvakt åt Hedvig eftersom hennes pappa Jocke som är trummis i The Nomads ska iväg till Medis och vara förband till The Sonics och som naturligtvis Hedvigs mamma gärna vill lyssna till. Egentligen skulle jag också gärna önskat att få lyssna på en så unik konsert men jag tror att jag hade känt mig fel på plats eftersom jag nog skulle varit den enda i min generation som varit där. Istället sover jag över hos Hedvig för att på morgonen sedan iväg med tåget till Dalarna för att se teater på Nisserska på kvällen.
Eftersom min symaskin står i mitt hus i Dalarna ska jag ägna söndagen åt sömnadsarbete.
På måndag har jag fått tillstånd att fotografera på Dalarnas museum till en artikel som jag ska försöka få in i ”Kulturens Värld”. Artikeln heter ”Selma Lagerlöfs faustiska förbindelser” och handlar om hur Selma har inspirerats av Faust. Det jag ska fotografera är böcker i hennes bibliotek på museet.
Det är skillnad på tidens gång och livets gång.
Denna veckan har jag som vanligt varit med ett-åriga Hedvig. I måndags började jag med att simma i Västertorp klockan sju innan jag gick iväg till Hedvig. Det är ett privilegium att få komma nära sina barnbarn. Men har man några år på nacken så gäller det att vara i fin vigör för att orka. Passa så små barn gör man inte med ”vänsterhanden” eftersom det kräver full koll och efter fyra dagar i sträck känner jag mig i kväll en aning mör.
Men i morgon är det tid för dans och det ser jag fram emot. Jag tror att dansen ger mig kraft. På kvällen ska jag sedan iväg och vara barnvakt åt Hedvig eftersom hennes pappa Jocke som är trummis i The Nomads ska iväg till Medis och vara förband till The Sonics och som naturligtvis Hedvigs mamma gärna vill lyssna till. Egentligen skulle jag också gärna önskat att få lyssna på en så unik konsert men jag tror att jag hade känt mig fel på plats eftersom jag nog skulle varit den enda i min generation som varit där. Istället sover jag över hos Hedvig för att på morgonen sedan iväg med tåget till Dalarna för att se teater på Nisserska på kvällen.
Eftersom min symaskin står i mitt hus i Dalarna ska jag ägna söndagen åt sömnadsarbete.
På måndag har jag fått tillstånd att fotografera på Dalarnas museum till en artikel som jag ska försöka få in i ”Kulturens Värld”. Artikeln heter ”Selma Lagerlöfs faustiska förbindelser” och handlar om hur Selma har inspirerats av Faust. Det jag ska fotografera är böcker i hennes bibliotek på museet.
Det är skillnad på tidens gång och livets gång.
lördag 14 november 2009
Ur led är tiden
I förra veckan när jag promenerade Med Hedvig i hennes vagn hörde jag något som vred till i kroppen. Jag måste hört fel. Nej, där var det igen. Jag hörde det alldeles tydligt. Det var en koltrasts alldeles klara vårläte. Jag stoppade en mötande och frågade om hon också hade hört. Vi väntade på nästa lockdrill. Hon nickade, jodå och gick vidare som om ingenting hänt. Kära lilla fågel det är november och du borde vara i varmare trakter. Men nu sitter du här i Observatorielunden i novemberskymningen och tror att det är vår. Det är kanske samma förvirrade koltrast som jag hörde förra året vid denna tiden och som blev omnämnd i tidningen då. Ur led är tiden. Vem var det förresten, som myntade den frasen?
”Ur led är tiden. Ve, att jag är den som föddes att den vrida rätt igen”, säger Shakespeares Hamlet. Och då menade han inte att en fågel hade blandat ihop årstiderna utan att världen inte var som den borde vara. Men eftersom tiden är cirkulär så skulle Hamlet även idag utropa ”UR LED ÄR TIDEN”. Finns det någon som kan vrida den rätt igen? Gläder mig dock åt att även makthavare har funnit att kapitalismen är en bov i dramat, medan andra ser ägandet som sin Gud. Skulle också gärna vilja se filmen ”Capitalism: A love story” av Michael Moore för att skaffa mig argument att bättre kunna bemöta dem som går med skygglappar.
Bodil Jönsson, den fantastiska tidsgurun, menar att för att bättre handskas med sin tid så man inte behöver stressa finns det bara ett botemedel och det heter planering och framförhållning. Ett enkelt medel för att kunna hålla tiden.
Den sista tiden har jag förresten ägnat mig åt att planera in ett antal tågresor till olika platser och köpt biljetter á 65 kronor. Om jag skulle betala fullt pris för en resa Stockholm- Göteborg i morgon så skulle det kosta 1155 kronor enkel resa. För de pengarna får jag istället 17 resor vart jag vill i Sverige á 65 kronor om jag har lite framförhållning eller kan jag åka fram och tillbaka Stockholm Göteborg åtta gånger.
Men i morgon ska jag på ett-årskalas hos Hedvig. Det ser jag fram emot.
”Ur led är tiden. Ve, att jag är den som föddes att den vrida rätt igen”, säger Shakespeares Hamlet. Och då menade han inte att en fågel hade blandat ihop årstiderna utan att världen inte var som den borde vara. Men eftersom tiden är cirkulär så skulle Hamlet även idag utropa ”UR LED ÄR TIDEN”. Finns det någon som kan vrida den rätt igen? Gläder mig dock åt att även makthavare har funnit att kapitalismen är en bov i dramat, medan andra ser ägandet som sin Gud. Skulle också gärna vilja se filmen ”Capitalism: A love story” av Michael Moore för att skaffa mig argument att bättre kunna bemöta dem som går med skygglappar.
Bodil Jönsson, den fantastiska tidsgurun, menar att för att bättre handskas med sin tid så man inte behöver stressa finns det bara ett botemedel och det heter planering och framförhållning. Ett enkelt medel för att kunna hålla tiden.
Den sista tiden har jag förresten ägnat mig åt att planera in ett antal tågresor till olika platser och köpt biljetter á 65 kronor. Om jag skulle betala fullt pris för en resa Stockholm- Göteborg i morgon så skulle det kosta 1155 kronor enkel resa. För de pengarna får jag istället 17 resor vart jag vill i Sverige á 65 kronor om jag har lite framförhållning eller kan jag åka fram och tillbaka Stockholm Göteborg åtta gånger.
Men i morgon ska jag på ett-årskalas hos Hedvig. Det ser jag fram emot.
söndag 1 november 2009
Tiden pinnar på.
Kultur är ett bevisat friskmedel läser jag i en bilaga. Det är så underbart att få svart på vitt på något jag alltid har trott på. ”Kultur hjälper vår kropp att tillverka både lyckohormoner och opiatliknande ämnen i hjärnan. Hälsa handlar inte bara om att överleva utan om att leva väl”, står det vidare. Jag vet för jag har tidigare skrivit att jag efter dansen i Alvik, och det är väl kultur på hög nivå, mår så himla bra efter att ha konsumerat musik, varit omkramad i sköna tryckare, buggat i häftiga killars rytm, känt hormonerna bubbla i kroppen, känt mig uppskattad, pratat och skrattat. Det vill säga jag har konsumerat livsglädje. Med detta menade jag att dansen var ett friskmedel, medan en herre genast ironiserade över vad jag kände och förmodligen tyckte att jag var löjlig. Men jag vill mena att livsglädje ligger inte längre bort än så. Skillnaden är kanske att se till det emotionella före det materiella. Eller också är det så att somliga inte har förstått att ”tryckare” och ”bugg” är som ”opium” för själen. Dessutom är friskmedel ett bättre ord än läkemedel.
Tiden pinnar på och i förra veckan var jag i Dalarna och räfsade löv. Det var underbart härliga höstdagar och jag njöt i fulla drag. Själen liksom kände harmonin mellan den klara luften, solen som värmde och armarnas rörelse när räfsan drogs över gräset, samt hur tankarna vilade i lövens stilla viskningar.
Helgen har gått åt till att hålla ordning på mina projekt. Återigen har jag köpt 95-kronors biljetter med X2000 till Göteborg och åter, i slutet av januari. Snart ska jag köpa 65-kronorsbiljetter till Norrköping för att över en dag åka dit och rota i deras arkiv om hur det var när Socialdemokratiska kvinnoklubben startade i Norrköping år 1906. Jag vill se hur mycket Helen Ugland som jag forskat om var inblandad i det. När man börjar att forska om något så gäller det att få fatt på en trådända och sedan är det bara att nysta. Det svåra är att sluta för tråden leder alltid vidare till nya detaljer. Det är som en sorts deckare.
Jag läste att det finns något som kallas ”tidstjuv”. Idag har den boven varit här och stulit tid för mig. Plötsligt fungerar inte min skrivare. Vad gör man? Kollar att alla kontakter sitter rätt. Tar ur alla USB-kontakter och låter dem byta plats. Inget hjälper. Försöker installera om skrivaren. Nej, det gick inte och det har gått åt alldeles för mycket tid till ingen nytta. Nu ger jag upp och hoppas att datorn bara har en tillfällig sinnesförvirring och att den funkar då jag börjar om senare.
Tiden pinnar på och i förra veckan var jag i Dalarna och räfsade löv. Det var underbart härliga höstdagar och jag njöt i fulla drag. Själen liksom kände harmonin mellan den klara luften, solen som värmde och armarnas rörelse när räfsan drogs över gräset, samt hur tankarna vilade i lövens stilla viskningar.
Helgen har gått åt till att hålla ordning på mina projekt. Återigen har jag köpt 95-kronors biljetter med X2000 till Göteborg och åter, i slutet av januari. Snart ska jag köpa 65-kronorsbiljetter till Norrköping för att över en dag åka dit och rota i deras arkiv om hur det var när Socialdemokratiska kvinnoklubben startade i Norrköping år 1906. Jag vill se hur mycket Helen Ugland som jag forskat om var inblandad i det. När man börjar att forska om något så gäller det att få fatt på en trådända och sedan är det bara att nysta. Det svåra är att sluta för tråden leder alltid vidare till nya detaljer. Det är som en sorts deckare.
Jag läste att det finns något som kallas ”tidstjuv”. Idag har den boven varit här och stulit tid för mig. Plötsligt fungerar inte min skrivare. Vad gör man? Kollar att alla kontakter sitter rätt. Tar ur alla USB-kontakter och låter dem byta plats. Inget hjälper. Försöker installera om skrivaren. Nej, det gick inte och det har gått åt alldeles för mycket tid till ingen nytta. Nu ger jag upp och hoppas att datorn bara har en tillfällig sinnesförvirring och att den funkar då jag börjar om senare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
