Hur gör man för att bli publicerad av ett förlag? Har försökt massor av gånger men alltid fått nej, alltid med olika förklaringar. Oftast bara ett nej, ibland någon enkel förklaring. Efter flera år av försök har jag nu bestämt mig för egenutgivning. Fick ett gott råd av en vän som har lite insyn i förlagsvärlden.  Han föreslog förlaget Vulkan.
Skickade min berättelse om min mormor dit och fick till svar att de skulle hjälpa mig med utgivning. Men allra först måste jag själv ansvara för berättelsens språk, stavning och meningsuppbyggnad. Sedan har de skött det typografiska och tagit hand om en bild som jag vill ha på omslaget.
Berättelsen ska heta "En förborgad framtid" och handlar om ett stycke svensk historia mellan åren 1896 och 1918 i spåren på Anna Albertina. Eftersom jag har en magisterexamen i både litteratur och svensk historia är jag ganska påläst om vad som hände i Sverige vid förra sekelskiftet.
Just nu sätter förlaget min text och gör klart omslaget som jag sedan ska godkänna. Därefter trycks ett hundra ex som jag själv måste marknadsföra. Om jag förstått det rätt blir min kostnad  ca tio tusen kronor.

Till Henrietta och Nisse

Kanhända att det var i vårens tid

när som de möttes allra första gång

men ett jag säkert vet att detta var

en dag när kärleken just smög omkring,

den sökte offer att försiktigt ge sig på.

Just då en känsla tog ett ystert språng

den insåg strax att nu minsann

ett byte inom räckhåll fanns

precis när Henrietta då behövde hjälp

i cirkusgarderoben där hon jobbade.

Det sägs att kärleken är störst av allt

att värja sig är rakt ingen idé

jag undrar så om någon riktigt vet

vad är det som i hjärtats rum då sker

när som den skjuter sina vassa spjut.

Sen fick den plötsligt en idé

då kärleken helt enkelt bytte form

den fylldes av en häftig lust

den tog ett skutt och sen så var de tre.

Men oj, sa kärleken nu tror jag att

jag smyger in i sagans rika värld

och svepte Vera i ett älskligt flor.

Sen hände nåt som gjorde att

den stora kärleken fick väldigt ont om plats,

när den fick trängas med båd skola också jobb

för alla ville lära något nytt

det blev ett pusslande, men som de

med lite hjälp kvickt gjorde till ett äventyr

för det så har ni min eloge.

Sen kära ni så är det dags igen

för kärleken vet inte vad semester är

kom igen och hjälp nu till och strax

minsann de fyra blev, ett litet flickebarn

där kärleken i slingrig dans tog plats

för under sker igen i denna värld

med självklart kärleken som bästa vän.

Vi har väl alla hört ”det var en gång”

för mången vacker saga börjar så

och erotik består av glödhett guld

den ljuva kärlekens ingrediens

och utan världsliga problem så blev de fem med ens

och över alltihopa lyser moder sol.

Detta är vad en gammelfarmor vill ha sagt

av tankar kring en familjeväv

där varpen heter solidaritet

med inslag fyllda utav kärlekens brodyr

jag hoppas innerligt och väl

att kärleken förblir er bästa bundsförvant.

Stort grattis och lycka till med allt!

19 oktober 2019

Det händer då och nu.

Det är på allas läppar idag, det som händer med och i Svenskka Akademin (SvA) just nu. Nej det händer inte nu men det är nu man pratar om det. Något som har pågått länge. Själv hamnade jag i smeten för 25 år sedan utan att veta om att det var en smet. Det var när jag besökte det s k Forumet som drevs av kulturprofilen men som då hette Jean Claude Arnault. Jag var där på olika litteratur tilldragelser. En gång satt jag bredvid Gunilla Palmstierna Weiss och  vi hade ett intressant samtal. Det som hände på scenen var också intressant men nånstans fanns där något unket. Detta Forum som drevs med hjälp av SvA:s pengar. Idag vet man att männen i sammanhanget utnyttjade unga kvinnor  som ställde upp för att få in en fot i kulturelitssfären. Själv klarade jag mig.
Detta hände samtidigt som jag skrev på min magisteruppsats i litteratur. En uppsats som kom att handla om de svaga männen i Selma Lagerlöfs (SL) författarskap. SL såg allvar och djup som de egenskaper hon önskade att männen skulle ha. Då ville jag gärna kolla hur det var med karaktärerna i hennes berättelser eftersom hon också sagt att hon studerade männen i sin omgivning och sedan förde över deras egenskaper på sina karaktärer.
Jag kom fram till att ingen av männen i de fem romanerna som jag analyserade hade allvar och djup. Med detta vill jag ha sagt att män både då och nu är svaga och har inte allvar och djup. Men så kan man väl inte generalisera tycker säkert många. Nej naturligtvis inte, bara det att de som inte är svaga är de som bekräftar regeln.
Jag tror att det som hänt med SvA har öppnat för en lavin i jämställdhetsrörelsen.

Tid och rum

21 november 2018.
När jag började med min blogg hade jag tid och rum som tema eftersom det ju kan innehålla allt. T ex vet jag att idag är det exakt en månad kvar till att mörkret tar slut och vi långsamt går mot ljusare tider. Dessutom har tiden runnit iväg och jag verkligen börjar känna mig gammal. Men ännu har jag lust att skriva och önskar att få kalla mig författare innan jag dör. Det handlar om att bli sedd av något förlag som vill ge ut mina texter.
Just nu filar jag på en text till tidningen Skrivas hösttävling med temat Respekt.
Ska nu försöka skriva här lite oftare åtminstone lite dagboksanteckningar.

14 nov.2018

14 nov. 2018

Upptäcker att det är ett halvår sedan jag sist skrev på min blogg. Idag mötte jag en mamma med sina barn stretande uppför backen med barnvagn och kassar och en krabat hoppandes mellan trottoar och körbana. Som den göteborgare jag är kunde jag inte låta bli att inleda ett samtal. Barnet i barnvagnen ville vara med i det och gav sig ljudligt tillkänna. Mamman lyfte upp knytet ur vagnen för att trösta vadan jag fick min chans att hjälpa till. När våra vägar skulle skiljas stannade vi och kom att samtala m skrivande. Jag fick veta att mammans mamma liksom jag också skrev. Samtalet slutade med att mamman undrade om jag brukade blogga. Jodå, det gör jag men nu var det längesedan. Men som synes ska det bli ändring på det.

1a maj 2018

 

Kom till Solhäll i lördags 28 april. Solen sken men det var lite kyligt. Nu gäller det att ta hand om trädgården som försökt att handskas med den snörika vintern på bästa sätt. Tittar ut över sjön där isen ligger så långt ut jag kan se. När tåget hade lämnat Borlänge och jag skymtade Runn var det öppet vatten. Men allteftersom vi närmade oss Falun blev det mer och mer is.

    För länge sedan sköljde Runn alltid den 7 eller 8:de maj men från 2000-talet har det blivit allt tidigare i april. Ibland väldigt tidigt. Jag har datum antecknat i mina almanackor som nu ligger i Sthlm så jag återkommer om det. I år är det alltså sent igen. Den 28:de låg den vit och fin med ett par stora sprickor. Den 29:de hade den svartnat och det var många sprickor. Den 30:de ännu svartare och mellan stora sprickor rörde sig stora isflak sakta. Det var ett skådespel som jag följde hur isflaken sakta krymte ihop som jag kollade ända till klockan tolv då jag skulle till stan. Egentligen ville jag stanna och följa skådespelet men det gick inte.

    När jag kom hem sex timmar senare hade sjön sköljt och jag missade peripetin. I år har vintern varit lång och snörik så inte märks det att vi går mot varmare tider. Den myckna snön har när den smält orsakat svåra översvämningar på många platser.

Nytt igen.

Inget sker sannerligen av sig själv. Nu är det lite bråttom innan timglaset hinner rinna ut. Jag skulle vilja bli bekräftad innan jag dör. I "byrålådan" ligger ett antal manus.  Berättelser, både dokumentära och fiktiva där jag delar med mig av livets många slingriga vägar. Jag lyfter fram och sätter ljus på sådant som inte får glömmas. Tänk så orättvist livet är för många. Berättelserna kan verka triviala men det är där i det triviala, i vardagen som allt händer.
   Efter mycket funderande ska jag nu ändra på det. Jag menar att berättelserna ligger gömda i byrålådan. De ska fram och vädras. I höstas var jag på en konferens ordnad av tidningen SKRIVA. Fick där tips om hur man kommer i kontakt med förlag. Träffade en lektör som i ett utlåtande om min text skrev:
"Du har ett bra lättläst språk som flyter bra, utom när dina meningar blir för långa. (---) Det ska bli spännande att läsa ditt manus när du är klar och jag är redan nyfiken på hur Ada ska få sin vilja fram och hur det ser ut bakom kulisserna i Cillas familj."
   Jag skickade sedan in hela manuset och efter några veckor skrev hon att hon lämnat det vidare till någon som utbildade sig till lektör. Vi får se hur det går. Medan jag väntar har jag bestämt att ta ett annat manus och skicka till en annan lektör som jag träffade på SKRIVA-konferensen. Han kallar sig manusutvecklare.